# ID: svediakorp-gov425647
# author: Kauppi (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär!
Under tidsrymden av det halva århundrade som integrationsprocessen tagit har vi fått lära oss att samarbete baserat på gemenskapsmetoden inom EU är effektivare än lösa ad hoc-fördrag som baserat sig enbart på verksamhet mellan regeringar.
Det är bara ytterlighetsrörelser som alienerats från verkligheten som tror på den enskilda statens förmåga att ensam lösa det moderna samhällets utmaningar.
Den diplomatiska retorikens tid är ohjälpligen förbi.
En gemenskap vars mål i de grundande fädernas tankar var av politisk karaktär fick sin början på ekonomiska grunder.
Under de senaste åren har vi emellertid kunnat observera att den ekonomiska integrationen inte kan åtskiljas från det politiska samgåendet.
Det är till exempel inte möjligt att skapa en helt fungerande inre marknad utan att den politiska unionen förstärks.
För att underlätta skapandet av ett behörighetssystem har man föreslagit en så kallad kompetensförteckning.
Likt många av mina kolleger är jag rädd för att en dylik kompetenskatalog skulle vara alltför stelnad i en värld där förändring är den enda bestående faktorn.
Gemenskapens beslutsfattande måste bevara sin naturliga flexibilitet.
I de flesta fallen fördelas den beslutande makten fortfarande mellan unionen och medlemsstaterna.
Det är alltså klart att vi också kommer att uppleva kompetenskonflikter.
Därför bör vi koncentrera oss på mekanismer med vars hjälp vi kan lösa dylika konflikter.
Vi måste skapa ett tillvägagångssätt som möjliggör en tillräcklig flexibilitet men som samtidigt bereder de demokratiskt valda ledamöterna en politisk väg ut ur låsta situationer.
Den politiska kontroll som hindrar maktkoncentration bör emellertid inte förväxlas med den juridiska övervakning som den Europeiska gemenskapens domstolar utför, ty i sista hand definieras den rättsliga grunden för grundfördrag fortfarande i domstolarna.
Vissa instanser söker i debatten om behörighet en utväg att återbörda kompetens till medlemsstaterna, ett steg bakåt i integrationsutvecklingen.
Vi skall inte falla i denna fälla som ofta framställs som om den vore beredd i närhetsprincipens anda.
I debatten om behörighet skall vi koncentrera oss på att medborgarna bör ha en uppfattning om att de är medvetna om vem som fattar beslut, var besluten fattas och framför allt varför man förfar så som vi gör.
