# ID: svediakorp-gov425513
# author: Menéndez del Valle (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Olika motsägelsefulla och skilda händelser sker under dessa dagar i det israeliska samhället och staten.
De 100 000 fredsdemonstranterna i Tel Aviv den 11 maj medför sannerligen hopp om en social reaktion på Sharons barbari.
Temat för denna demonstration var tillräckligt betydande:? För att rädda Israel måste vi dra oss tillbaka från de ockuperade områdena?.
Dock arbetar andra krafter av annan karaktär med tapperhet för att förhindra inte bara processen utan också Osloandan.
Det är sant att Netanyahu innan han förlorade makten 1999 såg till att skapa en centralkommitté i Likud på sitt sätt.
Det kanske relativiserar den nyligen genomförda omröstningen i detta organ mot bildandet av en palestinsk stat, men lösningen är där.
Som om det skulle vara lite har Netanyahu just sagt: En stat med alla en stats rättigheter (underförstått en palestinsk stat) är inte möjlig.
Inte med Arafat, inte med någon annan ledare, varken i dag eller i morgon.
Likud agerade några timmar efter det att statscheferna i Egypten, Jordanien och Syrien - ingen mindre än från Syrien, och det understryker jag - bokstavligen uttryckte: Vi förkastar våld av alla slag, vi står fast vid en verklig fred i Israel.
Vi vet att det israeliska parlamentet i går lovade att Israel inte kommer att återuppta politiska förhandlingar med palestinierna förrän två krav uppfylls.
Å ena sidan, ett totalt slut på våldet - jag understryker adjektivet? totalt? - och en djupgående reform av den palestinska förvaltningen.
Och Sharon kommer med grädden på moset: det blir ingen fred med en diktatorisk, korrupt och tyrannisk regim.
Det måste finnas en annan palestinsk myndighet.
För några timmar sedan ståtade ordförande Arafat med utmärkta reflexer.
I samklang med den externa inblandningen talade han om för sitt parlament att det är dags för förändringar, reformer och val och han fördömde självmordsbombningarna.
Sharon har just sagt -naturligtvis- att Arafat inte sagt något nytt.
Under väntan att han på kort sikt hittar på en ny förevändning för att inte skapa den palestinska staten och fredens ankomst, borde den berömda kvartetten enligt mitt synsätt mobilisera sig i en helt motsatt riktning.
