# ID: svediakorp-gov425424
# author: De Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,531
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag har lyssnat mycket uppmärksamt både på introduktionen som James Elles gjorde till betänkandet och Erika Manns inlägg.
Jag anser att hennes reflexioner över vår nuvarande relation till Förenta staterna, och i synnerhet över den nya transatlantiska agendan och våra framtida relationer, är värda en närmare granskning av kommissionen och rådet.
Som James Elles tidigare nämnde, är det tydligt att det har inträffat saker som de senaste åren har förändrat vår relation till Förenta staterna och att vissa av deras ståndpunkter på något sätt har frångått de gemensamma principer som vi ansåg oss dela i den transatlantiska agendan.
Enligt mitt sätt att se är detta dock tolkningar av intensiteten i en relation som vi gärna vill skall vara mycket viktig.
I verkligheten är förbindelserna med Förenta staterna i dag, oberoende av att vi måste fundera över en fördjupning av dessa, en mycket påtaglig verklighet.
Bland unionens utrikesförbindelser utgör de transatlantiska förbindelserna säkerligen den starkaste pelaren när det gäller EU: s relationer med tredje land.
För knappt två veckor sedan hölls toppmötet mellan EU och Förenta staterna i Washington och resultaten från mötet kan utan tvivel sägas vara utomordentliga.
Båda parter intog en påfallande konstruktiv attityd genom hela floran av diskussionsämnen, vilket klart visar sanningen i det jag tidigare sagt, att bortsett från en viss missräkning från vår sida på grund av vår ambition att ha en starkare förbindelse med Förenta staterna, är det i verkligheten så att de transatlantiska förbindelserna innebär att Förenta staterna för närvarande är en privilegierad EU-partner.
Kampen mot terrorism, de gemensamma ansträngningarna att lösa regionala konflikter, i synnerhet i Mellanöstern - låt oss till exempel inte glömma det viktiga faktum att den så kallade kvartetten omedelbart efter toppmötet samlades för att försöka lösa problemet i Mellanöstern - utarbetandet av och diskussionen kring en positiv dagordning för handel vilken syftade till att vi skulle betona den viktigaste delen av vårt samförstånd i stället för att älta våra meningsskiljaktigheter, som bara gäller några detaljer i handelsfrågor som faktiskt påverkar mindre än 5 procent av handelsvolymen mellan Förenta staterna och Europa.
Allt det jag nämnt här utgör bra exempel på den här transatlantiska relationen som baserar sig på gemensamma värderingar och på det nära samarbete som president Bush kallade unikt och viktigt.
Ur ett globalt perspektiv och så som det utrycktes på presskonferensen efter toppmötet, är de viktigaste slutsatser vi kan dra av detta möte följande, och jag vill gärna lägga fram dem eftersom jag anser att de uttrycker dagsläget för våra relationer med Förenta staterna.
Utan tvekan ser vi tydligast intensiteten och betydelsen av handelsförbindelserna mellan EU och Förenta staterna i ekonomiska termer, eftersom vi tillsammans står för 40 procent, dvs. nästan hälften av världsekonomin, och av denna siffra är det, som jag tidigare sagt, endast 5 procent som vi tvistar om.
När det gäller handel och investeringar utgör förbindelsen den viktigaste bilaterala relationen i världen i dag, och likaledes viktig är relationen politiskt med den förnyade och gemensamma ansats vi gjort i kampen mot terrorism.
För det andra konstaterades ännu en gång förekomsten av gemensamma hot och strategier som gör Europeiska unionen och Förenta staterna till strategiska partner, och där terrorismen, som jag tidigare nämnde, är det mest framträdande hotet.
Parterna har påbörjat förhandlingar om utlämningsavtal och rättshjälp i brottmålsfrågor, ett mandat som antogs av rådet (inrikes och rättsliga frågor) den 25 april, och ett förstärkt samarbete beträffande frysning av terroristorganisationernas tillgångar och icke-spridningsavtal.
Alldeles före toppmötet uppdaterade vi den nya listan över terroristorganisationer för att visa vårt engagemang att fortsätta kampen mot dessa organisationer.
