# ID: svediakorp-gov425430
# author: Frahm (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tänker också koncentrera mig på förhållandet mellan Europeiska unionen och - det som Patten kallar för? super-duper-makten? - Förenta staterna.
Det råder för min del ingen tvekan om att Förenta staterna siktar mot att uppnå total, global militär dominans och troligen redan har uppnått denna.
Frågan är då vilken roll Europeiska unionen skall spela i förhållande till Förenta staterna.
Skall vi vara en samling? applåderande ja-sägare?.
Skall vi vara en hejarklack som ställer upp när helst Förenta staterna så önskar.
Den andra möjligheten är att vi skall vara en konkurrerande tvåa, och det blir vi om vi kastar oss ut i en vapenkapplöpning eller i ett försök att nå Förenta staternas militära kapacitet.
Den tredje möjligheten är att vi väljer en helt annan roll, nämligen att vara den civila, globala makten som när det gäller kriser kan gripa in innan de uppstår och innan vapen blir nödvändiga.
Det vi ser är att Förenta staterna först och främst har förmåga och behov av att lösa konflikter med hjälp av militär makt.
Detta beror på att de enligt min uppfattning är ur stånd att föra en ordentlig utrikespolitik, d.v.s. en bärkraftig utrikespolitik som kan förebygga kriser och förhindra krig.
Europeiska unionen har däremot visat en förmåga till mångsidiga kontakter och har därmed också en förmåga att lägga grunden för en mer bärkraftig utrikespolitik.
Det är den bästa förutsättningen för en civil säkerhetspolitik, och vi har därför de bästa förutsättningarna för att utgöra den civila, globala faktorn.
Elles betänkande är ingen uppmuntrande läsning och jag förstår att kommissionen gav det ett blandat mottagande, men jag kan inte förstå att man vill kasta alla Europeiska unionens möjligheter över bord till förmån för den första möjligheten, nämligen att göra Europeiska unionen till ett bihang till Förenta staterna.
