# ID: svediakorp-gov425501
# author: Galeote Quecedo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tyvärr är läget i regionen fortfarande mycket kritiskt.
Oerhörda restriktioner för den palestinska befolkningen består, det militära trycket består också, liksom terroristdåden, och som nämnts mördades förra veckan ånyo femton civila och över femtio registrerades som skadade.
Man måste tänka på att det inte finns något demokratiskt samhälle som klarar av ett terroristdåd varje vecka utan att kräva åtgärder av sina ledare.
Och på det politiska planet har vi sett det beklagansvärda beslutet av Likud, vars betydelse måste anses vara relativt eftersom de lyckligtvis är i minoritet i Knesset och också i det israeliska samhället, vilket de enkäter Solana hänvisar till visar.
På samma sätt är den islamska radikala rörelsen Hamas ledares uttalande inte representativt för den nationella palestinska myndigheten.
Dock finns det vissa hoppingivande signaler.
Den oerhörda medborgardemonstrationen i Israel med krav på ett slut på ockupationen, ordförande Arafats uttalande där han tog avstånd från dessa terroristdåd, hans order om polisingripanden och hans visade beredvillighet att acceptera samexistensen med en israelisk judisk stat och som sammanfaller med de som gjordes i Sharm-el-Sheikh av Egypten, Saudiarabien och Libyen.
Vad som också naturligtvis är oerhört positivt är att Arafat inte längre är i husarrest och att belägringen av kyrkan i Betlehem upphört.
I flera av dessa hoppingivande signaler kan man tydligt urskilja påverkan, spåren, av Europeiska unionen, och det måste man beakta eftersom vi ofta har en tendens att underskatta vår egen kapacitet.
Europeiska unionens medling är avgörande och därför måste man med kraft avfärda de orättvisa och obefogade anklagelserna om felaktig användning av gemenskapsbidragen.
Jag är tacksam över den snabba och rejäla förklaringen av kommissionär Patten, men som han själv sagt måste man vara väldigt skrupulös.
Redan tidigare uttryckte min grupp sin oro över var en del av vissa utbildningsbidrag tagit vägen.
Parterna i konflikten medger att världssamfundets deltagande är nödvändigt.
Vi måste bidra till att konsolidera kvartettens existens så att denna tvingar fram att en internationell konferens tillkallas, som naturligtvis innefattar arabländerna, och ingen får betvivla att Europeiska unionen kommer att spela en huvudroll vid denna konferens.
