# ID: svediakorp-gov425500
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,008
# sentences: 85
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skulle omedelbart vilja följa upp vad den höge representanten just har sagt, men jag konstaterar redan i början att vi än en gång står inför återgäldad terror i Mellanöstern.
Israeliska civila blev återigen brutalt mördade i förra veckan när en självmordsbombare sprängde sig själv i luften i Rishon-Le-Zion.
Jag vet att vi alla helhjärtat fördömer detta.
Det kan inte finnas något försvar för sådana handlingar.
Det gläder mig att arabiska ledare nu offentligt fördömer dessa fruktansvärda självmordsbombningar.
Det måste bli ett slut på dem, och palestinska ledare måste, som vi har sagt upprepade gånger, göra allt som står i deras förmåga för att kontrollera och förhindra terrorism.
Våld mot civila kan aldrig rättfärdigas som ett uttryck för politiska strävanden eller frustrationer.
Vi fortsätter att kräva att palestinierna skall bryta upp terroristnätverk och sätta stopp för den väpnade intifadan.
Det kan inte bli någon uppgörelse i Mellanöstern utan skapandet av en livskraftig palestinsk stat och ett Israel som kan leva i säkerhet inom erkända gränser i förvissning om att det inte kommer att översvämmas av återvändande flyktingar.
Vi bör också säga mycket tydligt att en palestinsk stat förutsätter att man går tillbaka till 1967 års gränser eller något som är mycket nära dem och att den inte kan delas upp i delar som hålls åtskilda av bosättningar.
Utan skapandet av en sådan livskraftig palestinsk stat och en israelisk stat som erkänns av hela det internationella samfundet kommer vansinnet att fortsätta, barn kommer att mördas och blod kommer att flyta.
Likuds beslut i söndags mot själva idén om en palestinsk stat - vilket den höge representanten hänvisade till och som även har fördömts av Peres och andra - kommer, om det vidhålls mot hela det internationella samfundets önskan, inklusive Förenta staternas regering, att ge oss vad ordföranden för det israeliska labourpartiet, Benjamin Ben-Eliezer, har kallat? en epok av oavbruten konfrontation och blodiga strider?.
Låt mig, liksom den höge representanten, fokusera ett ögonblick på den palestinska myndigheten.
Den palestinska myndighet som stiger upp från det förflutnas aska måste vara öppnare, mera demokratisk och mera öppen för insyn.
Det har vi sagt länge och vi har arbetat aktivt för det tillsammans med många palestinier och det internationella samfundet.
Jag vill rekommendera kammaren en artikel av en palestinsk akademiker, verksam vid universitet i Cambridge, i dagens International Herald Tribune där han lägger fram argumenten för en reform av den palestinska myndigheten i ytterst tydliga ordalag.
Vi vet att det är svårt att genomföra en reform.
Se bara på de djärva beslut och de prövningar som kandidatländerna och våra grannar på Balkan har fått utstå.
Men det måste till en reform.
Jag hyser inga tvivel om att det kan uppnås om palestinierna kan lita på att deras institutionsbyggande ansträngningar kommer att belönas med en stat och inte med förstörelse.
Som parlamentet känner till har kommissionen finansierat ett projekt kring dessa reformfrågor under ordförandeskap av Michel Rocard - en framstående ledamot av denna kammare och med Henry Siegman som projektledare.
Det arbetet har redan kommit att genomsyra kommissionens ansträngningar att tillämpa rigorösa villkor för Europeiska unionens budgetstöd.
Vi har varit en av ytterst få givare vars bidrag har varit förknippade med tydliga, konkreta och handfasta villkor och vi har tvingat den palestinska myndigheten att genomföra konkreta reformåtgärder.
Till exempel har vi för det första förstärkt insynen i den palestinska myndighetens offentliga finanser.
För det andra har vi varit behjälpliga med att konsolidera alla inkomstkällor för den palestinska myndighetens intäkter i en enda statskassa, som noga har övervakats av Internationella valutafonden.
För det tredje insisterade vi på att finansministeriet skulle vara fullt ansvarigt för förvaltningen av den palestinska myndighetens lönelista.
