# ID: svediakorp-gov425439
# author: de Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag kommer att fatta mig mycket kort eftersom jag är väl medveten om tidsproblematiken och, framför allt, eftersom jag tror att denna debatt inte varit kontroversiell.
När det gäller de transatlantiska förbindelserna menar jag att detta varit en stor samvetsfråga för oss eftersom dessa förbindelser, som nästan är som familjerelationer, just på grund av sin styrka ibland visar upp en mycket stor komplexitet.
Vi kräver mycket av oss själva men också av våra partner.
Vi anser att Förenta staterna bör bete sig likadant och anta samma nivå på kraven som de vi ställer på oss själva.
Vi kommer inte att lösa detta problem.
Det finns olika brister.
Vi har talat om den amerikanska ensidigheten och att de inte vill åta sig förpliktelser i de internationella mekanismerna.
Å andra sidan har vi också sagt att vi är medvetna om våra brister, att vi inte satsar tillräckligt, att vi inte kommer upp i nivå, att vi många gånger inte ens är överens om att tillämpa vissa politikområden.
Det har här sagts att det syntes att Prodi och Aznar inte var överens då de träffade Bush.
Jag tycker att det är en överdriven version eftersom det faktiskt alltid funnits en stor samstämmighet mellan kommissionen och ordförandeskapet, både med detta ordförandeskap och förmodligen med de som kommer.
Och jag vill säga att ingen skulle ha kunnat uttrycka unionens känsla för förbindelserna med Förenta staterna bättre än kommissionär Patten gjorde just här i denna kammare.
Men det är uppenbart att däri ligger vår svaghet.
Många gånger har vi problemet att vi saknar gemensamma politikområden och att det i utrikespolitiken fortfarande föreligger stora meningsskiljaktigheter, eftersom de suveräna staterna i unionen fortsätter att bibehålla sina valmöjligheter.
Det medför att det fattas en hög grad av harmonisering av ståndpunkter när det gäller de stora internationella frågorna.
Men det som verkligen finns är en stor enighet mellan rådet och kommissionen om vilken som bör vara den strategiska visionen, som vi har, för våra framtida förbindelser med Förenta staterna.
Det finns också en vilja att behålla dessa förbindelser på en privilegierad nivå.
Med denna vilja är således vårt uppdrag att dag för dag hantera vissa frustrationer, men också att dag för dag hantera denna oerhört vitala, fruktsamma och vänskapliga förbindelse som den transatlantiska förbindelsen är.
