# ID: svediakorp-gov425685
# author: Papayannakis (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Vi diskuterar en fråga som har samband med hållbar utveckling och den politiska signal som parlamentet vill ge, också genom Europeiska unionen som helhet vid toppmötet i Johannesburg kommande augusti, 10 år efter Rio.
Frestelsen skulle vara stor att ta upp en omfattande lista med frågor och problem som har samband med hållbar utveckling och dess framtid.
Listan finns dock i betänkandet och i resolutionen som vi i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor lägger fram.
Jag skall alltså inte ta upp den.
Jag vill huvudsakligen göra en analys av tankegången i den politiska signal som vi vill ge.
Låt oss börja med redogörelsen av resultatet.
Mina damer och herrar kolleger, resultatet 10 år efter Rio är klart negativt.
På själva miljöområdet har vi inte gjort några framsteg, undantaget Kyoto, vi har till och med haft en tillbakagång, även beträffande de allmänna förhållandena i världen.
Fattigdomen har inte bekämpats, den har inte minskat utan snarare ökat och vi vet mycket väl att med en befolkning som lever under fattigdomsgränsen är det överflödigt att tala om skydd av naturresurserna, förnybara energikällor etc.
Resultatet är negativt och om detta har ingen självkritik förekommit, herr talman.
Jag vet inte om så kommer att ske i Johannesburg men det skulle vara till gagn om det skedde, då det kanske skulle klargöra vad vi bör göra i framtiden eftersom framtiden inte varslar om att bli särskilt ljus.
All statistik visar att jordens befolkning ökar mycket snabbt och påfrestningarna på resurserna ökar till följd av ekonomins globalisering, vidare kommer förmodligen problemen när det gäller miljön i allmänhet och den sociala sammanhållningen att intensifieras.
Vad bör vi göra?
Vad borde vi tala om i Johannesburg?
Jag tror, herr talman att vi alla kommer att instämma i att vilken definition vi än kommer att ge åt hållbar utveckling så bör den innefatta både utveckling och social sammanhållning samt miljöskydd.
Listan över vad som begärs i denna riktning är tydlig.
Jag tror att vi alla instämmer.
Vi talar om att ändra normer för produktion och konsumtion, vi talar om att avskaffa fattigdom, om att införa ett miljötänkande i all politik, inom jordbruk, fiske, industri, energi, turism, vatten och luft; det som saknas är dock målen, tidsplanerna, indikatorerna som visar om vi har lyckats uppnå våra mål, medlen, kapitalet och överföringen av resurser samt kontroll av denna resursanvändning.
Och här, herr talman, har vi stora problem.
I betänkandet och i resolutionen finns flera förslag som rör både minskning av fattigdomen, förnybara energikällor och många andra företeelser vilka emellertid kräver resurser, institutioner, regler samt god förvaltning på lokal, nationell och global nivå och en politisk styrning.
Denna förvaltning och styrning, herr talman, tror jag kommer att bli det stora problemet i framtiden.
Det kan gälla reformer av det internationella organisationssystemet som kom till genom Bretton Woods-avtalet och senare tillkomna reformer, genom Världshandelsorganisationen (WTO), då exempelvis WTO: s regler kommer i konflikt med miljöskyddet.
Det kan gälla reformer som gör att den fattiga befolkningen kommer i nära kontakt med produktionen, exempelvis jordbruksreformer som gör att den fattiga befolkningen får sådan kontakt med frågor om vatten, energi och grundvillkor, så att den får ta del av en modern uppfattning om miljöskydd, och givetvis gäller det ländernas uppträdande.
Förenta staterna som vi vet, undviker alla åtaganden.
Förenta staterna gör sig till och med av med de åtaganden man har haft.
Den stora frågan är Europeiska unionens roll.
Europeiska unionen kommer under ännu en lång tid att kunna spela en roll, men inte för alltid.
För att spela denna roll bör Europa sopa rent framför egen dörr.
Europa bör ännu mer verka för en politik för miljöskydd och social sammanhållning.
Europa bör föreslå de internationella organisationerna åtaganden där dess inflytande kan spela viss roll och Europa följaktligen kan vara en pålitlig partner, både internationellt och i förhållande till tredje världen, så att vi kan känna hopp om förbättringar efter Johannesburg och att vi kanske inte efter 10 år behöver utreda en situation likadan som den 30 år tidigare.
