# ID: svediakorp-gov425410
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,704
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Som ordförandeskapet just påpekade kommer det andra toppmötet mellan Europeiska unionen, Latinamerika och Västindien att äga rum i Madrid.
De viktigaste målen för detta toppmöte är att stärka det strategiska biregionala partnerskap som beslutades för nästan tre år sedan under det första toppmötet i Rio de Janeiro och att fastställa nya målsättningar för de kommande två åren.
Jag skall inte upprepa alla de ekonomiska, politiska och kulturella orsaker som gör detta förhållande så viktigt, och som framhölls så övertygande av ordförandeskapet, men vi vet alla hur viktigt det är.
Hellre än att upprepa det som redan har framförts med så stor vältalighet vill jag tala om två huvudfrågor beträffande toppmötet.
För det första, vad har kommissionen gjort för att mötet i Madrid skall bli en framgång?
Och för det andra, vilka resultat förväntar vi oss av toppmötet?
Det behöver inte sägas att kommissionen är starkt engagerad för att mötet i Madrid skall bli en framgång.
Och vi är lika starkt engagerade för att den biregionala process som inleddes i Rio skall bli en framgång.
Det som står på spel i Madrid är i själva verket ingenting mindre än hela processens trovärdighet.
Som parlamentet känner till har den allmänna opinionen blivit alltmer kritisk mot toppmöten under de senaste åren.
Vi kan se tillbaka på den polemik som omgav G-8 mötena i fjol.
Dessa toppmöten förlöjligas ofta som diskussionsklubbar på hög nivå som alltför ofta inte åstadkommer mer än tomma ord.
De högtravande slutdeklarationerna från toppmötena jämförs ofta med de magra resultat som faktiskt uppnås, på ett sätt som kanske är tämligen genant.
Som kommissionen upprepade gånger har betonat är vi fast beslutna att Madrid inte skall bli ännu en sådan diskussionsklubb.
Det måste vara trovärdigt och för att det skall vara det måste vi tydligt kunna visa att de ambitiösa mål som definierades i Rio har uppnåtts.
Jag vill inte ge mig in på en omständlig översikt över allt som har sitt ursprung i Rio.
Jag är inte heller rätt person att göra en sammanfattning av allt det som andra har åstadkommit sedan dess.
Istället skall jag koncentrera mig på kommissionens framgångar när det gäller de prioriterade samarbetsområden som den åtog sig att arbeta med.
Jag är djupt övertygad om att vi har fullgjort vår del av uppgörelsen och att vi kan åka till Madrid med rak rygg.
För det första, kommissionen har lanserat flera program som syftar till att stödja och stärka de institutioner som tydligt försvarar mänskliga rättigheter.
Detta inkluderar ett regionalt program till stöd för ombudsmän i Latinamerika och två fleråriga program om demokrati och mänskliga rättigheter.
Dessutom har kommissionen medfinansierat en biregional konferens om ombudsmännens arbete och om samarbetet mellan dem och nationella människorättsinstitutioner samt en interkontinental konferens om skydd för mänskliga rättigheter.
Om vi övergår till informationssamhället, som ordförandeskapet nämnde, så är vår mest betydande framgång antagandet av programmet @ LIS.
Det syftar till att förstärka samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika, och lanserades officiellt vid ministermötet i Sevilla mellan EU, Latinamerika och Västindien för några veckor sedan.
Även på det sociala området kan kommissionen åka till Madrid med en positiv balansräkning.
Vi har aktivt stött att olika grupper i det civila samhället skall delta i processen och har finansierat ett antal möten som kommer att lägga fram sina slutsatser för toppmötet.
Vi har medfinansierat ett akademiskt seminarium om social rättvisa, ett forum för icke-statliga organisationer samt ett möte för det civila samhället.
Detta är utöver det affärsforum som hölls i förra månaden i Mexiko.
Som vittnesbörd om vårt fortlöpande engagemang på detta område, förtjänar det att påpekas att kommissionen i sin programplanering av samarbetsprojekt under tiden 2000-2006 har avsatt en väsentlig del av sina befintliga ekonomiska resurser till det sociala området.
Dessutom arbetar kommissionen för närvarande med samtliga initiativ som syftar till att förstärka den offentliga förvaltningens kapacitet när det gäller socialpolitik, genom utbyte av erfarenheter, bästa metoder och sakkunskap.
På utbildningsområdet slutligen har kommissionen godkänt ett ambitiöst stipendieprogram under namnet ALBAN.
Under en period på nio år kommer 4 000 stipendier att delas ut till högskoleutbildade från Latinamerika som önskar fullfölja sina studier vid europeiska universitet.
Jag vill framhålla för parlamentet den stora betydelse som jag personligen tillmäter detta program.
Som vi alla vet, känner latinamerikanska studenter alltför ofta att det inte finns något annat alternativ än att ge sig av norrut för att fortsätta sina studier.
Vi måste erbjuda dem ett annat alternativ: möjligheten att studera vid europeiska universitet.
Det skulle vara bra för oss och jag hoppas att det skulle vara bra för nästa generation ledare i Latinamerika.
Detta kommer att vara generösa stipendier, värda omkring 19 000 euro per år.
De kommer att förvaltas, hoppas jag, av ett nätverk av institutioner för högre utbildning.