För det tredje poängterades, beträffande utrikespolitiken, ett nära samarbete och samordning vid regionala konflikter och i återuppbyggnadsprocesser.
Den säkerhetspolitiska överenskommelsen i Mellanöstern om principerna för hur våldet skall kunna stoppas, erkännandet av staterna, erkännandet av de palestinska myndigheterna som legitim förhandlingspart och stödet för Mitchell- och Tenet-planerna utgör tydliga exempel på denna samordning.
Samtidigt konstaterades en förbättring av situationen på Balkan, och som exempel nämndes samarbetet mellan Förenta staterna och Europa i områden som f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina, Serbien och Montenegro, effektiviteten i det nära samarbetet kring återuppbyggnaden av Afghanistan och uppnåendet av en politisk lösning inom ramen för Bonn-konferensen.
För det fjärde förklarade sig båda parter villiga att följa WTO: s regler i alla handelsfrågor, och de stödde principen som inspirerat till den positiva dagordningen och den förbättring som en identifiering av samarbetsområden innebär för konkreta framtida åtgärder.
För det femte, om vi fortsätter på samma linje, meddelade parterna sin vilja att samverka inom andra forum och internationella processer, i synnerhet om utvecklingsagendan från Doha och inför Johannesburg, det vill säga toppmötet om en hållbar utveckling som skall hållas där.
Slutligen konstaterades att dessa samarbetsforum har nåtts av och vittnar om effekterna av de inre förändringarna inom EU, till exempel utvidgningsprocessen eller konstitutionaliseringen av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, med en tydlig spridningseffekt som tagit sig konkreta uttryck i de intensifierade förbindelserna med Förenta staterna.
Dessa, herr talman, är de viktigaste slutsatser man kan dra av mötet som, liksom brukligt är i dessa sammanhang, följde mallen för ett begränsat sammanträde, föregick plenarsammanträdet vilket ägnades åt frågor med huvudsakligen politiskt innehåll och följdes av en lunch där man behandlade handelsfrågor.
Tillåt mig nu, mina damer och herrar, att, utan att släppa de idéer som vi just har pekat på, närmare granska de olika punkterna på dagordningen och redogöra för vad överläggningarna rent konkret innehöll.
Som första punkt har vi kampen mot terrorism.
Som vi redan har nämnt i andra sammanhang är detta en central och prioriterad fråga för båda parter, i synnerhet efter händelserna den 11 september.
Här tog man upp projektet med det avtal om utlämning och rättshjälp i brottmålsfrågor som uppnåddes genom det mandat, som enligt vad vi tidigare nämnde antogs av RIF-rådet den 25 april och fick ett mycket positivt mottagande av Förenta staterna.
Som andra punkt har vi kampen mot finansieringen av terrorism.
Här tog man även upp utvidgningen av listorna över terroristorganisationer för att försöka harmonisera EU: s och Förenta staternas listor, och redogjorde för uppdateringen av EU: s åtgärder inför tillämpningen av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1373.
Parlamentet är säkert medvetet om att ordförandeskapet gjorde stora ansträngningar på den punkten.
Man sammankallade flera möten med Clearing House och höll ett extrainkallat Corepersammanträde enbart för att behandla den här frågan, och slutligen lyckades man få fram ett formellt antagande av EU: s utvidgade lista samma dag som toppmötet skulle hållas.
Som väntat mottogs denna nya ansträngning positivt av Förenta staterna, trots att det uttrycktes en viss besvikelse över att Hamas och Hizbollah inte tagits med på listan.
Båda parter åtog sig att öka ansträngningarna för att få en större överensstämmelse mellan listorna med tanke på framtida ändringar.
Slutligen har vi frågan om icke-spridning.
Intresset från amerikansk sida koncentrerades i denna fråga till det så kallade 10 + 10, eller? ten plus ten over ten?, ett tioårigt program som beräknas kosta tio miljarder dollar, och vars mål är att minska Rysslands radioaktiva och kemiska material.
