# ID: svediakorp-gov425689
# author: Hulthén (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att tacka talmannen och hans kolleger för att miljöutskottet för en gångs skull har blivit utsläppt i dagsljuset.
Detta är första gången, såvitt jag kan erinra mig, som miljöutskottet har fått föra en debatt vid en tidpunkt som kan kallas för någorlunda normal.
Det måste väl vara ett tecken på att en förändringens vind susar genom kammarkollegiet, och vi får hoppas att den håller i sig.
Förändringens vind präglar också de utmärkta betänkanden som Papayannakis och Lannoye har utarbetat om tio år efter Rio respektive en hållbar utveckling.
Skulle vi lyckas uppfylla detta och följa besluten själva i denna kammare efter Lannoyes och Papayannakis modell, så har vi gjort mer än vad som har gjorts de senaste tio åren.
Däremot gjorde förändringens vind tydligen ett stopp vid kommissionen.
Man kan inte se att det skulle ha hänt särskilt mycket där.
Vissa brisar kanske man kan skönja, men inte mycket mer.
Kommissionen har framför allt, precis som förra året när vi diskuterade den hållbara utvecklingen, oerhört svårt att finna en dialog med parlamentet.
Jag vet inte vad det är för frustration som gör att man inte kan komma fram till en ordentlig kommunikation, en diskussion med parlamentet, när det gäller hållbar utveckling.
Vi får i stället fortsätta att springa efter som en släpvagn med våra förslag och våra idéer.
I denna fråga behövs en seriös, folklig debatt, och parlamentet är ett utmärkt forum för att börja den diskussionen.
Parlamentet bör därför tas på allvar när parlamentet talar om denna fråga.
Tio år efter Rio och fem år efter det att vi gav ett löfte om hållbarhetsstrategier i alla FN: s länder så kan vi ju se vad som har hänt.
Ett sifferexempel som har fastnat ordentligt i huvudet är att de fyra rikaste människorna på denna glob äger lika mycket som de 48 fattigaste nationerna tillsammans.
Jag tycker att det säger ganska mycket om hur situationen ser ut idag i världen.
Vi tillåter t.ex. att 5 500 barn dör varje dag till följd av förorenad luft, förorenad mat och förorenat vatten.
De mest sårbara, barnen, tillåts dö på grund av det levnadsmönster vi har i dag.
Vi tillåter ett matavfall, en överproduktion av mat från den rika världen, samtidigt som 800 miljoner människor svälter, precis som Lannoye sade.
Detta är en politik och ett levnadsmönster som inte kan hålla särskilt länge till.
Det finns dock vissa ljuspunkter efter Rio.
Det finns städer, länder, kommuner och regioner som har gjort oerhört mycket för att förändra situationen.
Det globala resultatet är däremot nedslående.
Någonting måste göras!
Jag tycker vi skall upprepa budskapet på precis samma sätt som inför toppmötet i Göteborg.
Vi behöver ett engagerat politiskt ledarskap i frågan.
Det behövs politiska prioriteringar.
Jag tycker att det skulle ha varit bra om åtminstone en representant från det spanska ordförandeskapet, som skall förmedla detta engagemang inför Rio, hade suttit här i kammaren och hört på dagens debatt.
Vi har hört vilka problem det finns, och förslagen till lösningar finns i våra dokument.
Jag hoppas att både kommissionen och rådet nu lyssnar på vad parlamentet har att säga.
