# ID: svediakorp-gov425687
# author: Lucas (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
På utskottets vägnar skulle jag innerligt vilja välkomna båda betänkandena, och tacka föredragandena för deras utmärkta arbete.
Det är tydligt att EU borde spela en ledande roll i Johannesburg.
Våra egna fördragsåtaganden förpliktigar oss till det, och de europeiska medborgarna förväntar sig det.
Det innebär att rådet och kommissionen måste lyssna på parlamentets åsikter och bemöta dem, eftersom det är tydligt att parlamentet vill ha åtgärder som är både ambitiösa och mer välriktade.
Vid rådets möte (utveckling) och toppmötet i Sevilla borde man därför insistera på en ordentlig översyn av kommissionens meddelande för att ta itu med de befintliga tomrummen, och lägga till tidsplaner för att genomföra och utveckla handlingsplaner för varje åtgärd.
Vi behöver inte mer övervakning av problemet: Vi riskerar att gå under som den enda arten som övervakar sin egen utrotning, i stället för att vidta åtgärder för att förhindra den.
Vi behöver djärva, fantasifulla handlingsplaner, och det nu.
Kommissionen pekar med rätta på vad den kallar en klyfta mellan olika styrelseformer i världen, där globala marknadskrafter ligger långt före de institutionella mekanismernas förmåga att styra dem.
Och ändå är de åtgärder som kommissionen föreslår för att fylla igen denna klyfta bedrövligt otillräckliga.
Kommissionens oproportionerligt starka betoning av fri handel och fria investeringar som drivkrafter för utveckling bör särskilt få en motvikt i mycket kraftfullare åtaganden om bindande ramar för företagens ansvarsskyldighet.
Som ett första steg föreslår vi ett direktiv om obligatorisk rapportering av resultaten i fråga om miljö och social utveckling.
WTO-bestämmelserna måste också omarbetas för att göra det möjligt för regeringarna att göra de absolut nödvändiga distinktionerna mellan produkter utifrån deras produktionsmetod.
Hur annars kan vi gå mot mer hållbara produktions- och konsumtionsmetoder?
Det är svårt att överdriva vikten av brådskande åtgärder i Johannesburg.
Man har uppskattat att om vi fortsätter med vårt nuvarande produktions- och konsumtionsmönster, kommer vi snart att behöva ytterligare tre planeter för att anskaffa de nödvändiga resurserna och för att hantera avfallet.
Vi har inte tre planeter; vi har bara en, och den visar redan tecken på allvarligt förfall.
Mötet i Johannesburg måste ge resultat.
