# ID: svediakorp-gov425416
# author: Queiró (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Då det andra toppmötet EU / Latinamerika och Karibien äger rum i slutet av denna vecka i Madrid, är det helt motiverat att vid detta tillfälle förnya Europaparlamentets ståndpunkt om förbindelserna mellan dessa två regioner.
Latinamerika tvingas fortfarande möta politiska, ekonomiska och sociala utmaningar vilka kräver att européer och latinamerikaner arbetar tillsammans i ömsesidig respekt.
Genomförandet av toppmötet utgör således ett utmärkt tillfälle att fastställa den strategiska ramen för Europeiska unionens utrikespolitik och driva på och utveckla mer balanserade associations- och samarbetsförbindelser med länderna i det området.
I detta perspektiv är en gemensam syn från Europeiska unionen på den amerikanska kontinentens södra spets inte bara strategiskt viktigt utan bör också stimuleras politiskt.
Utgångspunkten för Europeiska unionens gemensamma strategi och politik för Latinamerika måste vila på associationsprincipen och måste få stöd från båda parter.
Dess genomförande innebär att en allmän inriktning antas som på ett konstant och ordnat sätt stimulerar förbindelserna mellan de olika ingående parterna.
Detta innebär inte att Europeiska unionen inte också skall stimulera ett allt närmare samarbete med de olika enskilda länderna i denna region av Amerika, framför allt då vissa av dem som Argentina och Venezuela just nu har en särskilt svår situation.
I detta sammanhang ser vi också de bilaterala partnerskapen som mycket positiva, dels från Europeiska unionens, dels från medlemsstaternas sida, med de olika latinamerikanska länderna.
Dessa bilaterala samarbeten utgör också en inledande framgång för tillämpningen av den europeiska gemensamma strategin.
Syftet att dela välståndet genom att inrätta en frihandelszon till 2010 är mycket viktigt och här måste vi ta hänsyn till parternas olika tyngd.
Inom ramen för denna biregionala politiska dialog mellan Europeiska unionen och de latinamerikanska länderna måste ansträngningarna riktas in på att fastställa konkreta initiativ och åtgärder för att bekräfta förbindelserna inom en strategisk ram med verkligt och strukturellt innehåll.
Det är exempelvis nödvändigt att fastställa en allmän plan för att bekämpa droghandeln och att intensifiera säkerhetsavtalen som är allt mer akuta efter terroristattackerna den 11 september.
Det är också nödvändigt att öka handeln och stimulera investeringarna i båda regionerna, vilket innebär att stödja det privata initiativet i de latinamerikanska länderna som en avgörande del i denna ömsesidiga utvecklingsstrategi.
Slutligen får vi inte förlora ur sikte försvaret och stärkandet av de mänskliga rättigheterna och främjandet av demokratin i alla länder i regionen utan några undantag.
Jag stöder alltså det gemensamma resolutionsförslaget, trots att jag medger att kompromisstexter av det slag som vi nu diskuterar ibland förlorar i tydlighet när man försöker få stöd för dem i parlamentet.
