# ID: svediakorp-gov425857
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,804
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter, mina damer och herrar!
Jag är mycket tacksam för att jag nu får lägga fram innehållet i den reform för er, som vi i går beslutade att lägga fram som förslag till rådet (fiske) och till parlamentet.
Det är ingen överdrift och inte heller någon billig retorik när jag säger följande: Bara med hjälp av en djupgående reform kan vi ge våra yrkesfiskare såväl som fiskbestånden en framtid!
Den nuvarande fiskeripolitiken är ohållbar och är därför dömd att misslyckas.
Allt fler bestånd hotas av kollaps.
Fiskerikapaciteten blir inte mindre, utan den ökar.
Kontrollerna och sanktionerna är obalanserade och därför orättvisa.
Med allt större ansträngningar fångas allt mindre mängder fisk.
De ekonomiska möjligheterna för yrkesfiskarna försämras, och många måste sluta, trots ökat offentligt stöd.
Man har redan flera gånger frågat mig hur det kunnat gå så långt.
Mitt svar lyder: Därför att vårt system är felaktigt!
Följaktligen skall vi inte heller bota symptomen, utan vi skall ändra systemet.
För den kommande fiskeripolitiken behövs det klara mål.
Reformen måste leda till en ny fiskeripolitik, som garanterar en hållbar utveckling i ekologiskt, ekonomiskt och socialt avseende.
Vi behöver ett ansvarsmedvetande inom fiskeri och vattenkultur, och de skall möjliggöra ett sunt marint ekosystem.
Vi eftersträvar en prestations- och konkurrensduglig sektor, som även är till nytta för konsumenterna.
Men vi måste också säkra rättvisa ekonomiska ramvillkor för dem som är särskilt beroende av fisket.
I den nya fiskeripolitiken vill vi också tillämpa principerna med new governance genom att garantera öppenhet och insyn i våra åtgärder, se till att själva sektorn omfattas, klargöra ansvarsområdena, utveckla snabba beslutsförfaranden och säkra sammanhållningen med andra politikområden.
Reformens omfattning klargörs bäst av att jag jämför den nuvarande politiken med den kommande.
Hittills har rådet (fiske) år för år i december beslutat om tillåten totalfångst och kvoter, och varje år urvattnas de vetenskapliga rekommendationerna genom kompromisser.
Härtill kommer att det befintliga systemet hittills inte har satt något effektivt stopp för olagliga fångster och ofantliga fångster av ungfisk.
Vår politik när det gäller bestånden och kontrollen av dem har vi fastslagit med hjälp av kvoter, i stället för att åstadkomma en klar direkt relation mellan de vetenskapligt konstaterade bestånden och fiskeansträngningarna, som är väsentligt lättare att kontrollera.
I fråga om fiskeflottorna har vi bedrivit en politik där målen inte har lett till någon märkbar minskning av kapaciteten, och med åtgärder där stödet till skrotning fullständigt motverkades av stödet till nybyggnation av fartyg, i stället för att se till att man för de bestånd som lider mest av överfiskningen genomför den minskning som är nödvändig för att de enskilda yrkesfiskarna skall kunna ges tillstånd till en förnuftig nivå på sina fiskeansträngningar.
Vi har bidragit till att det i dag pågår en tävling om allt mindre fiskbestånd mellan fartyg, som är allt mer effektiva, vilket får till följd att den ekonomiska avkastningen har försämrats, trots ökande fiskpriser, och även får till följd att ungefär 66 000 arbetstillfällen redan gått förlorade mellan 1991 och 1998.
Denna trend har också förstärkts genom att vi primärt har använt anslagen till anskaffning av nya, effektivare fartyg, i stället för till åtgärder som hade visat på alternativ för dem som drabbats.
Slutligen har vi genom helt olika kontroller och sanktioner åstadkommit ett klimat av misstroende, så att alla i dag tror att de behandlas sämre än kollegerna i grannlandet, i stället för att vi ser till att få s.k. enhetliga spelregler.
Av alla dessa orsaker vill vi skapa ett nytt, sammanhållet system, som i möjligaste mån är självstyrande i riktning mot de mål som satts upp, i stället för att fungera som en dödsspiral.
Som utgångspunkt tar vi de bestånd i havet där man i regel fiskar gemensamt.
Vi låter forskarna göra en bedömning av deras tillstånd, och om så visar sig nödvändigt kommer vi att utarbeta fleråriga planer för tillväxt och förvaltning.
Av detta kan vi sedan härleda vilka fiskeansträngningar som bestånden tål och vilka tekniska åtgärder som skall vidtas.
Eller med andra ord: I framtiden skall vi fastslå årliga kvoter och tillåten totalfångst i allt mindre utsträckning, och i stället bestämma med vilka nät och hur många dagar ett visst antal fartyg får fiska bland bestånden i bestämda områden.
Detta system är också mycket lättare att kontrollera med hjälp av VMS och det kan också anpassas varje år beroende på beståndens utveckling.
Där det finns överkapacitet kommer de yrkesfiskare, som inte längre kan utnyttja sitt fartyg fullt ut, att tvingas fråga sig: Är det mer attraktivt för mig att fortsätta med detta, eller skall jag lämna sektorn, låta skrota mitt fartyg och gå i pension, eller skall jag omskola mig till ett annat yrke?
Men vi måste sluta upp med att genom stöd förleda de drabbade yrkesfiskarna att göra nyinvesteringar, utan att de har en motsvarande ekonomisk bakgrund.
I stället skall vi använda anslagen till att ge dem som lämnar yrket en positiv framtid, vilket samtidigt också förbättrar möjligheterna för de kvarvarande fartygsägarna.
