# ID: svediakorp-gov425721
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Rätten till en sund och tillräcklig föda överallt och för alla borde erkännas och faktiskt respekteras i världen.
Det rör sig om en grundläggande mänsklig rättighet.
Förberedelserna inför världstoppmötet om livsmedel bör inte bara utgöra ett tillfälle att erkänna detta, utan även att varaktigt tillämpa denna rätt i praktiken.
Tiden är nämligen förbi för förhoppningar och uttalanden, som alltför sällan följs av handling, när 826 miljoner människor i världen fortfarande lider av svält, därav 800 miljoner i utvecklingsländerna, samtidigt som 2 miljarder människor är undernärda.
Ingen kan blunda för att de mest sårbara individerna då är kvinnor och barn.
Om åtagandet för sex år sedan var att halvera antalet svältande människor fram till 2015, visar en snabb kalkyl att den nuvarande minskningstakten på 8 miljoner per år inte räcker för att uppnå detta mål.
Det är därför bråttom att sätta in insatser mot konsekvenserna av denna tragedi, givetvis genom att ge ekonomiskt stöd, bidrag, program, men det är likaså av yttersta vikt att angripa orsakerna till denna situation.
Den avregleringspolitik för att öppna utvecklingsländernas marknader som uppmuntrats av WTO, innebär ett allvarligt hot mot redan mycket utsatta befolkningar, precis som skuldbördans ännu påtagliga verklighet.
Krigen och politiken för att bevara herraväldet och till varje pris försöka hitta avsättning för produkter från nord, profithungern där man inte ens drar sig för att privatisera naturtillgångarna i syd, allt detta äventyrar befolkningens livsmedelssäkerhet.
Att handel prioriteras framför utveckling kan bara ytterligare vidga klyftan mellan överflödet på rikedom och yttersta fattigdom och fjärma syd från möjligheten att uppnå livsmedelssuveränitet och se till att man tar hänsyn till den.
Varje land har likväl rätten att fritt välja på vilket sätt det vill ordna sin livsmedelsförsörjning.
Tillgång till lämplig föda och produktionsmedel, och tillgång till ekonomiska resurser, är säkra verktyg som kan garantera och praktiskt omsätta rätten till livsmedel.
En handelspolitik som respekterar lokal produktion, småbrukarnas inkomster och befolkningens behov, en kooperation grundad på förbindelser mellan jämlika parter, är de enda framkomliga vägarna för att hitta en hållbar lösning på problemet med den bristande livsmedelssäkerheten i världen.
