# ID: svediakorp-gov425631
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
När Kaufmann talar kommer de tyska mannarna på efterkälken.
Men jag skall inte gå in på de olika sammanhangen.
Långt mer upprörande är det som kollegan de Gaulle just sade, för om han står här och håller ett tal som syftar till att föra Europeiska unionen tillbaka till tiden före den inre marknaden, då måste jag faktiskt säga att han inte tänker på Frankrikes ekonomiska intressen.
Därför är jag mycket tacksam för Lamassoures uttalande, för jag menar att det är en balanserad modell som han föreslår.
Det är genom att finna balans mellan tydlighet i befogenhetsfördelningen och nödvändigheten av densamma som vi gör rättvisa åt Walter Hallsteins ord att Europeiska unionen är en creatio continua.
Det betyder att vi är i stånd att fortsätta utvecklingen av Europeiska unionen i enlighet med dessa nödvändigheter.
Då råder det förstås inget tvivel om att vi i tillämpningen av subsidiariteten alltid måste fatta beslut så att beslut fattas på den nivå som är bäst lämpad för detta.
Å andra sidan måste vi tydliggöra att en sådan avgränsning är en förutsättning för att vi både i förhandlingarna i konventet och på den anslutande regeringskonferensen skall få klartecken för att genomföra majoritetsbeslut även på de återstående områdena.
Här finns det ett nära samband mellan en tydlig befogenhetsfördelning och utvidgningen av majoritetsbeslutet, för det är endast genom majoritetsbeslut som man finner acceptans både i politiken i de nationella huvudstäderna och i befolkningen som ju vill ha klarhet i detta.
Men i en konflikt får vi inte klarhet på politisk nivå.
Om man tillsätter en subsidiaritetskommitté bestående av nationella och europeiska ledamöter med minst 100 medlemmar, då fattas besluten enligt precis samma politiska opportunitetstankar som i ministerrådet och Europaparlamentet.
Om man i stället tillämpar regionalitetsprincipen får den minoritet som menar att vissa befogenheter har överskridits möjlighet att driva igenom sina åsikter.
Därför är Lamassoures tanke att gå via Europeiska gemenskapernas domstol helt riktig.
Både i de normala förfarandena och i det brådskande förfarandet gör förslaget det möjligt för den som menar att lagstiftaren har överskridit sina befogenheter att försvara sina befogenheter via en rad grupper och institutioner med processbehörighet.
Jag vill också föreslå att ni lägger till de nationella parlamenten på listan över vilka som har sådan rätt att väcka talan.
Jag ser det som ytterst viktigt och från Europaparlamentets intressesynpunkt taktiskt klokt och i sak alldeles nödvändigt att denna möjlighet ges.
I de flesta länder där regionerna har lagstiftande befogenheter har regionerna också talerätt gentemot de nationella kamrarna.
På så sätt kan även detta pareras till stora delar.
Jag menar att detta är den avgörande punkten för att nå verklig beslutsförmåga, en tydlig avgränsning och därigenom acceptans samtidigt som rättssäkerheten garanteras.
Därför vill jag gratulera kollegan Lamassoure till betänkandet.
(Applåder)
