# ID: svediakorp-gov425717
# author: Bowis (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 677
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skulle vilja börja med att tacka kommissionären för hans uttalande.
Låt mig dock säga till honom att jag hoppas att resultatet från Rom kommer att bestå av mer än ett uttalande: Jag hoppas att det kommer att bestå av ett program med beslutsamma åtgärder.
Allmänhetens uppfattning om hungersnöd är mycket ofta en TV-bild av svält.
Under de senaste tjugofem åren har dock hunger i stor utsträckning kunnat sättas i samband med konfliktsituationer, och det verkliga problemet är undernäring.
Dåligt vatten orsakar sjukdomar och svaghet och leder till döden, och orsakar framför allt en förlust av produktiv arbetskraft.
Detta i sin tur leder till att länderna blir låginkomstländer, vilket leder till undernäring, och det är den cirkeln vi vill bryta.
När det humanitära biståndet undergräver de lokala jordbrukarnas arbete och de lokala ekonomierna förvärras situationen.
Vi mår bra när vi ger vårt livsmedelsöverskott till låginkomstländer, men vi inser inte att det kan göra större skada än nytta för livsmedelsproducenterna i dessa länder.
Situationen förvärras sedan ytterligare när vi stänger våra dörrar för deras jordbruksexport i Europa, med hygien och livsmedelssäkerhet som fullgoda skäl.
Det finns ett växande problem här.
Det innebär att vi hindrar dessa länder från att tjäna tillräckligt för att ha råd att möta våra normer.
När jag var i Kapstaden för AVS-mötet, var det absurt när de lokala producenterna bad mig hjälpa dem.
De ville att deras högkvalitativa springbockskött skulle serveras i Europa, liksom på deras finaste hotell i Afrika, men på grund av reglerna om hur kött får skäras hade de inte råd med utrustningen, och kunde inte ta sig in på marknaden.
Detta är den typ av situation som vi måste förebygga.
För att gå tillbaka till de grundläggande utmaningarna, är det ett kvarts sekel sedan vi ställde upp våra mål.
Vi sade att vi måste lösa problemet, och sedan fastställde vi 1996 att 800 miljoner människor var undernärda.
Vi strävade återigen efter att halvera denna siffra senast 2015: På 20 år är det en minskning med 22 miljoner om året.
Men vi minskar antalet undernärda människor med 6 miljoner om året, och om fem år kommer vi inte att ha uppfyllt vårt mål.
Målet kommer inte att ha uppfyllts förrän 2030.
Paradoxen är att livsmedelsproduktionen i världen har gått om befolkningsökningen: De 5,8 miljarderna människor i världen i dag har i genomsnitt 15 procent mer mat per person än de 4 miljarderna för 20 år sedan.
Men per capita har livsmedelsproduktionen inte ökat i de högt skuldsatta låginkomstländerna, särskilt i Afrika söder om Sahara.
Det är på denna världsdel som vi borde rikta vår uppmärksamhet.
År 2000 var 826 miljoner människor av 5,8 miljarder fortfarande drabbade av hungersnöd.
2015 - som är vårt målår - kommer 580 miljoner fortfarande att lida hungersnöd om det nuvarande läget fortgår.
Jag ber kommissionen och alla ledamöter att komma ihåg att FN: s utvecklingsprogram uppskattar att det bara skulle behövas 13 miljarder US-dollar om året för att lösa detta problem.
13 miljarder US-dollar är vad vi i Europa och Förenta staterna spenderar på kosmetika.
Jag ber dem att tänka på att nästan 400 miljoner människor har dött av hungersnöd och dåliga hygienförhållanden under de senaste 50 åren.
Det är tre gånger så många som det antal människor som dödades i alla de krig som utkämpades under hela 1900-talet.
Sist skulle jag vilja be er att komma ihåg att varje år dör ungefär nio miljoner människor av hunger.
Det är 24 000 dödsfall om dagen; det är ett förlorat liv var 3,6 sekund; det är femtio döda under de tre minuter som jag har talat.
Det är de här sakerna som vi borde tänka på i Rom den 10 juni, och det är därför jag begär handling och inte bara uttalanden.
