# ID: svediakorp-gov425621
# author: Méndez de Vigo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är inte ett idealiskt ögonblick för att diskutera Lamassoures betänkande.
Det är inte idealiskt eftersom det är mycket sent och för det andra eftersom Europakuppens final spelas och Madrid -jag är ledsen, fru Randzio-Plath, jag beklagar fru Schroedter- leder mot Bayer Leverkusen.
Åh, nej, det är oavgjort.
Ingen är perfekt.
Så mycket värre eftersom jag var så glad och nu visar det sig att det är ett-ett.
Men det är ändå en bra tidpunkt för att diskutera detta betänkande eftersom det är oerhört viktigt.
Jag vill allra mest tacka Lamassoure.
Lamassoure har inte bara varit en intelligent föredragande utan en föredragande i utskottet för konstitutionella frågor, och även om han inte själv sagt det så säger jag att av hans ursprungliga förslag finns det inte en enda artikel kvar i den form han från början redigerade dem.
Det visar hans flexibilitet, hans politiska kapacitet.
Ser ni så gladlynt han är i kväll.
Han skulle kunna vara arg och säga? de har ändrat allt för mig?.
Men, så är det inte, han är glad och han är glad för att Lamassoures betänkande i slutändan är en solid ståndpunkt från parlamentet om en oerhört svår fråga, oerhört komplicerad, oerhört konfliktfylld.
Jag tror att vi, förutom det värde Alain Lamassoure haft då han skrev det, har uppnått något mycket viktigt, dvs. att ha en ståndpunkt från parlamentet i denna fråga.
Och dessutom är det en ståndpunkt som innefattar det vi försvarat under femtio år, herr talman, och det tycker jag är viktigt.
Vi försvarar i Lamassoures betänkande behörigheten att ge befogenheter.
Han har sagt det mycket klart.
Vi beslutar att unionen bara har de befogenheter som fördraget ger den och inga andra, vilket innebär att vi är emot idén med en kompetenskatalog, som enbart skulle innebära att unionens befogenheter är rigida.
Vi är för en flexibel tolkning och således för att man vid varje tillfälle med hjälp av de mekanismer som han bibehållit (de som finns i artikel 308 eller andra artiklar i fördraget, 99 t.ex.) kan anpassa unionens behov till medborgarnas förväntningar.
För det andra tror jag att Lamassoures betänkande också har en väldigt solid ståndpunkt avseende en av konventets stora frågor, dvs. kontrollen av subsidiariteten.
Jag tror att det vi i konventet, och jag föregår en debatt, kommer att diskutera som nyckelfråga är hur vi skall kontrollera subsidiariteten.
Precis som föredraganden sagt är den största delen av befogenheter delade mellan unionen och medlemsstaterna.
Därför kommer nyckeln att bestå i att veta vid vilken tidpunkt en eller annan skall användas för att anpassa Europa till den rytm som behövs och som medborgarna vill ha.
Och jag tror att vi också här har en väldigt solid ståndpunkt.
Jag kommer att plädera - eftersom jag vet att några kolleger fortfarande tvivlar - till förmån för Alain Lamassoures ståndpunkt.
Jag anser att kontrollen av subsidiariteten bör den som har behörighet att komma med förslag genomföra, dvs. kommissionen.
Jag anser att kommissionen bör ha initiativrätt och jag anser att den bör genomföra kontrollen av subsidiariteten.
Men jag tror att vi måste finna vägar för att lösa eventuella skilda uppfattningar.
Sättet att lösa dem är inte ett politiskt organ, det är inte en regional församling, det är en resurs i stil med den som den franska konstitutionen har för det franska författningsrådet, med en månads frist för att fatta beslut om frågan.
Jag tycker att det är en solid principiell ståndpunkt: kontroll av kommissionen samt författningsråd och jag tror att vi bör försvara den uppfattningen.
Herr talman!
Slutligen anser jag att Lamassoures förslag är ambitiöst.
Det finns en figur av William Faulkner som jag tycker mycket om.
Han säger att vi måste skapa mycket höga drömmar för att vi, då vi försöker följa dem under vårt liv, skall veta var de är.
Jag anser att Lamassoures betänkande gör det möjligt och jag tror att alla våra förväntningar således är tillåtna för oss.
(Applåder)
