# ID: svediakorp-gov425662
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 281
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kolleger!
Saddam Husseins regim är en avskyvärd diktatur.
Han har i flera år släpat med sitt folk i krig och offrat välfärden och de sociala och ekonomiska framstegen på detta.
Det får vi inte glömma.
Invasionen i Kuwait och det gulfkrig som följde på det var ett lågvattenmärke.
Den irakiska regimen har överlevt allt det här trots befolkningens lidande, vilken förutom en omänsklig regim även var tvungen att genomgå konsekvenserna av de internationella sanktionerna.
Sanktionerna använde dock Saddam Hussein på ett behändigt sätt för att bättra på sin popularitet.
I många vanliga arabers ögon blev han en symbol för det arabiska motståndet mot den amerikanska överhögheten.
Allt det får vi inte glömma.
Vid bedömningen av betänkandet från Baroness Nicholson of Winterbourne vill vi behålla fyra grundläggande huvuddrag.
Anklagelsen mot den irakiska regimens fortsatta kränkningar av demokratin och de mänskliga rättigheterna.
För det andra, kritik mot de sanktioner som inte drabbar regimen utan den iranska befolkningen.
För det tredje, garantier för de kulturella minoriteterna från den internationella gemenskapen.
För det fjärde, en lösning av konflikten mellan Irak och den internationella gemenskapen med icke-militära medel i enlighet med Förenta nationernas och säkerhetsrådets resolutioner.
Krig är ingen lösning i det här fallet.
Krig innebär inte bara att nya offer riskerar att falla bland civilbefolkningen utan även kurderna avfärdar det.
De arabiska länderna fruktar en folkresning.
Europa måste inta en egen hållning till det här och inte blint följa den amerikanska politiken, vilken medför stora risker för stabiliteten i världen och endast medför hat och frustration.