Vi krävde även att anställningar inom den offentliga sektorn skulle frysas och att ett strikt utgiftstak under en sparbudget skulle inrättas.
Med andra ord så gör vi redan en hel del.
Men för att föra en process med grundläggande reformer vidare måste vi fördubbla dessa ansträngningar.
Jag upprepar att ingen har gjort mer än vi när gäller att inrätta reformerade, livskraftiga och öppna institutioner på de palestinska territorierna.
Vi önskar ett skyndsamt inrättande av ett organ med ansvar för reformprocessen.
Vi önskar en förstärkning av mekanismen för ekonomistyrning.
Vi önskar revisorer för den palestinska myndigheten som är ansvariga inför den lagstiftande församlingen.
Vi önskar en mera detaljerad rapportering om budgetgenomförande och statsskuld.
Vi önskar att ett enhetligt pensionssystem som omfattar samtliga offentliganställda skall utvecklas och vi önskar att den palestinska myndighetens investeringsbudget skall integreras i den samlade budgeten för 2003 under finansministeriets direkta kontroll.
Vad den höge representanten sade är helt riktigt: den palestinska myndigheten måste synas och handla mera som en regering, och det gäller inte bara de vanliga områdena för regeringens verksamhet utan i synnerhet säkerhetstjänsterna.
Vi önskar även en reform av det palestinska rättssystemet.
Det försenade utfärdandet av lagen om domstolarnas oberoende är en förutsättning för fortsatt budgetstöd från Europeiska unionen.
Om denna lag utfärdas kommer vi att bidra med tekniska råd och stöd till ett reformprogram för rättssystemet, ägnat att bibringa god förvaltning och respekt för rättsstatsprincipen.
Enligt Världsbanken belöper sig de fysiska skadorna som de israeliska militära operationerna har åsamkat palestinsk infrastruktur och institutioner till grovt räknat 300 miljoner US-dollar, vilket innebär att behoven för krissituationer detta år ökar till totalt 2 miljarder US-dollar.
Klyftan mellan redan gjorda biståndsåtaganden och uppskattade behov uppgår nu till ungefär 800 miljoner US-dollar.
Tillsammans med övriga internationella givare, inklusive Förenta staterna, har vi förbundit oss att stödja den palestinska myndigheten i dess ansträngningar för reform och återuppbyggnad.
En grupp från kommissionen är för närvarande sysselsatt med att göra en bedömning av skadorna på infrastrukturen, och bedöma den institutionella kapaciteten hos de palestinska myndigheterna och kommunerna.
Denna rapport kommer att vara vägledande för oss i våra ansträngningar när det gäller reparationer och återuppbyggnad.
På kort sikt måste vi arbeta med ett snabbstartspaket för att få förvaltningen att börja fungera igen.
Anledningen är mycket enkel: förstörelsen av datorer, register, lönelistor och enkla bokföringsuppgifter innebär att jag inte kommer att kunna framträda inför denna kammare och säga att de pengar vi har investerat i det palestinska folkets framtid är pengar som har använts på ett korrekt sätt, om vi inte mycket snart kan åstadkomma något som kan fungera.
Vii behöver därför någonting som kan utgöra skelettet till en anständig förvaltning i Palestina och vi behöver det snarast.
I detta arbete står vi inför ett allvarligt dilemma.
Inte bara palestinierna, utan även israelerna, önskar att vi skall återuppbygga den infrastruktur och de institutioner som redan har bekostats av det internationella samfundet och förstörts av den israeliska försvarsmakten.
Hur kan vi vara säkra på att detta inte kommer att inträffa igen?
Svaret är att vi inte kan garantera det.
Jag anser emellertid att det är lika sant att vi har ett ansvar som vi inte kan smita ifrån.
Samtidigt är våra resurser ansträngda till bristningsgränsen.
Vi lämnar redan 230 miljoner euro i bistånd detta år till palestinierna, genom den palestinska myndigheten, UNRWA och i humanitärt bistånd.
Så snart utvärderingen av behoven är klar kommer vi att återkomma för att informera kammaren och rådet om de fulla ekonomiska konsekvenserna och för att be om er hjälp med att erbjuda en lämplig respons från Europeiska unionen.
