# ID: svediakorp-gov425523
# author: Ribeiro e Castro (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 597
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också börja med att tacka Javier Solana, rådets generalsekreterare, för hans närvaro i debatten här samt gratulera honom till dokumentet från i mars, vilket också fanns med i debatten före Barcelona.
För övrigt har jag svårt att förstå kritiken från vissa kolleger, då det visar sig att detta dokument i långa delar stämmer överens med ståndpunkter från detta parlament.
Jag är inte heller oroad över kritiken i vissa diplomatiska miljöer om att dokumentet från rådets generalsekreterare inte tillför mycket nytt, då det skulle vara en samling tankar som för länge sedan diskuterats i rådet.
Detta är inte negativt enligt min åsikt utan positivt, framför allt om man i Sevilla beslutar att vidta effektiva kraftfulla åtgärder på vägar som sedan länge har prövats, men som stats- och regeringscheferna har tvekat att vidta eller motsatt sig.
I politiken finns det ibland frågor där vi är överens i allt, men det finns också sådana där vi skiljer oss i allt.
Frågorna om det europeiska bygget och den institutionella reformen hör inte till varken den ena eller den andra.
Vi är varken eniga eller oeniga i allt.
Det är frågor vi är delvis överens om.
Jag skulle också vilja göra en precisering: Ibland är vi överens om målen men inte om vägen, ibland är vi överens om vägarna men inte om målen.
Här är vi eniga om de vägar som föreslagits men inte om målen.
Vi är helt oeniga med resolutionsförslaget från utskottet för konstitutionella frågor när det pekar på att den kommande reformen måste prioritera gemenskapsmetoden eller den mellanstatliga metoden.
Enligt vår mening är det inte detta mål som bör eftersträvas.
Men vi är överens om de konkreta åtgärder som föreslås, det huvudsakliga som vi bör sträva efter på kort sikt, det vill säga den så kallade öppenheten i rådets lagstiftningsverksamhet.
Jag tror dessutom att det vore en fördel att använda ett annat ord för denna öppenhet, för den öppenhet vi här talar om är inte detsamma som öppenhet när det gäller tillgång till dokument.
Ett offentligt arbete i rådets lagstiftningsverksamhet, en verksamhet med öppna dörrar, är faktiskt en avgörande reform för dess verksamhet på detta område och ett sätt att i roten bekämpa Europeiska unionens demokratiska underskott.
Jag hör till dem som kräver en större medverkan från de nationella parlamenten i det europeiska bygget.
Och jag tror också att detta bara kan ske den dag rådet öppnar sina dörrar till lagstiftningsdebatterna.
Våra kolleger i de nationella parlamenten skulle följa arbetet och reagera på ett annorlunda sätt inför Europeiska unionens lagstiftningsarbete i rådet om de direkt kunde följa vad våra regeringar, regeringarna i varje medlemsstat diskuterar och de ståndpunkter de intar inom ramen för rådet.
Inom denna hemliga ram finns det alltså en allvarlig motsägelse, en radikal motsägelse mellan rådets demokratiska bas och den icke-demokratiska metoden i rådets verksamhet.
Och vi anser att detta måste rättas till, inte för att vi vill försvaga Europeiska unionens mellanstatliga axel, utan precis tvärtom för att vi vill skydda den, bekräfta den och ge den större öppenhet, mer demokrati och ett större deltagande.
Det är därför jag vill att reformen skall genomföras och att andra frågor lämnas till ett senare tillfälle, framför allt den känsliga frågan om Europeiska unionens ordförandeskap.
Vi är inte beredda att gå med på att regeln om ett roterande ordförandeskap överges.
