# ID: svediakorp-gov425725
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Låt mig börja med att säga att det som Bowis sade är något som jag helt och hållet håller med om.
Riktig svält är i de flesta fall relaterad till konfliktsituationer.
Detta är lågvattenpunkterna.
Men det borde också vara möjligt att uppnå målet med att halvera livsmedelsproblemen, eftersom dessa konflikter är orsakade av människor.
Vi studerar nu situationen i Zimbabwe mycket noga.
Vår analys är att även om det är sant att det finns ett problem med torka, så har största delen av problemet med tillgång till livsmedel i Zimbabwe avgjort orsakats av människor.
Det är en politiskt skapad negativ situation.
Det kommer inte att hindra oss från att utföra vårt humanitära uppdrag.
Vi måste vara på det klara med vad vi står inför.
Märkligt nog finns det en viss optimism i tanken att konflikter är en av de huvudsakliga orsakerna till svält.
Mulder nämnde behovet av en korrekt prissättningspolitik i utvecklingsländerna, och behovet av att fokusera på Afrika.
Jag håller med om det.
En av anledningarna till varför vi vill gå mer mot att ge livsmedelsstöd i form av kontanter är att stimulera utvecklingen av lämpliga prissättningsstrukturer och marknadssituationer i dessa länder.
Mulder nämnde också att det kan vara problematiskt att ge livsmedelsstöd som sådant.
Han nämnde både Europeiska unionen och Förenta staterna, och jordbrukspolitiken här som en del av det globala problemet.
Jag kan återigen inte hålla med mer.
Låt mig citera en del ur ledaren i gårdagens Herald Tribune med rubriken? Ett fruktansvärt jordbrukslagförslag?:? George W. Bush undertecknade i måndags ett jordbrukslagförslag som utgör ett lågvattenmärke under hans presidentperiod - en slösaktig välfärdsåtgärd för näringslivet med vilken man bestraffar skattebetalarna och världens fattigaste människor i syfte att muta ett fåtal väljare.
Bush sade att det gladde honom att göra detta, och gjorde ett kortfattat uttalande som antydde att han varken är oärlig eller fullständigt ovetande om vad han just har gjort.?
Det är starka ord.
Självbelåtenhet är också en verklig risk för Europa.
Vi måste rannsaka oss själva, och göra vissa reformer.
Vid Monterreykonferensen var det faktiskt Världsbanken, Internationella valutafonden och WTO: s främsta ledning som tryckte på och verkligen påstod att den globala förvrängningen av jordbrukspolitiken i den rika världen är ett centralt problem.
Siffrorna ser ut så här: Vi ger ungefär 50 miljarder US-dollar per år i globalt utvecklingsstöd, samtidigt som vi avsätter mer än 300 miljarder US-dollar till jordbruksstöd i Förenta staterna, Japan och Europa.
(Applåder)
Dessa siffror används medvetet av ledningen för dessa institutioner för att införa en viss realism, ett visst allvar och litet proportioner i den globala diskussionen om förbindelserna mellan de norra och de södra världsdelarna.
Det kommer också att vara ett viktigt tema vid livsmedelstoppmötet i Rom.
Det är uppenbart att vi måste dra de rätta slutsatserna i Europa.
När det gäller behovet att gå emot livsmedelssäkerhet och en långsiktig utveckling i stället för att fortsätta med ett gammaldags livsmedelsstöd, kan jag slutligen återigen inte hålla med mer.
Situationen i Etiopien för ett antal år sedan var förhoppningsvis det sista fallet där vi mer eller mindre tvingades ge ett stort ekonomiskt stöd i stället för att ta itu med problemets verkliga orsaker.
Av detta skäl hoppas jag också att mötet i Rom kommer att ge verkliga resultat.
(Applåder)
