# ID: svediakorp-gov425651
# author: Hannan (PPE-DE). - (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ibland har jag en känsla av att denna kammare är så upptagen av sina egna debatter att den har förlorat det som pågår utanför dess väggar ur sikte.
Över hela Europa upplever väljare att deras politiker tar dem för givna, de känner att det inte gör någon större skillnad hur de röstar och att de nästan inte har någon kontroll alls över sin egen framtid.
Ändå svarar vi genom att erbjuda dem ännu mer av samma medicin.
Detta betänkande godkänner och befäster den gradvisa överföringen av befogenheter från nationella parlament till de europeiska institutionerna.
Det anger de områden där unionen skall ha full eller delvis kontroll men det finns inte någon motsvarande lista över frågor som skall förbehållas nationalstaterna.
Det presenterar en mekanism för att utsträcka EU: s behörighet till nya områden, men inte någon likvärdig mekanism för återförande av befogenheter.
Samtidigt som jag helt och hållet respekterar uppriktigheten hos dem som stödjer betänkandet, förefaller det mig som att deras sak bygger på två tvivelaktiga antaganden.
För det första finns det en underförstådd förutsättning att det blotta faktum att ett visst politikområde har en internationell dimension i sig själv skulle motivera ett gemensamt europeiskt angreppssätt.
Detta resonemang må vara bestickande men jag anser att det är ett skenargument.
När allt kommer omkring innebär inte avsaknaden av en överstatlig politik att medlemsstaterna är oförmögna att samarbeta med varandra.
Det kan mycket väl vara så att multilateralt samarbete kan ge bättre resultat än påtvingad enhetlighet.
För det andra finns det en motvilja mot att erkänna att någon fråga kan vara uteslutande nationell.
Men återigen innebär det faktum att en nation har fullständig jurisdiktion på ett visst område inte att den inte skulle kunna arbeta tillsammans med sina grannar.
Nationalstaterna måste få lov att definiera vissa politikområden som huvudsakligen tillhörande inrikespolitiken i den betydelsen att de inte direkt påverkar andra medlemsstaters inrikesangelägenheter.
De bör vidare ha rätt att garantera denna rättsliga överhöghet i sina författningar.
På samma sätt som de europeiska fördragen definierar unionens befogenheter, bör det vara möjligt att inhägna vissa frågor av enbart nationell betydelse i de nationella konstitutionerna.
Jag hinner inte presentera en fullständig lista över dessa områden nu, men jag har gjort det i ett papper som publicerats av SOS Democracy Intergroup.
Överföringen av befogenheter måste medges i båda riktningarna: det är dogmatiskt och felaktigt att utgå från att åtgärder på Bryssels nivå i sig skulle vara att föredra framför nationella åtgärder.
Det är denna inställning som vidgar klyftan mellan en del av oss i denna kammare och våra väljare utanför den.
