# ID: svediakorp-gov425625
# author: Kaufmann (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kollegan Lamassoures betänkande tar upp en ytterst komplicerad frågeställning.
Detta tydliggjordes inte enbart i utskottet för konstitutionella frågor utan även i de första debatterna i konventet.
Betänkandet kommer med all säkerhet att bli ett viktigt bidrag till konventets fortsatta arbete.
Föredraganden förtjänar ett tack för detta.
Jag lade ned min röst i omröstningen i utskottet och vill med några exempel belysa vad jag menar att betänkandet inte tar upp i tillräcklig utsträckning.
Det kan hända att det hjälper att definiera vilka tre olika sorters befogenheter som finns, men ett tydligt uttalande om att det är det demokratiska problemet i Europa som först och främst måste lösas hamnar i skymundan.
Subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen: Här menar jag att saker och ting står på ända.
Varför?
Betänkandet ger intryck av att det skulle krävas rättsliga beslut för båda principerna och deras genomförande.
Men ingenstans i dokumentet talas det om att det verkliga problemet ligger någon helt annanstans, nämligen hos de konkreta utövarna av den europeiska politiken.
Det finns tydliga avtalsbestämmelser, till exempel subsidiaritetsprotokollet i Amsterdamfördraget.
Alla institutioner lyder under dem.
Vad det egentligen handlar om är snarare hur institutionerna förhåller sig till de skyldigheter som medföljer, hur seriöst de verkligen kontrollerar om man bryter mot dessa principer innan man börjar agera.
Denna förhandskontroll måste äntligen börja genomföras av alla.
Då behöver ingen längre gå till EG-domstolen innan en lagstiftning träder i kraft, en lagstiftning som för övrigt oftast inte kommer till stånd förrän efter många år av debatter och olika förfaranden.
Under punkt 33 heter det att ramen för befogenheterna skall kontrolleras vart tionde år.
Jag förstår inte meningen och syftet med ett sådant förslag.
Skulle det betyda att det är dags för fördragsändringar vart tionde år?
Vill man på allvar ha en sådan regel, stel och bunden till en tioårsrytm och helt lösgjord från möjliga politiska ramvillkor och krav?
Framför allt tydliggör dock betänkandet att ett socialt Europa måste skapas och att detta mot bakgrund av Ekonomiska och monetära unionen är en av unionens allra viktigaste uppgifter.
Man sätter som mål att stödja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå.
Man vill till och med nå full sysselsättning till 2010.
Men de vackra ord vi hittills har hört måste följas av handling.
Sysselsättning och social trygghet är inga variabler i konkurrensen, utan varje medborgares individuella grundläggande rättigheter, och det är den riktningen Europeiska unionens utveckling måste ta.
