# ID: svediakorp-gov425404
# author: de Roo (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 654
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär, kolleger!
Nåja, det finns inga kolleger kvar; det är synd, för detta är ändå ett viktigt ämne.
Jag skulle i varje fall vilja tacka de kolleger från de andra grupperna som har följt detta ärende under de senaste två åren: Oomen-Ruijten för kristdemokraterna, Maaten för liberalerna och Scheele för socialisterna.
Jag vill också tacka Provan, som var ordförande för delegationen till förlikningskommittén.
Jag vill också tacka kommissionen för det goda samarbetet.
Det goda samarbetet under första behandlingen, andra behandlingen och större delen av förlikningsfasen.
Till sist också ett tack till det spanska ordförandeskapet.
De var mycket konstruktiva och har slutfört det som det belgiska ordförandeskapet lämnade efter sig.
Det var egentligen tre viktiga punkter som var aktuella under förlikningsfasen.
Jag skall gå igenom dem.
Parlamentet krävde att även de något mindre höga ljudnivåerna skulle mätas.
Det är viktigt, eftersom mitt land har lärt av erfarenheten att om man enbart mäter de höga och de allra högsta nivåerna, får man en spridning av bullret över mycket större områden för det något lägre bullret.
Parlamentet har uppnått ungefär hälften av vad vi ville uppnå: det får man kalla en normal framgång.
Punkt två: målsättningen.
Målsättningen har skärpts avsevärt.
Ministerrådet talar enbart om bekämpandet av de negativa effekterna.
På vanlig nederländska kallas det inrättande av bullerskydd längs motortrafikleder.
Men erfarenheten har lärt oss att man måste gå mycket mer strukturellt till väga.
Man måste ta itu med själva ljudet med hjälp av exempelvis bullerdämpande däck eller bullerdämpande asfalt.
Därigenom kan man ta mycket större steg i rätt riktning.
Det gläder mig att rådet till sist samtyckt till att målsättningen måste vara att minska bullret, och inte enbart kampen mot och minskandet av de negativa effekterna.
Till sist den viktigaste och mest omstridda punkten: skyldigheten att utarbeta direktiv om de främsta bullerkällorna.
Det handlar då i synnerhet om vägtrafiken, som under alla omständigheter är den största källan till bullret, flygbuller, buller från tåg, men också bullret från maskiner utomhus och från maskiner i fabriker där bullret tränger ut ur fabriksbyggnaden.
Parlamentet, och det var verkligen hela parlamentet, krävde direktiv för att också ta itu med dessa källor och inte enbart mäta dem.
Detta var inte alls något absurt krav.
Redan 1992 stod det i det femte handlingsprogrammet för miljön, skrivet av Laurens Jan Brinkhorst som dåvarande högsta miljötjänsteman, att kommissionen skulle komma med ett förslag om mätningar 1994 - förslaget kom alltså när allt kommer omkring först år 2000 -, och att kommissionen skulle komma med direktiven under 1995.
Kommissionen har, av en eller annan anledning, inte plockat fram dessa ur byrålådan, vilket man kanske kan förklara.
Det enda som parlamentet nu har sagt, och lyckligtvis har rådet samtyckt till detta, är att kommissionen senast år 2006, alltså elva år senare än de själva hade tillkännagivit, skall presentera detta dotterdirektiv.
Med tanke på hur viktigt ämnet buller är, som engagerar en tredjedel av européerna, de europeiska medborgarna, och då i mycket negativ bemärkelse, skall jag inte krångla till det i detta sammanhang, och jag hoppas att kommissionen, så som vi också har avtalat, redan om ett och ett halvt år kommer att presentera en sorts grönbok om hur utvecklingen nu kommer att fortsätta i riktning mot dessa dotterdirektiv.
Jag hoppas i varje fall att vi inte skall behöva vänta i fyra år på vissa områden, som till exempel i fråga om däcken, innan kommissionen kommer med nya förslag.
Med tanke på den sena timmen lämnar jag härmed detta därhän.
