# ID: svediakorp-gov425420
# author: de Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,093
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag har uppmärksamt lyssnat på kommissionens inlägg och tyckte det var mycket träffande.
Jag vill här offentligen framföra att rådets ordförandeskap haft ovärderlig hjälp av Europeiska kommissionen när det har gällt att uppfylla vår ambition att ge toppmötet innehåll.
Det är inte min uppgift att bedöma budgetfrågor, vilket jag för övrigt inte har kunskap att göra, men det jag kan säga är att kommissionen kommer att ta hänsyn till vad ledamöterna har sagt, även om detta inte ingår i kompetensområdet för kommissionär Patten, som ansvarar för yttre förbindelser.
Både han och kommissionär Lamy, som ansvarar för handelsfrågor, har verkligen gjort en enorm ansträngning för att ge innehåll åt detta toppmöte, som - vilket vi alla är överens om - inte bara skall vara en simpel ordfabrik.
Kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna, har också i stor utsträckning bidragit.
Den situation som vi har i Latinamerika är nog en av de svåraste vi haft på senare år.
Efter det så kallade? förlorade decenniet? tydde alla tecken under 90-talet på att den latinamerikanska kontinenten höll på att resa sig, att de demokratiska systemen höll på att få fäste och det gjordes stora framsteg på det sociala området, vilket är utomordentligt viktigt eftersom det stora problemet i Latinamerika bottnar i de stora klasskillnaderna och det faktum att en mycket hög procent av befolkningen tillhör en samhällsklass som lever i stor fattigdom och helt utan framtidstro.
Genom våra olika samtalsforum - både subregionalt och på andra nivåer - till exempel Riogruppen, San José-dialogen, dialogen med Andinska gemenskapen, Mercosur etc. trodde vi oss ha funnit en väg att förbättra villkoren för hela regionen, men nu visar det sig att vi befinner oss i en väldigt allvarlig situation.
Situationen i Argentina, som verkligen är dramatisk, har redan nämnts.
Situationen i Venezuela och Centralamerika har också nämnts.
Det är inte bara ett land utan en hel grupp länder som står utan förutsättningar att gå vidare och som, enligt vad Raimon Obiols tidigare nämnde, praktiskt taget är helt bortglömda.
Det verkar som om resten av det internationella samfundet inte längre ägnar Centralamerika någon som helst uppmärksamhet.
Det är den verkligheten vi måste göra något åt i ett panorama där Europeiska unionen är fullt medvetet om sitt historiska åtagande gentemot länderna på andra sidan Atlanten.
Det råder inte minsta tvivel om att den transatlantiska dimensionen av våra relationer är en dimension som alltid kommer att ingå i unionens utrikespolitik.
Europas kultur, historia och leverne har haft stort inflytande över hela den amerikanska kontinenten, från Kanada i norr till Magellans sund i söder.
Detta inflytande har resulterat i ett slags annorlunda hybridsamhällen, som inte är europeiska men som grundar sina värderingar på det som de fått från vår sekellånga närvaro på deras väldiga kontinent.
Det som Europeiska unionen nu försöker göra är att få länderna att värdera sin särprägel och sitt oberoende samtidigt som vi stärker de strikt europeiska värderingar som fortlever i dessa samhällen och som vi, med hjälp av vår politik, är skyldiga att underhålla.
Vi måste naturligtvis göra mer än så, och det är därför vi är så engagerade i den ekonomiska utvecklingen.
Samtidigt vet vi att lösningarna måste vara långsiktiga, för det finns områden, som Centralamerika, den andinska regionen, eller till och med det mest välutvecklade området, Cono Sur (Argentina, Chile, Paraguay och Uruguay), som på grund av den situation de för närvarande befinner sig i är så allvarligt skuldsatta de närmaste åren att det får allvarliga sociala följder som kan vara extremt farliga för ländernas framtid.
Därför tror jag att de exempel som har getts, till exempel frihandelsavtalet med Mexiko och det vi nu är i färd med att sluta med Chile, banar väg för ett rättvisare och intensivare handelsutbyte på högsta nivå.
Europeiska unionen har hittills endast slutit frihandelsavtal med ett land i Latinamerika, nämligen Mexiko, och nu skall vi sluta avtal med ytterligare ett, Chile, men däremot har vi inga frihandelsavtal med resten av världen.
Det visar att vi har en vilja att gå mot ett rättvisare gemensamt handelssystem, men samtidigt bör vi inte glömma att jämte dessa två länder, som utgör undantagen, finns det andra länder som har mycket allvarliga problem som vi inte löser enbart genom frihandelsavtal, för som Monica Frassoni tidigare nämnde handlar inte allt om handel utan vi måste även agera på andra områden.
Detta kan vara en hjälp för oss att kunna ta ett tydligt initiativ med avseende på Förenta staternas politik, vilken ju enbart begränsas till ett stort frihandelsavtal, det amerikanska frihandelsområdet, och inte erbjuder någonting utöver detta.
Mervärdet som kommer av vår europeiska kultur och våra historiska band med den latinamerikanska kontinenten måste vara det där? extra? som vi bör ge, i första hand genom att se till att de stora skillnaderna mellan fattiga och rika försvinner, skapa ett rättvisare och mer balanserat samhälle och framför allt genom att främja en god förvaltning samt respekt för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.
Det måste vara de här signalerna vi ger och jag tror att länderna i Latinamerika uppfattar dem.
President Fox kommer att uppfatta dessa signaler i dag, eftersom vi kommer att ha ett möte med honom, och jag tror att de andra stats- och regeringscheferna också kommer att varsebli dem inom ramen för den dialog som förs med EU.
Därför är ordförandeskapet mycket uppmärksamt på att Europaparlamentet har just den här uppfattningen: att vi skall vidare, förbi handelssektorn, utan att för den skull bortse från den, för att ge våra förbindelser med Latinamerika den karaktär av dialog mellan brödrafolk som den bör ha, eftersom vi delar kulturer, språk, historia och värderingar - framför allt värderingar - och därför att grundandet av de värderingar som har gjort det europeiska samhället till vad det är också bör kunna göra det latinamerikanska samhället till ett framgångsrikare, jämlikare och rättvisare samhälle som försvarar de mänskliga rättigheterna.
Det är dessa tankar som ordförandeskapet bär med sig till toppmötet, och nu har det dessutom parlamentets stöd för att ta steg i den riktning som vi finner lämplig.