För att finansiera detta koncept krävs det till att börja med att de befintliga fiskeristrukturprogrammen omarbetas.
Medlemsstaterna får inte längre gömma sig bakom argumentet att man måste vänta till år 2006.
Möjligheten till omarbetning finns redan med i de befintliga föreskrifterna.
Vi föreslår att man använder de hittillsvarande medlen för att exportera fartyg och till samriskföretag för skrotning, och att man i stället för att stödja nyanskaffning av fartyg varigenom man upprätthåller artificiella konkurrensförhållanden använder 450 miljoner euro för sociala åtgärder.
Vi anser att det är absolut nödvändigt att dessa pengar i framtiden används till sociala åtgärder, ty enligt våra första uppskattningar kan cirka 7 000 arbetstillfällen försvinna varje år på grund av de minskade fiskeansträngningarna.
Härtill kommer också sådana arbetstillfällen som hur som helst försvinner varje år, exempelvis därför att man också inom fiskerisektorn arbetar med allt modernare teknik, som är mindre arbetsintensiv.
I varje fall bör, om så visar sig nödvändigt, ytterligare nya medel lösgöras för skrotning och för socialt stöd.
Det är den huvudsakliga skillnaden.
Jag har sagt att 8 000 arbetstillfällen har försvunnit varje år under de senaste åren, utan någon reform.
För att socialt trygga dessa arbetstillfällen har omkring 100 miljoner euro avsatts för det nuvarande strukturprogrammets hela löptid.
För nyanskaffning av fartyg har 800 miljoner euro avsatts.
Det är verkligen på sin plats att vi tar mer hänsyn till människorna och att vi ser till att dessa extra medel kommer människor och inte nya fartyg tillgodo!
(Applåder)
Resultatet av alla dessa ansträngningar kommer att bli en mindre, men mer konkurrensduglig flotta, vars fiskeansträngningar emellertid är mycket bättre avstämda mot de resurser som står till buds.
Flottan kommer också att ha en sundare ekonomi och vara mindre beroende av stöd.
För att stärka en enhetlig fiskeriövervakning föreslår vi att det inrättas en gemensam fiskerikontroll.
De nationella kontrollverksamheterna skall samordnas med EU: s och de medel som satsas på detta skall utnyttjas gemensamt.
Yrkesfiskarna fiskar ju inte bara inom sitt hemlands gränser.
Varför skall då inspektörerna bara utföra kontroller i sina egna vatten?
Kontrollerna kommer då - vare sig de sker i Biscaya eller i Engelska kanalen - att genomföras av inspektörsgrupper som är sammansatta av inspektörer från flera medlemsstater.
Men gemensamma kontroller kräver också en harmonisering av sanktionerna.
De medlemsstater som inte håller sig till de gemensamma föreskrifterna måste räkna med avdrag på kvoterna, minskning av fiskeansträngningarna eller nedskärning av fiskeristrukturmedlen.
Jag är säker på att sektorn till att börja med delvis kommer att vara misstrogen mot dessa idéer.
Det kan vi heller inte klandra dem för, eftersom de som direkt är drabbade av fiskeripolitiken hela tiden i stor utsträckning varit uteslutna från de tidigare besluten.
Också här måste vi gå nya vägar och göra sektorn till vår första och viktigaste rådgivare.
Av den anledningen måste vi emellertid också utforma alla våra beslut på ett öppet och begripligt sätt, så att yrkesfiskarna inte längre har en känsla av att det inom fisket går till som i? Djurfarmen?, där alla är jämlika, men några är mera jämlika.
Men vi vill också främja en internationell dialog, särskilt mellan Europeiska unionen och de länder med vilka vi har slutit fiskeriavtal.
Vår strategi för ett världsomfattande fiske omfattar en handlingsplan för bekämpning av olagligt fiske, en bättre bedömning av läget för de bestånd som är tillgängliga för EU-fartyg utanför EU: s vatten, och ett integrerat ramkoncept för partnerskap inom fisket.
Jag sammanfattar: Vårt första reformpaket innehåller våra mål för framtiden, reformförslagen för bevarande av fiskbestånden, integrering av miljömål i fiskeripolitiken, flottpolitik, fiskerikontroll och bekämpning av olagligt fiske.
Vi kommer att tillfoga ytterligare förslag och rapporter om bevarande av bestånden i Medelhavet, fiske utanför EU: s vatten, fiskerikontroll, vattenbruk, integrering av ekonomiska beståndsdelar i fiskeripolitiken och omstrukturering av flottorna i kustområdena.
I vår tidsplanering beaktas att åtgärderna skall kunna träda i kraft den 1 januari 2003.
Om vi har modet att fatta ansvarsfulla beslut, finns det också hopp om ett hållbart fiske, balanserade ekosystem, mer oberoende inom sektorn och en ekonomisk och social stabilisering för våra kustområden.
Därför vill jag uppmana er att stödja fiskerireformen.
Då kan ni räkna med mitt engagemang.
Låt mig bara helt kort gå in på olika rapporter som stod att läsa i medierna i dag.
Av dessa framgår att vice ordförande Palacio Vallelersundi inte är införstådd med fiskerireformen.
Det finns också andra publicerade artiklar som går i liknande riktning.
Jag anser att det är beklagligt.
Jag vill helt klart säga att det är fullständigt normalt att en kommissionär inför ett beslut skriver brev till en kollega, men ordvalet i detta brev är beklagligt.
Jag vill klargöra en sak när det där talas om provokation - jag menar att det bara finns en sak som skulle vara provokativ, och det vore om vi inte är i stånd att grundligt reformera fiskerisektorn!
Låt oss alltså diskutera innehållet i reformen, så att vi ger denna sektor och de människor som är verksamma där en framtid!
(Applåder)
