# ID: svediakorp-gov425467
# author: Ribeiro e Castro (UEN) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 243
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Efter många månaders arbete och vidsträckta interinstitutionella debatter, offentliga eller interna parlamentsdebatter är det verkligen beklagligt att majoriteten i kammaren envisas med att förkasta alla ändringsförslag som ingivits utifrån grundläggande etiska krav, utifrån en humanistisk modell.
Majoriteten uppvisar därmed en total okänslighet för grundläggande mänskliga värden och en olycklig anda som helt behärskas av en obegränsad teknokrati.
Jag tänker på förkastandet av ändringsförslagen 89, 91, 92 och 95, som därmed på ett negativt sätt fläckar ner en mycket viktig ram för den europeiska vetenskapen och för unionens forskningspolitik.
För egen del beklagar jag framför allt att ändringsförslag 89 förkastats, som jag hade föreslagit och som försvarar den så kallade? principen om rättslig enighet?, vilket enligt min mening erbjöd en gemensam solid och obestridlig lösning på rättslig nivå på dessa problem, och som helt respekterar medlemsstaternas rättsliga demokratiska beslut.
Det vi kan komma att uppnå efter denna majoritetens envisa blindhet är att pengar från skattebetalare i medlemsstater där ett visst mål, metod eller teknik är illegala, via EU kommer att användas för att finansiera det som i det egna landet är förbjudet och olagligt.
Det är helt uppenbart att detta resultat inte bara är stötande för demokratin i dess verkliga betydelse och för de nationella rättssystemen, utan också är fullkomligt absurd ur rättslig utgångspunkt och en kränkning av bestämmelsernas substantiella hierarki.
