# ID: svediakorp-gov425618
# author: Lamassoure (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Denna debatt är en premiär.
Inte sedan Romfördraget har regeringarna eller EU-institutionerna ansett det värdefullt att se över rollfördelningen inom unionen.
Den text som ligger framför er är frukten av ett verkligt kollektivt arbete som går mycket längre än till föredraganden som person eller åsikten inom en politisk grupp.
Detta är resultatet av 15 månaders arbete.
I det förslag som har antagits av utskottet för konstitutionella frågor har man tagit hänsyn till de huvudsakliga förslagen från Regionkommittén och de fyra utskott som fått i uppdrag att utarbeta yttranden, samt 170 ändringsförslag från ett trettiotal olika ledamöter från samtliga grupper.
Vi har inte strävat efter att skriva om fördragen, utan i stället att slå fast riktlinjer för en omskrivning, som är nödvändig.
Utgångspunkten har varit ett antal beslutsamma politiska val.
Den första riktlinjen: vi kan konstatera att fördragen har utarbetats av diplomater för att användas av diplomater, ungefär som om en bil hade byggts av mekaniker för att endast användas av mekaniker.
Vårt första mål är således att göra texten tillgänglig för alla medborgare, dvs. att man skall skriva om fördragen så att de blir en tydligare, kortare och mer sammanhängande konstitution.
De punkter i fördragen som inte återges i konstitutionen skulle fortfarande vara tillämpliga men inte längre höra till primärrätten.
Den andra riktlinjen är att man skulle bygga upp en allmän behörighetsram kring tre kategorier.
För det första befogenheter som principiellt tillfaller medlemsstaterna.
Vi har inte upprättat en lista över staternas exklusiva befogenheter.
För oss framgår staternas principiella behörighet mycket tydligare av det som inte nämns i konstitutionen.
För det andra har unionen egna befogenheter.
På dessa områden kan unionen agera självständigt, som i fråga om tullar eller penningpolitik.
Unionen kan vidare ha det främsta ansvaret, som i fråga om den inre marknaden, konkurrenspolitiken och sammanhållningspolitiken.
Den tredje rubriken slutligen är delade befogenheter: denna lista kommer att bli den längsta.
I konstitutionen måste man således från fall till fall tydliggöra unionens mål och handlingsutrymme, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
Vi föreslår att den nuvarande fördelningen mellan dessa rubriker i allt väsentligt skall bevaras, men med två viktiga politiska förändringar: för det första att man skall skilja på en politisk och en teknisk behörighet, dvs. det man kallar normhierarki, och att man sedan och inte minst skall ge unionen det främsta ansvaret för dels utrikes- och försvarspolitiken, dels området för frihet och säkerhet.
När det gäller dessa två centrala områden har tio års tillämpning av Maastrichtfördraget bekräftat att det är absolut nödvändigt att agera gemensamt och, tyvärr, att de mellanstatliga metoderna inte är effektiva.
Den tredje riktlinjen: det verkar vara viktigt att behålla en möjlighet att ändra denna ram, utan att man skall behöva följa ett alltför tungrott och exceptionellt förfarande för konstitutionella ändringar.
Därför föreslår vi att en mekanism skall behållas, liknande den i artikel 308, men att man i stället skall kunna använda den i båda riktningarna: överföring av befogenheter till unionen eller återförande av behörighetsområden till staterna där den nationella dimensionen skulle bli dominerande på nytt.
Fjärde inriktningen: för att avgöra i befogenhetstvister föreslår vi en lösning med en domare, i stället för ett politiskt organ.
Vad det handlar om är att förvandla EG-domstolen till en konstitutionell domstol.
Man skulle då inrätta ett brådskande förfarande som tillåter en kvalificerad minoritet från rådet, Europaparlamentet eller kommissionen att vända sig till domstolen från det att en EU-lag antagits definitivt fram till det att den träder i kraft.
Den femte riktlinjen slutligen: i utskottet för konstitutionella frågor har man länge diskuterat problemet med regionerna och andra lokala enheter.
I den kompromisstext som slutligen antogs uppmanas medlemsstaterna att lägga fram förslag till unionen som innebär att deras regionala enheter blir mer delaktiga i unionens verksamhetsområden.
Herr talman!
Parlamentets arbetsplan är synnerligen väl vald: nästa vecka kommer det europeiska konventet att ta sig an den här frågan.
Vår resolution kommer således att bli konventets första arbetsdokument om denna centrala fråga och, sanningen att säga, det enda.
Om en bred majoritet bildas i parlamentet, en majoritet som representerar de främsta politiska grupperna och samtliga länder, då kommer vår resolution att få ett betydande politiskt inflytande.
Ni skall ha tack för det.
(Applåder)