Förenta staterna framhöll den viktiga roll som Europeiska unionen kan spela i den här frågan, med tanke på de förbindelser vi upprätthåller med tredje land, till exempel Iran.
Inom ramen för förhandlingsmandatet för det handels- och samarbetsavtal som EU avser att sluta med Iran åtog sig EU att ta med frågan om icke-spridning bland de ämnen som skall behandlas i den politiska dialogen.
Europeiska unionen tog även tillfället i akt att tillkännage åtgärder avsedda att stärka de multilaterala instrumenten.
I andra hand vill jag nämna de frågor om regionalt samarbete av gemensamt intresse som behandlades på toppmötet.
Dessa gäller Mellanöstern, Balkan, Ryssland och Afghanistan.
Beträffande Mellanöstern betonade president Aznar hur viktigt det är att vi agerar snabbt för att inte bara uppnå ett eldupphör, utan även en politisk plan för ansträngningarna att hitta en lösning.
Från Förenta staternas sida påminde president Bush och utrikesminister Powell om att innehållet i presidentens tal den 4 april fortfarande gällde, men förklarade samtidigt att hänsyn måste tas till den konstruktiva anda som saudiaraber, jordanier och andra moderata arabledare visat prov på.
Den höge representanten Solana och kommissionär Patten betonade behovet av en återuppbyggnad av den palestinska infrastrukturen och påminde om de slutsatser som drogs på kontaktkommitténs senaste möte, som hölls ad hoc i Oslo, angående nödvändigheten av att vi ser till att det inte skapas ett säkerhetsvakuum i de palestinska områdena.
Det bör också nämnas att den höge representanten Solana framhöll hur orättvisa den nordamerikanska allmänhetens anklagelser om antisemitism hos européerna var.
President Bush höll med om dessa anklagelser var orättvisa.
Vi bör också komma ihåg att den så kallade kvartetten, som jag nämnde tidigare, efter toppmötet samlades till ett möte, som Förenta staterna beskrev som en milstolpe, och därigenom erkände vikten av internationell samordning för att främja en förhandlingslösning av konflikten i fråga.
Det fanns en grundläggande enighet om vikten av att parallellt arbeta med frågorna om ekonomi, politik och säkerhet, och båda parter visade sin beslutsamhet när det gällde fortsatta påtryckningar mot de inblandade parterna.
Förenta staterna tackade för de ansträngningar Europeiska unionen gjort på det här området och sade att de alltid skulle handla enligt försiktighetsprincipen för att undvika att den amerikanska trovärdigheten ifrågasätts i området.
Kort sagt upprepar och stärker Washington-deklarationen den deklaration som gjordes i Madrid den 10 april.
När det gäller staterna på Balkan, poängterade Europeiska unionen särskilt vikten av strategin med partnerskap och stabilisering, liksom det gemensamma intresset i utvecklingen av APTF: s policyuppdrag i Bosnien och Hercegovina från och med januari 2003.
Likaså framhöll EU återigen sin beredskap att ta upp operation Amber fox i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, och Förenta staterna lovordade de gemensamma initiativen i området och nämnde samtidigt sina avsikter att utöva press på Serbien angående samarbetet med Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag.
Åsiktsutbytet om Ryssland skedde mot bakgrund av toppmötena Förenta staterna / Ryssland den 24-26 maj, NATO / Ryssland den 28 maj och EU / Ryssland den 29 maj.
Europeiska unionen betonade de positiva aspekterna av den politiska dialogen med Ryssland utan att för den skull underlåta att ta upp politiskt känsliga ämnen, som Vitryssland och Moldavien, och uttryckte också sin oro över situationen för mänskliga rättigheter i Tjetjenien.
Förenta staterna uttryckte sin uppskattning av hur samordningen utvecklar sig på det här området, eftersom den ger styrka åt president Putins västorientering, och gjorde utfästelser om ett avtal med Ryssland före nästa toppmöte angående begränsning av kärnvapen.
Av gårdagens nyheter kunde vi utläsa att detta avtal har kunnat realiseras.