Om vi kan göra detta stipendieprogram till en framgång kan vi se fram emot liknande program på andra områden, för jag är djupt övertygad om en sak som Iglesias har framhållit vid flera tillfällen, nämligen att ett av de viktigaste sätten för att hjälpa våra partners runt om i världen är att öppna våra universitet för så många av dem som möjligt.
Låt mig fortsätta med min andra huvudfråga: vad förväntar sig kommissionen av toppmötet?
För det första bör Madrid vara ett gynnsamt tillfälle att stärka den politiska dimensionen av vårt biregionala partnerskap.
Detta partnerskap handlar om mer än att utveckla samarbetsprojekt: 48 stats- och regeringschefer träffas faktiskt inte bara för att godkänna en ny lista med projekt.
Jag är övertygad om att det som verkligen är viktigt är det tillfälle Madrid erbjuder oss att ge politisk tyngd åt nya och djärva initiativ.
Vi måste i synnerhet fokusera mer på vår politiska dialog.
På så vis kommer vi att komma närmare varandra när det gäller frågor av gemensamt intresse, som klimatförändring, utvecklingsagendan från Doha, den internationella brottmålsdomstolen och mänskliga rättigheter.
Vi måste även engagera oss för att i större utsträckning förfäkta dessa gemensamma ståndpunkter i internationella fora.
Detta kommer att leda till att det multilaterala systemet förstärks.
Europa har ett särskilt ansvar för att göra det tydligt, genom våra handlingar och genom vårt samarbete med andra, att vi anser att internationellt samarbete är det enda sättet att ta itu med internationella problem.
När vi söker efter samarbetspartners för att få multilateralismen att fungera bör vi i synnerhet söka dem i Latinamerika och Västindien.
För det andra förväntar sig kommissionen att toppmötet skall ta itu med en av de viktigaste frågorna för folken i Latinamerika och Västindien: kampen mot sociala orättvisor och strävandet efter social sammanhållning.
Vi vet att Latinamerika riskerar politisk instabilitet på grund av sociala orättvisor, och ordförandeskapet presenterade några siffror.
Det är nödvändigt att ta itu med frågan och toppmötet bör koncentrera sig på att försöka finna lösningar på detta problem.
Till sist förväntar vi oss att Madrid skall utgöra en milstolpe för ett antal subregionala förhandlingsprocesser - vilket ordförandeskapet också påpekade.
Det kanske viktigaste är att toppmötet kommer att markera fullföljandet av våra förhandlingar med Chile.
Detta är verkligen en viktig framgång.
Det utgör en viktig förstärkning av de bilaterala relationerna och jag instämmer i allt vad ordförandeskapet har sagt om att det avtal vi har slutit med Chile är ovanligt djupt och omfattande.
Det är ett av de viktigaste avtal som vi någonsin har slutit med något land.
Utöver detta bör toppmötet välkomna det faktum att förhandlingarna om de politiska och institutionella kapitlen samt kapitlet om samarbete med Mercosur i stort sett är avslutade.
Jag hoppas att detta även skall ha en uppmuntrande inverkan på ansträngningarna att i vederbörlig ordning slutföra de ännu inte avslutade förhandlingarna.
När det gäller Centralamerika och Andinska gemenskapen har Europeiska unionen varit särskilt mottaglig för dessa två regioners önskemål att väsentligen förstärka sina relationer med oss.
Slutsatserna från rådets (allmänna frågor) möte den 15 april har banat väg för förhandlingar om avtal om politisk dialog och samarbete med båda regionerna.
Syftet med dessa överenskommelser är att söka förbättra våra handels- och investeringsrelationer och bereda marken för än närmare samarbete i framtiden.
Genom att göra detta har Europeiska unionen på ett tillfredsställande sätt svarat mot dessa länders legitima strävanden, och jag hoppas att toppmötet i Madrid kommer att lämna sitt helhjärtade stöd till detta steg.
Innan jag slutar vill jag framföra mina gratulationer till det spanska ordförandeskapet för det utomordentliga arbete det har utfört för att förbereda toppmötet.
Jag vill även hylla Europaparlamentet för dess utomordentliga engagemang för våra framtida relationer med Latinamerika, och en eller två enskilda ledamöter som har spelat en särskilt konstruktiv roll, en av dem kommer att tala så snart jag har satt mig ned.
Jag vill i synnerhet gratulera parlamentet till de ambitiösa och långtgående initiativen i dess resolution av den 15 november 2001.
Vi i kommissionen har arbetat hårt tillsammans med den spanska regeringen och andra för att detta toppmöte skall bli en framgång.
I nästan 18 månader har vi arbetat med det målet i tankarna.
Vi har, inte utan vissa svårigheter, lyckats förverkliga program som stipendieprogrammet och programmet om informationssamhället.
Vi har, som sagt, slutfört förhandlingar med Chile om ett ytterst vittomfattande avtal, som många klenmodiga höll för omöjligt.
Vi har gjort större framsteg med Mercosur än de flesta trodde var möjligt.
Nu vill vi även höja nivån på våra relationer med de andra subregionala grupperingarna.
Detta ger underlag för ett bra toppmöte som kommer att stärka våra biregionala relationer ytterligare och förbereda oss för att gå ännu längre nästa gång vi träffas, vilket troligen kommer att ske om två år och då nästan säkert med en större Europeisk union.
(Applåder)
