# ID: svediakorp-gov425657
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,161
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Jag skall försöka använda dessa få spelstoppsminuter i denna mycket sena debatt, som för övrigt sammanfaller - vilket jag sade till Mendez de Vigo - med de två spelstoppsminuterna i den berömda match som han talade om.
Enligt vad jag har fått höra leder Real de Madrid fortfarande med 2-1, det var för övrigt Zidane som gjorde det andra målet.
De upplysningar jag ger er har inte hindrat mig från att uppmärksamt följa hela den högkvalitativa debatten om behörighetsfrågan, som är central i förklaringarna från Nice och Laeken.
Den resolution ni just har antagit kommer faktiskt att vara ett centralt inslag i den nyligen inledda debatten om unionens framtid.
Detta ämne är centralt, eftersom det väcker grundläggande politiska frågor.
Men samtidigt skapar det - vilket föredraganden är väl medveten om - stora tekniska problem.
Debatterna under det senaste mötet i konventet vittnar om denna invecklade situation, i likhet med de debattbidrag som redan har presenterats inför nästa möte och olika experters många ställningstaganden.
Jag skulle till att börja med vilja tacka kammaren, mina damer och herrar ledamöter, som redan 2001 tog initiativet till att inleda en diskussion om denna svåra fråga, som ett slags föraning.
Jag skulle sedan vilja tacka de olika utskotten i parlamentet, framför allt utskottet för konstitutionella frågor för ett arbete av hög kvalitet.
Den resolution som blev frukten av detta arbete präglas av stor klarhet, trots att ämnet är svårgenomträngt och krångligt.
Tillåt mig att mera särskilt tacka Alain Lamassoure, som inte tvekade att genomföra omfattande samråd för att färdigställa betänkandet, samtidigt som han var tvungen att följa ytterst pressade tidsplaner.
Han har gjort detta med stor öppenhet och gedigen sakkunskap om texterna, egenskaper som är utmärkande för honom.
I likhet med honom tror jag att denna text kommer att vinna inflytande.
Resultatet av detta kollektiva tillvägagångssätt är onekligen konstruktivt, eftersom det mynnar ut i tre viktiga idéer, som vi anser vara viktiga - det säger jag å kommissionens vägnar - och som jag vill kommentera helt kort.
Den första idén är ett övergripande förtydligande av Europeiska unionens rättsliga ram.
Detta förtydligande går inte att skilja från en långtgående institutionell reform.
Man föreslår således att unionen skall få en riktig konstitution, att den andra och den tredje pelaren skall överföras till gemenskapens behörighetsområde, att det lagstiftande och det verkställande arbetet skall skiljas åt på ett tydligare sätt, att en normhierarki skall upprättas och att lämpliga instrument skall definieras bättre.
I detta mycket omfattande arbete med att skapa en ny rättslig jämvikt vill jag självklart uppehålla mig vid nyckelfrågan, nämligen konstitutionaliseringen av unionen.
När stadgan om de grundläggande rättigheterna införlivas med fördragen önskar kommissionen att Europeiska unionen skall få en text av konstitutionell karaktär.
Den andra viktiga idén i detta betänkande är att behörighetsområdena skall klassificeras i tre kategorier: befogenheter som principiellt tillhör medlemsstaterna, unionens egna befogenheter och delade befogenheter.
Jag förstår självklart det intressanta och värdefulla i försöket att beskriva den nuvarande behörighetsorganisationen.
I det här skedet, mina damer och herrar ledamöter, herr föredragande, anser jag att vi bör ta ställning till tre risker.
Risken för stelbenthet som följer av vattentäta uppdelningar från område till område - en risk som flera parlamentsledamöter tagit upp - skulle kanske kunna frysa behörighetsfördelningen mer än vad som krävs för större klarhet.
I framtiden måste unionen ha medel för att kunna möta nya utmaningar, om det skulle visa sig nödvändigt.
Apropå det noterar jag i resolutionen att man är mån om att bevara en flexibilitet i systemet, med förslaget att en utvecklingsklausul skall skrivas in i fördraget.
En andra risk verkar för mig vara att vissa s.k. funktionella rättsliga grunder avskaffas, om det blir ett krav på att vi skall knyta behörighetsområden till särskilda frågor.
Vill vi till exempel verkligen avskaffa artikel 13 i fördraget, som ger oss möjlighet att bekämpa alla former av diskriminering; diskriminering grundad på kön, ras, religion, ålder, osv.?
Jag tror inte det, och det är säkerligen inte den avsikt som ligger bakom detta betänkande.
En tredje möjlig risk består i att man försummar de negativa befogenheterna, dvs. de regler som direkt begränsar medlemsstaternas utövande av befogenheter, till exempel förbudet mot åtgärder som hindrar rätten till fri rörlighet.
Detta är ingen liten detalj, det är till och med på det här sättet som medborgarna tilldelas vissa av sina centrala rättigheter i Europeiska unionen.
Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Vi behöver sammanfattningsvis upprätta en jämvikt mellan å ena sidan en nödvändig rationalisering av behörighetsområden, och å andra sidan EU-systemets särskilda karaktär, som vi inte vill påverka negativt.
Det finns slutligen en tredje viktig idé i detta betänkande: vi måste uppfinna nya sätt att få subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen att iakttas.
Frågan om skärpta kontroller av efterlevnaden av behörighetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna är en del av de mer komplexa problem som vi måste lösa.
Jag har fått höra att ni redan har haft livliga debatter om detta i utskottet, vilket visar att det i dag inte finns någon idealisk, politisk eller juridisk, lösning som framstår som odiskutabel.
Herr talman, mina damer och herrar!
Avslutningsvis vill jag än en gång - bortsett från de synpunkter som jag skulle framföra till er - som vanligt uttrycka min uppriktiga glädje över det utmärkta samarbetet mellan våra två institutioner och välkomna kammarens bidrag.
Detta bidrag kommer en vecka innan kommissionen själv skall presentera ett omfattande bidrag om det europeiska projektet, där ni, herr Lamassoure, mina damer och herrar, kommer att återfinna ett antal av era idéer.
Ert bidrag kommer också - det påpekade ni själva - innan ett mycket känsligt möte i konventet äger rum, vid en tidpunkt då vi till stor fördel har ägnat mycket tid åt att föra allmänna diskussioner om unionens uppdrag, och innan vi kommer in på frågans kärnpunkt och kanske närmar oss ett sanningens ögonblick.
Därför anser jag att kammarens bidrag är enormt viktigt och att det kommer att ge avgörande vägledning i frågan om Europeiska unionens befogenheter, en vecka före konventets nästa möte.
Än en gång: det är helt och hållet avgörande och till och med livsviktigt att parlamentet och kommissionen tillsammans skissar på huvuddragen i en gemensam vision, för dessa båda institutioners gemensamma intresse av en förnyad gemenskapsmodell, som både den ena och den andra arbetar för, jag skulle till och med vilja säga den ena tillsammans med den andra.
(Applåder)