Europeiska unionen tillfogade här en kommentar om den ekonomiska dimensionen och om de steg Ryssland tar för att uppnå fullständig status som marknadsekonomi, vilket utgör ett krav för att Ryssland skall kunna bli medlem av WTO, något som i vilket fall som helst inte beräknas ske före 2004.
Beträffande Afghanistan märktes ännu en gång en tydlig samordning av ståndpunkterna mellan de båda parterna, och man betonade vikten av bilateral samverkan kring uppgiften att återuppbygga landet, och Förenta staterna visade sin uppskattning av det viktiga ekonomiska stöd som Europeiska unionen har gett till återuppbyggnaden.
Beträffande frågorna om ekonomi och handel upprätthölls principen att undvika att ta upp aktuella tvistefrågor, vilket ofta bara tjänar till att överskugga betydelsen av de viktiga ekonomiska band som finns mellan EU och Förenta staterna.
Först och främst nämndes utvecklingsagendan från Doha, toppmötet i Monterrey och därefter det toppmöte som skall hållas i Johannesburg.
Den här punkten togs upp helt kort för att fastslå den gemensamma viljan till samordning av ståndpunkter inom den multilaterala ramen för Internationella valutafonden, och den följde ordförandeskapets framställning.
Nepad-initiativet nämndes också som ett tema som kunde tas upp inom ramen för G8-ländernas nästa toppmöte i Kananaskis, och de möjligheter som mötet i Johannesburg ger att utveckla gemensamma samarbetsprojekt inom områden som jordbruk och dricksvatten.
På ett konkretare plan, beträffande handelskonflikterna, uppenbarade diskussionerna en förhandlingsvilja från Förenta staternas sida som rent konkret innebär ett åtagande att följa WTO-reglerna, i synnerhet i tvistefrågorna rörande Foreign Sales Corporation och importrestriktionerna för klementiner.
Beträffande stålfrågan vet vi att man i den här tvistefrågan på medellång sikt planerar en förhandlingslösning angående kompensationer, utan att detta påverkar den anmälan som Europeiska unionen kommer att göra till WTO.
Båda parter klargjorde sin hållning samtidigt som de återigen uttryckte sin vilja att följa WTO: s regler.
Europeiska unionen underlät dock inte att försvara sin avsikt att gå vidare på linjen med kompensationer som ett nyckelredskap för att försvara sina rättigheter.
Beträffande Foreign Sales Corporation behandlades frågan i en positiv anda, tack vare det gynnsamma klimat som skapats genom att panelens utslag skjutits upp till juni, och president Bush åtog sig att se till att den interna amerikanska skattelagstiftningen anpassas till WTO: s regler.
Även i klementinfrågan stod Förenta staterna fast vid sitt åtagande att förenkla förfarandet för att i största möjliga mån undvika att frukten skadas nästa säsong.
Det var tydligt att den nya lag om ökat stöd till nordamerikanska jordbrukare som just antagits ännu inte hade offentliggjorts när mötet hölls, och detta är ytterligare en fråga som kan ge upphov till en konfrontation mellan Förenta staterna och Europa.
Precis när vi alla står inför ett gemensamt åtagande att minska jordbruksstödet inför förhandlingarna i Doha, tycks de signaler som Förenta staterna ger inte särskilt positiva, men i den här frågan anser jag att vi måste dra våra egna slutsatser med tanke på vår egen förhandlingsattityd i Doha-rundan.
Angående den positiva dagordningen, har vi under den här rubriken samlat alla punkter som skulle kunna ge upphov till avtal på medellång sikt och där det från båda parter finns ett basavtal.
I princip togs följande punkter med: gemensam tillgång till handel på värdepappersmarknaden, gemensam anpassning av regler och kontroller för organiskt jordbruk och utvecklandet av en gemensam prototyp för elektronisk tull.
Herr talman, jag vill avslutningsvis betona att ordförandeskapets bedömning av toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna i Washington den 2 maj är att det var viktigt och positivt.
De transatlantiska förbindelserna är viktiga och de oroar oss, men i dagsläget har de, vilket jag även tror att de kommer att ha i framtiden, en framträdande roll i unionens samlade utrikesförbindelser.
