# ID: svediakorp-gov425719
# author: Mulder (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Den förklaring som kommissionen just avlade förtjänar knappast någon omfattande kritik.
Det rör sig endast om allmänna kommentarer och min enda kritik är att förklaringen är tidlös.
Innehållet i förklaringen skulle vara detsamma oavsett om kommissionären med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd hade presenterat den för femton år sedan, tio år sedan eller nu.
Min huvudsakliga kritik är: vilka konkreta förbättringar föreslår kommissionen?
Först och främst anser jag såsom tidigare har nämnts, att kommissionen måste inrikta sig på Afrika.
Jordbruksproduktionen i Afrika håller inte jämna steg med befolkningsökningen.
Vad bör kommissionen göra?
Först och främst anser jag att kommissionen genom delegationerna och medlemsstaterna måste se till att det förs en riktig prispolitik för jordbruksprodukter.
Bönder runt om i världen är beredda att producera på ett adekvat sätt om de naturliga förutsättningarna så tillåter, förutsatt att priset är det rätta.
Det måste alltid råda balans mellan landsbygdsbefolkningens och stadsbornas intressen, men om priset på jordbruksprodukter inte är det rätta kommer bönderna med all säkerhet att sluta producera och då blir befolkningen allt mer beroende av import och livsmedelshjälp.
Båda dessa fenomen får ödesdigra konsekvenser för den lokala livsmedelsproduktionen.
Enligt min mening ges livsmedelshjälp allt för lättvindigt av bland annat amerikanerna.
Europa kunde kanske yttra några allvarsord om detta inom ramen för Världshandelsorganisationen.
Vidare anser jag att man även i Europa bör vara försiktig med att tillämpa livsmedelshjälp.
Vi kan inte påverka världsmarknadspriserna men däremot kan vi, genom att föra en dialog med regeringarna i de berörda länderna, få dem att föra en tydlig prispolitik så att importen från världsmarknaden inte får negativa följder för den lokala livsmedelsproduktionen.
Jag har ytterligare två kommentarer.
Vi tror ofta att pengar är lösningen på problemet.
Om vi ger en viss summa pengar till olika informationsavdelningar tror vi att problemet kan avhjälpas.
Jag tror det inte.
Om vi ger pengar i fem år kommer problemet tillbaka igen efter fem år.
Dessutom menar jag att dialogen måste omfatta olika sätt för att få informationsavdelningarna och de veterinära avdelningarna att bli mer självfinansierade.
Hur kan dessa i större utsträckning finansieras av lokalbefolkningen?
Och då tänker jag framför allt på de veterinära avdelningarna eftersom boskap spelar en viktig roll i Afrikas livsmedelsproduktion.
Stora områden som för närvarande inte används för livsmedelsproduktion kan utnyttjas i framtiden om de veterinära inrättningarna förbättras.
Kommissionen måste spela en ledande roll i dialogen om självförsörjning och självfinansiering och det är en mycket viktigare lösning än att bara ge pengar.
