# ID: svediakorp-gov425510
# author: Boumediene-Thiery (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 297
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr höge representant!
Tillsammans med andra parlamentariker åkte vi för att anordna Europadagen i Jerusalem, för att anordna en fredens dag.
Där träffade vi ansvariga israeliska och palestinska politiker, men även företrädare för icke-statliga organisationer.
Det finns självklart inga ord som kan ge uttryck för massakrernas grymhet, men jag skulle här vilja förmedla det budskap de gav oss.
Om Europeiska unionen vill fortsätta att vara trovärdig med de värderingar som vi försvarar, är det brådskande att kräva ett tillbakadragande från de ockuperade territorierna och erkänna den palestinska staten genom att bekräfta gränserna från 1967.
Detta innebär att bosättningarna måste avvecklas, att produkter från bosättningarna bojkottas och att man skickar en internationell medlingsstyrka för att skydda folket.
Den fredsdemonstration som lördagen den 11 maj samlade fler än 70 000 israeliska medborgare i Tel Aviv bevisar att man måste gå från humanitärt tal till handling.
Parlamentet har tagit sitt ansvar genom att anta resolutioner.
Vi har inte författat dem för att ge oss själva gott samvete, och de bör inte ligga kvar i byrålådorna.
Det är nu rådets sak - den enda institution som kan ge kraft och tyngd åt vår beslutsamhet - att gå med på att genomföra resolutionerna.
Aktiva europeiska medborgare utgör, som ni vet, en effektiv fredsstyrka.
Ute på fältet finns hela tiden de som ställer upp som frivilliga mänskliga sköldar.
Jag vill högtidligen be er att vara värdiga dessa medborgare: är inte en internationell konferens ett tillfälle för oss att lära känna den palestinska staten vid sidan av den israeliska staten?
Ett sådant erkännande skulle ge palestinierna tillit och skulle kunna leda fram till en legitim reform av den palestinska myndighetens institutioner.
