# ID: svediakorp-gov425669
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 972
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Låt mig först gratulera Baroness Nicholson of Winterbourne till hennes utmärkta översikt av situationen i Irak under de senaste elva åren och effekterna av internationella åtgärder under det senaste årtiondet.
Detta är ett lämpligt tillfälle att granska de förhållanden under vilka den irakiska befolkningen lever, hur Saddam Husseins diktatur fungerar, och det ständiga hot han utgör för sitt eget folk, regionen och hela världen.
Jag är i stort sett överens med grundtanken i betänkandet.
Vårt mål bör vara att koncentrera de internationella åtgärderna, inklusive sanktionerna, för att maximera verkningarna på Saddam Hussein och hans hejdukar, och minimera effekterna för folket i Irak.
Betänkandet sätter ljuset på många allvarliga problem i Irak, inklusive bestraffningar av politiska motståndare till regimen, den humanitära krisen, Saddam Husseins systematiska vägran att efterkomma FN: s ålägganden när det gäller vapen för massförstörelse och Iraks destabiliserande inflytande i regionen.
Särskild uppmärksamhet ägnas med rätta mänskliga rättigheter i Irak.
Betänkandet ger en fasansfull redogörelse av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Det förekommer omfattande förföljelser av varje form av politisk opposition, liksom särskilt av invånarna i nedre Mesopotamiens träskmarker, kurderna och andra minoriteter bosatta i de nordliga regionerna.
Saddam Hussein har byggt upp en dubbel maktstruktur.
Vid sidan av den reguljära armén och förvaltningen finns det en sorts? skuggstat?, som upprätthålls av familj och militära styrkor under hans direkta kontroll och utövar tryck genom maktmissbruk.
Sammantaget ger detta ett permanent tillstånd av våld och olagligheter som aldrig bestraffas.
Vi kan bara tillstå att resultaten av FN: s sanktioner under de senaste elva åren är svaga.
Saddam Hussein sitter fortfarande orubbad vid makten.
Hans förtryck av det irakiska folket är brutalare än någonsin.
FN: s inspektioner har ensidigt ställts in av Irak och det finns goda skäl att misstänka att regimen har återupptagit sina program för kemiska och biologiska vapen.
Den ekonomiska situationen har förvärrats, inte så mycket till följd av det internationella embargot som av de irakiska myndigheternas vägran att samarbeta med programmet? olja för mat?.
Det är ingen tvekan om var skulden ligger.
Saddam Hussein har visat att han inte på något sätt bryr sig om, inte bara sina internationella förpliktelser, utan sitt eget folk.
Det irakiska folkets lidanden kan vara över i morgon om Bagdad bara ville samarbeta på ett trovärdigt och konstruktivt sätt med det internationella samfundet, genom att ge inspektörerna som skall kontrollera genomförandet av FN: s resolutioner obegränsat tillträde.
Irak måste också respektera sina internationella åtaganden när det gäller skydd för mänskliga rättigheter.
Betänkandet av Baroness Nicholson of Winterbourne föreslår en tillfällig internationell brottmålsdomstol för Irak.
Detta är en idé som vi måste granska noga, även mot bakgrund av vad som händer i andra internationella forum.
Jag hoppas att detta initiativ från Europaparlamentet skall vara till hjälp för att identifiera gemensamma delar av en politik som skulle kunna göra det möjligt för Europeiska unionen att spela en mera aktiv roll i denna fråga.
När det gäller de specifika rekommendationerna så känner den ärade ledamoten till gränserna för kommissionens roll och befogenheter, men jag kan ge ett erkännande åt argumenten för en frysning av ekonomiska tillgångar för de irakiska ledarna och att vägra dem tillträde.
Det finns även starka argument för en närmare övervakning av mänskliga rättigheter, för att göra mer information offentligt tillgänglig och för att sätta mera press på den irakiska regimen för att skydda befolkningen och minoriteterna som lever i landet, inom FN: s ram.
Vad beträffar en förstärkning av åtgärder för demokratisering i samarbete med de irakiska exilgrupperna måste jag säga att jag i det nuvarande läget inte riktigt förstår vilken omfattning och vilken verkan sådana åtgärder kan tänkas ha.
Den irakiska befolkningens svåra situation har accentuerat svårigheterna att gripa sig an en regim som är lika hänsynslös som den är obetänksam.
Jag noterar och välkomnar uppmaningen i betänkandet att utforska alla möjliga initiativ till fördel för den irakiska befolkningen och flyktingarna, samt att förstärka den nuvarande verksamheten inom området för humanitärt bistånd.
Vi är beredda att pröva ytterligare åtgärder för att lindra den irakiska befolkningens lidande.
Sådana åtgärder skulle även kunna verka uppmuntrande på organiseringen av oppositionen.
Sedan gulfkriget 1991 har Europeiska kommissionen varit den främsta givaren av humanitärt bistånd till Irak med över 270 miljoner euro.
Under de senaste tre åren har vi lämnat bistånd på omkring 10 miljoner euro årligen.
I år kommer vi att bidra med ungefär 13 miljoner euro.
Men effekterna av vårt bistånd reduceras på grund av de begränsningar som införts av Saddam Husseins regim.
Vi måste ägna mer tankemöda åt hur vi kan hjälpa befolkningen genom att lyfta begränsningarna för handeln med icke-militära varor och varor utan dubbelt ändamål, samtidigt som vi säkerställer att vi förvägrar regimen möjligheter till vapentillverkning och till att berika sig.
Det är därför som vi så starkt välkomnar den överenskommelse som nåddes i går i FN: s säkerhetsråd om en resolution för ett program med? smarta sanktioner?, som kan ge det internationella samfundets ansträngningar ett nytt fokus.
Jag medger att några verkliga förbättringar inte är möjliga under den nuvarande regimen.
En annan regim - nästan vilken annan regim som helst - skulle vara bättre för den irakiska befolkningen.
Men vi får inte förlora våra grundläggande värden och principer ur sikte i vår strävan att hjälpa det irakiska folket och ge regionen stabilitet.
Det är skälet till att jag är absolut övertygad om att vi måste fortsätta att agera inom Förenta nationernas ram.
