# ID: svediakorp-gov425516
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,734
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Vi kommer in på ett helt annat ämne och vi måste anpassa vårt mentala? chip? till den nya situationen.
Jag skulle mycket kortfattat vilja dela med mig av två frågor till ledamöterna.
Den första handlar om en rapport jag hade äran att utarbeta på uppdrag av rådet, i syfte att studera om rådet, innan hela reformprocessen av Europeiska unionen avslutades -särskilt de institutionella reformerna- kunde fungera mer effektivt, naturligtvis inom den rättsliga och legala ordning som existerar i dag och oberoende av vad konventet, och därefter regeringskonferensen, skulle kunna säga.
De förslag som funnits på bordet och som för närvarande analyseras, i syfte att några av dem skall kunna antas vid Europeiska rådet i Sevilla, är mycket enkla och lätta.
Det första innebär en ändring av Europeiska rådets funktion.
Detta har, åtminstone enligt min mening, en funktion som det inte borde ha.
Europeiska rådet uppkom för att vara motorn till Europeiska unionens större politiska strategier och därför borde det ha en mekanism för en smidigare, lättare hantering som är mer inriktad på detta mål.
I dag har Europeiska rådet föredragningslistor som är alltför fyllda, som regeringscheferna inte har tid att förbereda.
Nämnda regeringschefer ägnar en mycket stor del av sin tid till att anta slutsatser på ett ofantligt antal sidor - ibland över 60 - som är mycket svåra att skriva och förmodligen motsvarar det arbete som görs för att utarbeta dem inte antalet personer som läser dem.
Därför måste vi göra allt som står i vår makt för att Europeiska rådet skall fungera på ett smidigare och förnuftigare sätt, som regeringarnas råd fungerar i flertalet eller alla medlemsstater i Europeiska unionen, med dagordningar som är väl förberedda och inriktade på beslut vid de råd som så begär.
För att åstadkomma det behövs det inga stora institutionella förändringar.
Det enda som behövs är politisk vilja att göra det.
Man borde också försöka hålla - det är mitt förslag - Europeiska råd på minst tre olika sätt: ett europeiskt råd inriktat på att ta väl förberedda beslut, med en tydlig dagordning och i vilka besluten, enligt mitt synsätt, skulle kunna tas med kvalificerad majoritet i framtiden; ett andra råd som är mer av monografisk karaktär, dvs. att regeringscheferna skulle koncentrera sig på en del av de stora politiska frågor Europa innebär och vid vilket man inte bara skulle försöka ge instruktioner utan också, om det vore möjligt, praktiska lösningar för att bidra till Europeiska unionens funktion.
Och för det tredje, hålla några Europeiska råd som skulle ha en mer informell karaktär, där Europeiska unionens ledare skulle kunna sätta sig kring skorstenen - även om det nu inte längre är en skorsten som finns utan ett jättebord - och diskutera de frågor som är viktiga i ett nulägesperspektiv, en nära framtid och en avlägsen framtid i Europeiska unionen.
Jag saknar bristen på en djupare reflektion över vissa större teman som kanske har mer med framtiden än nutiden att göra.
Med detta sagt om Europeiska rådet vill jag därefter tala om förberedandet av detsamma.
Det går via att besluta vilket råd som skall förberedas och av vilken karaktär.
Fram till nu har traditionen varit att rådet (allmänna frågor) som består av utrikesministrarna i de olika länderna i Europeiska unionen varit de som ansvarat för att göra det.
Dessa ministrar har för var dag som går en alltmer gedigen och tätare dagordning när det gäller de frågor som har med ren utrikes- och säkerhetspolitik att göra.
Om ledamöterna ser dagordningarna kan ni själva se att de hela tiden blir alltmer fyllda och man börjar fråga sig om det är möjligt att rådet (allmänna frågor) i den struktur och sammansättning det har i dag, lägger tillräckligt med tid på frågor av horisontell karaktär, dvs. de som i slutändan går till Europeiska rådet.
Det finns många sätt att lösa detta.
Jag kommer inte att föreslå någon speciell.
Jag föreslog tre-fyra stycken som nu är under diskussion, men jag tror att man på ett eller annat sätt bör välja antingen att separera råden eller att de delas upp i sessioner - som inte kan vara samma råd med olika sessioner - de frågor som enbart har med utrikes- och säkerhetspolitik att göra, som är många, och de teman som har med föreberedandet av Europeiska rådets dagordning att göra.
Slutligen är det som sker att nämnda frågor inte förbereds så väl som de borde för att Europeiska rådet, som sådant, skall vara det effektiva organ som vi alla önskar.
Därför kan det finnas två-tre modeller för rådet.
Den ena där man delar upp det råd (allmänna frågor) som har till grundläggande uppgift att förbereda Europeiska rådet, vilket för var dag som går innebär mer arbete.
