# ID: svediakorp-gov425503
# author: Malmström (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 603
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Herr Solana, jag avundas er inte ert resschema.
Jag gratulerar till framgångarna i Reykjavik.
Som svensk kan jag inte annat än beklaga att Ryssland nu har större inflytande över Nato än vad Sverige har.
Men det är inte det vi ska tala om här.
Mina israeliska och palestinska vänner och de som vill ha fred undrar varför vi i Europa bara pratar och inte gör något.
Det är klart att vi är maktlösa inför våldet och blodbadet.
Samtidigt är det en djupt orättvis anklagelse.
Jag är övertygad om att det engagemang, det resande, de pengar och de resurser som Solana, Patten och samtliga institutioner satsar ger långsiktiga effekter, både när det gäller en lösning av frågan om Födelsekyrkan och det långsiktiga uppbyggandet av den palestinska myndigheten.
Vi kan naturligtvis inte prata bort våldet, men det står inte särskilt många andra metoder till buds.
Förhandling, samtal, dialog, kompromiss är de verktyg med vilka vi har byggt upp det europeiska samarbetet.
Jag vill väldigt gärna tro att de också ska fungera i Mellanöstern.
Våldet är ingen lösning.
De fruktansvärda självmordsattentaten måste upphöra.
Det är aldrig försvarbart att döda oskyldiga människor.
Det kan inte bli fred så länge de fortsätter.
De israeliska attackerna är inte heller försvarbara.
De har inte lett till att självmordsbombningarna har upphört.
Den nu pågående interna debatten i Likudpartiet med en potentiell ledarstrid får inte tas som intäkt för att döda fler oskyldiga palestinier.
Det är också djupt tragiskt att den oberoende FN-undersökningen av händelserna i Jenin inte genomfördes.
Om Israel inte har något att dölja var detta ett tillfälle att visa världen att det inte hade skett någon massaker.
Ingen seriös bedömare har sagt att det har skett en massaker.
Men om det har skett övergrepp måste de utredas.
Israel måste självfallet presentera bevis, som kommissionär Patten har sagt, på de mycket allvarliga anklagelserna om att EU finansierat terrorism.
Det är klart att korruption, t.o.m. av en enorm omfattning, förekommer inom den palestinska myndigheten.
Vi har diskuterat detta flera gånger.
Säkert har en del medel hamnat i fel fickor, men att hävda att vi finansierar terrorismen är en mycket, mycket allvarlig anklagelse.
Jag vill tacka kommissionär Patten för att han tar allvarligt på detta och försöker utreda och redovisa för oss vad som händer.
Några ord om konferensen.
Det är bra att det blir en konferens.
Det är bra att världssamfundet är involverat, men också att Arabförbundet deltar.
Detta är inte den första konferensen.
Det råder en viss konferenströtthet, men några knutar kan kanske ändå lösas.
Givetvis måste palestinierna kunna sända sina representanter.
Det är oacceptabelt att Sharon lägger in ett veto mot Arafat, eftersom han är palestiniernas talesman.
Vad ska egentligen stå på dagordningen?
Skall man försöka lösa alla frågor, eller skall man endast gå några steg i taget?
Vilken utgångspunkt skall man ha?
De jag talat med både från den israeliska och den palestinska sidan ger olika svar: Oslo, Camp David, Mitchell, Taba, det saudiska förslaget eller FN: s olika resolutioner.
Om detta råder ingen enighet.
Ändå är det viktigt att försöka formulera en gemensam grunddagordning.
Det vore väldigt bra om herr Solana kunde gå närmare in på vad han realistiskt sett tror att det kommer att stå på dagordningen.