Jag vill framhålla detta: återuppbyggnaden kommer inte att vara billig och det kommer inte att vara billigt för oss att leva upp till den retorik som vi har brukat med passion, vältalighet och, det är jag övertygad om, även med goda avsikter.
Det kommer att kosta om vi skall leva upp till våra löften.
Under de senaste veckorna har det förekommit anklagelser om att den palestinska myndigheten skulle ha missbrukat pengar från Europeiska.
Israels regering har utarbetat en dossier där det görs gällande att Yassir Arafat och den palestinska myndigheten i hemlighet har använt budgetstöd från arabstater, Norge och Europeiska unionen för att finansiera de som stöder terrorismen eller till och med för att direkt finansiera terrorhandlingar.
Liknande anklagelser har framförts när det gäller CIA - så vi har spännande sällskap.
Detta är extremt allvarliga anklagelser.
Vi granskar dem mycket noggrant.
Hittills har vi inte funnit några belägg för att medel från Europeiska unionen har använts för andra ändamål än de som har överenskommits mellan Europeiska unionen och den palestinska myndigheten.
På detta stadium tycks anklagelserna vara grundlösa - ungefär som de anklagelser om läroböcker som gjordes för inte så länge sedan.
Detta har återspeglats i mediernas rapportering.
De första rubrikerna i europeisk och israelisk press var:? EU finansierar terror?.
Nu säger nyhetsartiklarna bara att? EU-medel kan ha missbrukats oavsiktligt?.
Dessa anklagelser bör ses mot bakgrund av försöken att frånhända president Arafat och den palestinska myndigheten deras legitimitet och försvaga givarnas stöd för dem, vid en tidpunkt då det internationella samfundet utsätter Israel för påtryckningar att inleda allvarligt menade förhandlingar.
Inte desto mindre tar vi de israeliska anklagelserna på yttersta allvar och, som jag har sagt, kommer vi att fortsätta med en grundlig granskning av alla bevis på missbruk av medel från Europeiska unionen.
Det är inte möjligt att överse med ett sådant missbruk, lika lite som vi kan överse med Israels förstörelse av EU-finansierade projekt till ett värde av 20 miljoner euro.
Vi kommer att begära av den palestinska myndigheten att den samarbetar fullt ut med att klara upp alla anklagelser när det gäller användning av medel från Europeiska unionen.
Vi måste kunna vara säkra på att medel används korrekt.
Det är mitt ansvar inför detta parlament, och det är både mitt och ert ansvar inför alla skattebetalare i Europeiska unionen.
Vad som nu behövs är en kraftfull och samordnad insats av det internationella samfundet för att reformera och återuppbygga den palestinska myndigheten, som den legitima styrelsen i de palestinska territorierna, och som den legitima samtalspartnern i de kommande fredsamtalen som den höge representanten har talat om.
Det har varit så många debatter om Mellanöstern där vi alla har uttryckt vår fasa inför den avgrund som har öppnat sig framför oss och även uttryckt vår gemensamma syn på politisk återhämtning och byggandet av en varaktig fred.
I dag ansåg jag det riktigt att fokusera på en praktisk roll som Europeiska unionen kan och måste spela, med lika stor, eller ännu större kraft, än någon annan, för att bygga en bättre framtid, snarare än att upprepa det som har sagts så många gånger förut och det som utförligt rapporteras i medierna.
Jag hoppas bara att vi får chansen att visa att vi är värdiga denna utmaning.
Till sist vill jag av hela mitt hjärta instämma i de anmärkningar som den höge representanten gjorde i slutet av sitt tal.
Varje antisemitisk handling är oacceptabel, varje antisemitisk handling måste utan vidare fördömas i demokratiska och pluralistiska samhällen, på samma sätt som varje rasistisk handling måste fördömas var som helst.
Men det är inte ett utslag av antisemitism att vara oense med Ariel Sharon, eller med Likuds partiresolutioner, eller med en del av det som görs av en sittande regering.
Jag är övertygad om att vi alla, i likhet med andra ledamöter av denna kammare, önskar se en livskraftig, säker israelisk stat som lever i fred med sina grannar.
Jag anser att det är orimligt att påstå att detta argument är antisemitiskt.
(Applåder)
