# ID: svediakorp-gov425686
# author: Lannoye (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 781
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) År 1992 i Rio blev hållbar utveckling ett begrepp hos det internationella samfundet.
På tio år har det onekligen skett en förändring i talen om miljö och utveckling - en positiv förändring.
Högtidliga utfästelser har gjorts, konventioner har undertecknats - och har de inte ratificerats så har de åtminstone undertecknats - men vi måste ändå konstatera att situationen på miljöområdet efter tio år inte har förbättrats.
Den har rentav försämrats, och när det gäller situationen i fattiga länder och utvecklingsländer har den heller inte förbättrats.
Klyftorna har ökat allt mer.
I dag är fortfarande över 800 miljoner människor undernärda och en miljard människor saknar tillgång till dricksvatten.
Det är förvisso ett konstaterande som är mycket svårt att acceptera.
Toppmötet i Johannesburg som äger rum om några månader, blir inte bara ett tillfälle att summera läget, utan också ett sanningens ögonblick.
Vi får inte nöja oss med att hålla en mässa i miljöns tecken, och än en gång upprepa vad som sades i Rio.
Inte heller får vi nöja oss med en kör av litanior.
På dagordningen måste det finnas ett ambitiöst program för politiska förändringar inför den kommande tioårsperioden.
Detta är åtminstone det budskap som utskottet för utveckling och samarbete vill att jag skall framföra till er.
Vad vi föreslår är att absolut prioritet skall ges åt kampen mot fattigdom och svält och åt att främja en rättvis och hållbar användning av naturresurser.
Det budskap vi riktar till parlamentets kammare, till kommissionen och rådet, utgår från fem avsnitt.
Det första är kampen mot fattigdom och främjande av social utveckling.
Där finns en rad konkreta förslag.
Det andra avsnittet handlar om att kontrollera globaliseringen.
Vad innebär det?
Det innebär i klarspråk att en hållbar utveckling måste vara ledstjärnan.
Kommersiella betalningar, internationella handelsbestämmelser och investeringsbestämmelser måste underordnas kriterierna för en hållbar utveckling, i stället för tvärtom.
Det tredje avsnittet handlar om att varaktigt förvalta och skydda naturresurserna.
Detta förutsätter utveckling av ny teknik och jag tänker särskilt på energiområdet och de förnybara energikällorna.
De förslag vi lägger fram inom detta område är både trovärdiga och ambitiösa.
Så till det fjärde avsnittet.
I det första dokument som offentliggjordes förra året sade kommissionen själv att vi måste förändra produktionssätt och konsumtionsmönster.
Detta är sant, men det förutsätter ett antal beslut som i vissa fall är svåra att fatta.
Vad oss beträffar tänker jag exempelvis på att vissa av Europeiska unionens politikområden - framför allt den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskepolitiken och handelspolitiken - måste ses över för att undvika att vi motarbetar målen för en hållbar utveckling.
På det sättet kommer vi dessutom att få mycket större trovärdighet i internationella sammanhang, i synnerhet vid mötet i Johannesburg, om vi sopar rent framför vår egen dörr innan vi talar om vad som måste göras på internationell nivå.
Till sist det femte avsnittet.
Vi måste på alla nivåer försäkra oss om goda styrelseformer.
Begreppet goda styrelseformer har ofta en förmyndaraktig klang.
Om goda styrelseformer tillämpas på alla beslutsnivåer, i synnerhet inom de internationella institutionerna, tror jag också att vår trovärdighet ökar när vi använder detta begrepp.
Jag tror exempelvis att de internationella ekonomiska institutionerna, som Internationella valutafonden, Världsbanken och Världshandelsorganisationen behöver en ordentlig uppfräschning så att ett minimum av demokrati och ett minimum av medborgerlig och politisk kontroll förs in i dessa institutioner.
Detta var huvudinnehållet i det budskap som utskottet för utveckling och samarbete vill skall tas upp i kammaren och föras vidare av kommissionen - jag vänder mig här till kommissionär Nielson - eftersom en avgörande etapp äger rum inom de närmaste veckorna - mötet på Bali, som är det sista förberedande mötet inför toppmötet i Johannesburg.
För tillfället finns ingen anledning till optimism, eftersom det fortfarande inte ligger något verkligt ambitiöst diskussionsunderlag på bordet.
Jag hoppas därför att vårt bidrag skall hjälpa de europeiska institutionerna att spela en framträdande roll under detta förberedande möte, om det inte är för sent, och jag hoppas i alla händelser att vi inte försöker intala oss att lösningen på frågan är att överlåta hanteringen av problem som rör hållbar utveckling åt partnerskapsinitiativ med den privata sektorn.
Detta kan vara en del av lösningen, men då som ett komplement till åtaganden som ingås av medlemsländerna och de internationella institutionerna, och inte som en ersättning för dessa.
Herr talman!
Detta var det budskap jag ville framföra.
