# ID: svediakorp-gov425426
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, kolleger!
Jag vill inte bara tacka de båda föregående talarna utan även de båda föredragandena för arbetet.
Jag vill tacka dem eftersom de transatlantiska förbindelserna befinner sig i en mycket svår fas.
Vi måste inse att denna värdegemenskap har varit den mest framgångsrika alliansen i mänsklighetens historia.
Den har inte bara säkrat och genomfört välfärd, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa och Nordamerika, utan även i många andra delar av världen och också bidragit till mycket annat positivt i världen.
Efter alla triumfer måste vi nu emellertid konstatera att det är mycket som inte längre fungerar.
På den ena sidan har vi unilateralismen och dess övermod som leder till problem, och på den andra sidan, närmare bestämt på vår sida, har vi svagheterna, och detta gäller särskilt vår oförmåga att agera militärt, vilket leder till problem som vi dagligen ser och som till vissa delar nu har tagits upp till diskussion.
Internationella brottsmålsdomstolen, Kyotoprotokollet, handelsfrågorna eller det faktum att Nato i kampen mot följderna av den 11 september ses som ett tomt skal, allt detta är skäl nog att oroa sig, och dessutom måste vi inse att det är riktigt att gå vidare i Mellanösternkvartetten, men fortfarande har man inte agerat gemensamt i Jerusalem och Ramallah, och jag tror att det är här som startpunkten måste ligga.
Jag menar att utgångspunkten att nå en lösning på enskilda frågor, t.ex. frågan om hushkits eller bananer inte är den rätta, utan en kapplöpning som man aldrig kan vinna, för så fort man löser ett problem får man två nya.
Därför tar oss enbart denna utgångspunkt inte vidare, och det är därför jag är så glad att föredraganden särskilt föreslår strukturella förbättringar för att leda diskussionerna i en ny riktning, för att utveckla strukturella förbindelser med USA utanför Nato, vilket ju också delvis var tanken med den transatlantiska agendan i början och mitten av 90-talet.
Frågan är om vi kan hitta lösningar genom bilaterala konfliktlösningsmekanismer på handelsområdet utan att samtidigt rubba multilateralismen, frågan är om vi skall diskutera dessa frågor i samband med den transatlantiska marknaden eller sluta ett avtal mellan USA och EU, ett ramverk som handlar om hur vi skall förbättra förbindelserna.
Ett sådant avtal har nämligen ovärderliga fördelar genom att det omfattar kongressen.
Europeiska unionen har avtal med närapå alla länder i världen, utom med våra närmaste allierade, med USA.
Vi springer från förvaltning till förvaltning, väl medvetna om att detta ändå bara är halva det spel som den amerikanska kongressen har så stor betydelse i, och därför måste vi finna en ram för hur den amerikanska politiken som helhet skall integreras, en strukturell referensram, och jag hoppas att rådet och kommissionen tar mer intensiva initiativ än vad som kanske har varit fallet den senaste tiden.
(Applåder)
