# ID: svediakorp-gov425788
# author: Miranda (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 694
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi är nog inte många, men jag är säker på att vi är goda!
Herr kommissionär Poul Nielson, jag tror att vi är djupt ense om att vi behöver skapa ett effektivt partnerskap mellan Europeiska unionen och Förenta nationerna, och då naturligtvis på det humanitära området och utvecklingsområdet.
Detta blev uppenbart under debatten som vi hade och vid omröstningen som vi gjorde i utskottet för utveckling och samarbete, och jag hoppas att samma sak händer nu.
Något annat skulle vara otänkbart om vi tar hänsyn till de mål som utropats överallt på dessa områden, särskilt millenniedeklarationens utmaningar och mål, och samtidigt den notoriska bristen på samordning för att konkretisera dem och de uppenbara bristande resurserna som har konstaterats.
Det är samtidigt tråkigt att kommissionen inte redan hade bestämt sig för att ta sig an detta partnerskap fullständigt och integrerat och att kommissionen har sparat säkerhetsfrågorna, fredsbevaringen, konflikthanteringen och krishantering till sista stund, framför allt eftersom dessa aspekters samband med de som gav upphov till detta meddelande är känt.
Ändå tycker jag i allmänhet att innebörden i det är positivt, särskilt om man ser Förenta nationerna som fundamental referenspunkt och pelare för att fortsätta med gemenskapens mål och politik på sådana områden.
Samtidigt är det viktigt att understryka att vi måste överbrygga de motsägelser som konstaterats nu och som är mycket uppenbara, å ena sidan den relevanta roll som medlemsstaterna har i Förenta nationerna, framför allt i fråga om ekonomiskt bidrag för olika aktioner och för deras budget, eller t.o.m. det viktiga bidrag från samma medlemsstater och Europeiska unionen för Förenta nationernas olika fonder, och å andra sidan den klart begränsade nivån på det politiska inflytande som bägge utövar, särskilt i specialbyråerna.
Det är nödvändigt att förändra denna situation, i det ligger ett förtydligande mellan medlemsstaterna själva och ett större deltagande från deras sida och Europeiska unionen i Förenta nationernas programverksamhet.
Och framförallt, bättre möjligheter till att delta i definitionen av utvecklingsstrategier och vid planeringen och genomförandet av de aktioner som skall utföras på området.
Detta skulle för övrigt göra så att resultaten blir mer sammanhängande och optimala.
Kommissionens meddelande betonar behovet av en administrativ ram i syfte att uppnå de mål som utropats för detta partnerskap antingen genom att snabbt och positivt avsluta de pågående förhandlingarna om den s.k.? kontrollklausulen?, som kommer att garantera tillräcklig information om hur de disponibla gemensamma fonderna används, eller genom att omförhandla ramavtalet mellan EU och FN från 1999 pro forma för att kunna koncentrera sig bättre på medfinansieringen, den resultatbaserade budgeten och finansieringen av programmens kostnader.
Vi stödjer denna oro och dessa ställningstaganden, men vi vill också understryka att ett effektivt partnerskap, samt kompatibla strukturer och förfaranden, bör ske på tre nivåer: En stärkning av den strategiska politiska dialogen i syfte att definiera politiken och verksamheten, med ett förstärkt samarbete, på området, i utvecklingsländerna så att den operationella driften blir kompletterande och sammanhängande, tillsammans med en stabil finansiell ram, med samstämmiga regler och principer mellan de två institutionerna, och naturligtvis, det nämnda nya ramavtalet.
Samtidigt är det viktigt, vilket också kommissionen har tagit upp, att det första steget för detta samarbete blir ett urval av de mest adekvata samarbetspartnerna inom ramen för Förenta nationernas system.
Det är också viktigt på EU-nivå att vi snabbt avslutar decentraliseringsarbetet och utspridningen av förvaltningen och beslutsfattandet och garanterar samhällsrörelsernas demokratiska deltagande och, i allmänhet, det s.k. civila samhället.
Vi kan inte komma vidare utan att först städa på vår egen bakgård!
Det beslutsamma förverkligandet av den kommande reformen är därför också viktig här.
Slutligen skulle jag vilja understryka att vårt engagemang i detta partnerskap och vår önskan att följa respektive förverkligande får oss att be kommissionen om adekvat information i tid om hur den avlöper, och vi föreslår särskilt att kommissionen inkluderar specifik information om hur arbetet fortgår i sin årliga rapport om biståndspolitiken.
