# ID: svediakorp-gov425796
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,205
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skall börja med att ta upp några av de punkter som behandlats i eftermiddag.
För det första Mirandas önskan om att parlamentet skall hållas välinformerat om de framsteg som sker i våra förbindelser med FN, och att detta skall införlivas i vår årsrapport.
Jag håller fullständigt med.
Jag är tacksam till Miranda för att han tog upp årsrapporten, eftersom det kräver en viss ansträngning att utarbeta den, så jag är mycket rörd över att den nämns.
Den kan också vara användbar emellanåt i direkta diskussioner i parlamentets utskott.
García-Orcoyen Tormo ville att den operativa sidan skulle betonas mer, och så även nivån för projekturval med FN-organisationerna.
Vi föredrar egentligen att arbeta tillsammans med andra när det gäller att välja ut projekt eller att utarbeta sektorsprogram, vilket är något som är förankrat i värdregeringens politik.
Konsekvensen kommer att vara att vi och andra givare ger något slags samfinansiering som gör det möjligt för en regering att genomföra sin utbildningspolitik, hälsopolitik eller vad det nu kan vara, snarare än att givare tillsammans beslutar om ett projekt.
Detta samarbetssätt måste vara flexibelt för att kunna bemöta alla typer av omständigheter, men på det stora hela är detta mer problematiska sätt att planera saker och ting också det vi diskuterar med FN.
Ett stort problem i dag är att restriktionerna för hur vi kan spendera pengar i den befintliga budgetförordningen tvingar kommissionen att endast finansiera specifika projekt var för sig, genom FN-organisationerna.
Detta gör att vi blir en otillräcklig, och ibland till och med ovälkommen partner, eftersom vi saknar förutsägbarhet och ett mer långsiktigt perspektiv.
Utöver detta tvingas vi, på grundval av de befintliga reglerna och bestämmelserna, att insistera på rapportering, redovisning och granskning av den finansiering som genomförs genom ett FN-organ, och som genomförs enligt våra bestämmelser.
Vi får inte godkänna deras sätt att rapportera, till skillnad från våra medlemsstater.
Detta är kärnan i de förändringar som vi lade fram för nästan två år sedan för medlemsstaterna.
Jag återkommer till detta.
Herr McCartin, det är absolut sant att vi fortfarande har ett problem med genomförandegraden.
När denna kommission tog över i slutet av 1999 tog det dock 4,6 år att spendera det som avsatts med den dåvarande utgiftsgraden.
Året därpå var denna tid nere i 4,1 år och i slutet av 2001, låg siffran på 3,6 år.
Så vi börjar tära på mängden oförbrukade åtaganden.
Vi är ännu inte klara, men saker och ting går framåt.
När det gäller frågan om att utveckla en enda politik, har vi ett övergripande politiskt uttalande om utvecklingssamarbetet.
Det antogs enhälligt av medlemsstaterna i november 2000, och parlamentet har också stött denna politik enhälligt.
Det gläder oss mycket.
Det centrala syftet med denna politik är att vi skall fokusera tydligare på att minska eller avskaffa fattigdomen, vilket skall vara den styrande principen för allt vi gör.
Vi har aldrig haft något liknande förut.
Uttalandet omfattar vår övergripande verksamhet, så vi har riktlinjer för vad medlemsstaterna borde göra.
Verkligheten kan dock bli annorlunda.
Låt mig hylla Mirandas positiva och konstruktiva betänkande.
Vi välkomnar det stöd som parlamentet gett kommissionens strategi för att bygga ett mer effektivt partnerskap med FN.
Jag tyckte om den positiva tonen i alla anföranden i eftermiddag.
Så har det inte alltid varit.
Det är ett tecken på mognad och på ett hälsosamt självförtroende från vår sida i Europa att vi nu griper oss an denna fråga på ett mer aktivt sätt.
På grund av sitt globala uppdrag, sin unika legitimitet och sina operativa styrkor inom ett antal områden, är FN ett oersättligt ramverk där man kan ta itu med de globala utmaningar som världssamfundet står inför.
Att stärka dialogen och samarbetet för att bygga upp ett strategiskt partnerskap mellan gemenskapen och FN kommer att förbättra verkningsfullheten och effektiviteten hos utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet, och därigenom stärka gemenskapens bidrag till fattigdomsminskningen och den mänskliga säkerheten.
Det finns emellertid en gräns för hur långt vi kan gå.
Det heter trots allt Förenta nationerna - och inte? Förenta kommissionerna?.
Våra medlemsstater är de verkliga ägarna till Förenta nationerna som organisation.
Men det finns ett stort utrymme för förbättring, och ett mycket stort intresse på båda sidor för att gå i den riktningen.
En mer aktiv och synbar närvaro från kommissionens sida inom FN inverkar också positivt på stärkandet av Europeiska unionens förmåga att som union agera och tala med en röst i globala frågor.
Detta är en mycket viktig, och också mycket verklig aspekt.
Vi såg bevis på detta i Monterrey, och det är kommissionens avsikt att fortsätta i samma riktning.
Vårt mål är konkreta resultat på politisk och operativ nivå.
På politisk nivå kommer vi att stärka gemenskapens delaktighet i den förberedande politiska dialogen med de olika medlemmarna i FN-systemet.
På operativ nivå kommer vi att arbeta mot ett öppet, finansiellt trovärdigt, förutsägbart och mer övervakningsvänligt strategiskt partnerskap med utvalda FN-kontor, FN-fonder och FN-program.
Uppföljningen av det meddelande som vi diskuterar har redan kommit långt.
Bilaterala möten har hållits med ett antal FN-kontor: FN-fonder, FN-program och de strategiska programplaneringssamtal som ECHO upprättat är exempel på detta.
När det gäller strategidokumenten för enskilda länder, är rådfrågning med de FN-organ som finns i landet nu obligatorisk.
Det är i dessa fall som den typ av samarbete tillämpas som jag nämnde i mitt svar till García-Orcoyen Tormo.
Vi diskuterar ytterligare åtgärder tillsammans med FN: s sekretariat.
En omfattande faktainsamlingsverksamhet om de potentiella FN-partnernas uppdrag och förmåga inleddes i november 2001, för att fastställa hur deras centrala förmåga kan jämkas med våra prioriteringar.
De första resultaten av denna verksamhet kommer att finnas tillgängliga i juni.
Ett mer effektivt partnerskap med FN kräver gynnsamma rättsliga och ekonomiska förutsättningar:
Vi håller på att förhandla fram en översyn av 1999 års ramavtal mellan EU och FN, i syfte att avsluta allt detta i slutet av året.
Att omarbeta förändringarna i gemenskapens budgetförordning diskuteras dock fortfarande i rådet, som jag nämnde tidigare.
Detta arbete måste slutföras fullständigt för att avsikterna i meddelandet skall kunna genomföras.
Detta är den verkliga flaskhalsen.
FN stöder en stor del av meddelandet i sitt svar, med titeln? En partnerskapsvision?, och föreslår till och med ännu mer långtgående åtgärder.
Kommissionen håller på att utarbeta ytterligare ett meddelande som kommer att ta upp förbindelserna mellan EU och FN på en mer omfattande nivå, liksom ni också föreslår i er resolution.
När vi utarbetar detta meddelande kommer vi att ta hänsyn till de påpekanden som parlamentet gjort i denna debatt.
Vi ser fram emot att få arbeta sida vid sida med parlamentet för att öka vårt inflytande i världen genom denna process.