Man skulle också kunna göra det så att själva rådet (allmänna frågor) skulle ha en sammansättning för allmänna frågor bokstavligt sett, där varje regering skulle kunna skicka den person som effektivast skulle bidra till förberedandet av Europeiska rådet, beroende på fråga, medan en annan modell innebär att det skulle ägna sig uteslutande åt utrikes- och säkerhetsfrågor.
Det tredje temat jag tog upp i rapporten är en fråga vars lösning måste ges i konventet och slutligen i regeringskonferensen.
Herr talman, jag tycker dock att det är en fråga man bör börja tänka på.
Det är utan tvivel en svår fråga som ändrar en grundläggande del i vår tradition i Europeiska unionen, dvs. det roterande ordförandeskapet, var sjätte månad.
Under mitt långa politiska liv, som börjar bli alltför långt i Europeiska unionen, har jag vid två tillfällen varit ordförande, som minister, i Europeiska unionen och nu ser jag nämnda ordförandeskap ur en annan position.
Jag tror helt uppriktigt att i takt med att antalet länder ökar och det internationella livet blir alltmer komplicerat kommer det att vara svårt att bibehålla ett roterande ordförandeskap var sjätte månad.
Under Europeiska unionens inledningsskede, då vi i huvudsak hanterade interna frågor som enbart påverkade länderna i Europeiska unionen, kunde vi göra det var sjätte månad, på detta roterande sätt.
I takt med att unionen får alltfler ansvarsområden, som inte bara har med oss att göra, med våra länder, utan också tredje länder, tror jag att smidighet, upprätthållande av vissa gemensamma ståndpunkter och ett envist försvar av vissa delar av vår egen politik gör det mycket svårt att uppnå de resultat som ledamöterna om och om igen säger i parlamentet att de kan uppnås, om ordförandeskapsmodellen inte anpassas.
Jag vet att det är en mycket svårt fråga och att det finns länder i vilka själva andan eller en del av känslan av att tillhöra unionen grundar sig i att man periodvis innehar ordförandeskapet under sex månader.
Jag förstår det men alla länder borde också tänka på att den dag vi är över tjugo länder kommer de att behöva vänta mycket länge på att åter inneha ordförandeskapet.
Då kommer kanske detta värde det innebär att periodvis inneha ordförandeskapet under sex månader att vara mindre eftersom tiden som går mellan ett lands ordförandeskap till nästa uppgår till många år.
Dock har jag angett denna fråga endast som en personlig reflektion.
Det är något som utan tvivel konventet måste behandla, precis som alla andra frågor naturligtvis, och som slutligen regeringskonferensen måste klarlägga.
Det fjärde temat som jag anser att vi borde ägna en del tid - därför skrev jag ned det för att diskutera det - är frågan om öppenheten i rådet i allmänhet, men särskilt då det agerar som lagstiftare.
Jag anser att vi måste fundera över ett sätt att förena den allmänna uppfattningen vid de tillfällen rådet agerar som lagstiftare.
Det är också en fråga som enbart bör diskuteras i konventet och därefter på regeringskonferensen men jag anser att det är viktigt att vi börjar skapa en viss miljö eller kultur för att, förr eller senare, gärna förr, detta slag av framställningar skall fylla Europeiska unionens kollektiva liv.
Jag återgår nu till de två grundläggande frågorna där man varken behöver konvent, till att börja med, eller regeringskonferens utan bara politisk vilja, dvs. vilja att göra saker.
Jag tror att man dels kan uppnå en effektivare förberedelse och effektivare hantering i rådet och dels uppnå att man håller sig mer till de avgörande frågorna, att analyserna görs grundligare, med en solidare, seriösare och effektivare förberedelse;, jag tror att detta är något man kan göra utan att invänta morgondagen.
Om det nu fanns en politisk vilja skulle detta kunna börja redan i dag eftersom inget hindrar det -fördragen hindrar det inte- och det skulle inte på något sätt förändra Europeiska unionens grundläggande funktion.
Ledamöter, herr talman!
Detta är det slags arbete vi nu är mitt i.
I Barcelona lade jag fram, som jag sade, en första kort rapport som på ett nästan schematiskt sätt visade dessa slag av frågor.
I dag har ordförandeskapet - tillsammans med sekretariatets tjänstemän - tagit kontakt med de olika huvudstäderna för att se om det finns en möjlighet att från nu tills slutet av juni, då Europeiska rådet i Sevilla hålls, nå samstämmighet om vissa av de frågor som enbart kräver politisk vilja av de femton regeringschefer som sätter sig kring bordet, tillsammans med kommissionen.
Ledamöter!
Detta är i korthet vad vi arbetar med just nu.
Det finns mycket annat att göra för att förändra rådet, som utan tvivel finns med på konventets dagordning och på regeringskonferensens dagordning.
Vi kommer att ha tid att diskutera det och om det är möjligt att nå överenskommelser som främjar en smidigare institution, som kan ta upp frågorna på ett rationellare och effektivare sätt i ett Europa som lyckligtvis är nytt eftersom världen är ny.
Ett bättre Europa eftersom världen är bättre.
