# ID: svediakorp-gov425397
# author: Paulsen (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 999
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill först och främst tacka skuggföredragandena och andra i miljöutskottets informella livsmedelssäkerhetsgrupp för ett bra samarbete.
Givetvis var även kommissionens initiativ i de båda betänkandena.
Jag skall först ta upp övervakningsdirektivet.
Det är nödvändigt att få en klar och tydlig bild av zoonossituationen i Europa.
Visst talar vi om de livsmedelsskandaler vi är drabbade av, senast gällde det ett akrylamidlarm i Sverige.
Vi måste dock komma ihåg att även om alla dessa larmrapporter är allvarliga i sig, är de faktiskt mer allvarliga i psykologiskt hänseende än för den fysiska folkhälsan.
Det stora hotet framöver är det gamla vanliga, det som människor har levt med i miljoner år och som tredje världen fortfarande lever med.
Den vanligaste orsaken till dödlighet hos spädbarn även i vår tid är faktiskt infektionssjukdomar och diarréer.
För oss i den rika världen är det antibiotikaresistensen som kommer att vara det stora problemet.
Allt fler av våra enkla infektioner tenderar att åter bli allvarliga.
Det finns en risk för att om vi inte - och vi borde ha bromsat för 20 år sedan, det är alltså redan sent, kanske till och med för sent - radikalt och snabbt kan minska antalet infektioner och antibiotikakurer, så är vi snart tillbaka på mormors mors tid, då nästan varje kvinna måste föda fyra barn för att två skulle växa till vuxen ålder.
Problemet är störst för barn och ungdomar.
Därför är jag mycket tacksam över att vi nu skall kartlägga antibiotikaresistensen hos de zoonoser vi upptäcker i Europa.
I dag kan man av statistiken utläsa att salmonellasmitta och andra smittor via animaliska livsmedel uppvisar en långsamt sjunkande trend, medan smitta som överförs via vegetabilier faktiskt ökar.
Därför är jag mycket mån om att man i undersökningar för att till exempel spåra ett utbrott tar med de vegetabiliska livsmedlen.
Det allra viktigaste i övervakningsdirektivet är att vi får gemensamma normer så att de uppgifter som samlas in är jämförbara mellan de olika länderna.
Vi måste ha en standardisering av provtagning, rapportering och hanteringssätt.
Jag skulle också vilja påminna om att ny teknik faktiskt borde göra god rapportering enklare och snabbare så att vi slipper vänta i två och ett halvt år för att få situationen klar för oss.
Det krävs ofta större snabbhet för att myndigheter, producenter och medborgare skall kunna informeras på ett relativt tidigt stadium.
Detta är nog det viktigaste inslaget i övervakningsdirektivet.
Kontrollförordningen är kanske mer kontroversiell.
Kommissionens förslag var väldigt mjukt och försiktigt och verkade ta hänsyn till att vissa medlemsstater tycker att salmonella är ungefär i klass med en lindrig förkylning.
Det finns en sådan attityd.
Det finns också medlemsstater som drabbas av salmonellapanik av den typ som finns i mitt eget land.
Den paniken är inte konstig.
För ungefär 50 år sedan drabbades vi av världens största, eller åtminstone den största statistikförda, salmonellakatastrof någonsin.
Efter det började Sverige försöka åtgärda problemet, vilket är en naturlig följd av katastrofer.
Det tog vårt land 25-30 år innan ett fungerande system fanns på plats.
Det har gått snabbare för Norge och Finland, som har kunnat kopiera den svenska modellen.
Den svenska modellen ger oss erfarenhet, men är förmodligen inte allena nog och inte tillämplig överallt.
Sverige är ett litet, glesbefolkat och öppet land, vilket kanske gjorde det enklare för oss att åtgärda problemen.
Jag tycker att förslaget är väldigt försiktigt, det känns som om man " tassar " runt problemet.
Jag hade väntat mig att kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd skulle vara tuffare i det här fallet.
För det första omfattas inte alla salmonellor av betydelse för folkhälsan.
Det är konstigt att man i vissa lägen enbart inbegriper två sorter, även om just dessa står för 80 procent av sjukdomsfallen hos människor idag.
Eller rättare sagt, de gjorde det i går.
Vad händer med de övriga 20 procenten?
Varför inte ta med alla som påverkar eller är farliga för folkhälsan när man ändå skall kontrollera salmonella?
Hur kan kommissionen veta vilken typ av salmonella som " exploderar " i morgon?
Blir det St. Paul, Hadar eller någon annan?
Vi har ett otal invasiva salmonellor som påverkar folkhälsan.
Därför är jag mån om att formuleringen " av betydelse för folkhälsan " skall vara med, att alla sorter skall tas med.
Det saknas även djurslag i kommissionens förslag.
Jag är medveten om att jag för säkerhets skull har tagit med alla former av kreatur, men jag kommer att fortsätta kämpa för grisar och kalvar i intensivuppfödning, eftersom vi alla vet att den mängd antibiotika som används är mycket farlig.
Vi vet också att det i denna uppfödning finns både zoonotiska och andra bakterier som är totalresistenta mot antibiotika.
Det finns dessutom sådana enkla och praktiska omständigheter som att även om vi kan se till att avelsdjuren och stallarna hålls rena, så hjälper inte detta ett dyft om inte fodret är rent.
Vi vet till exempel att en mycket stor smittokälla för Salmonella aruba är brasiliansk soja.
Vi känner till historien om att salmonella normalt dör vid 67 graders värme.
Aruba har däremot på tio år lyckats uppnå en överlevnad vid 68 grader.
Vi bör nog inte tro att vi en dag blir helt riskfria, eller att denna kamp en gång för alla skulle vara vunnen.
Det handlar faktiskt om liv.
Liv som bitvis är lika intelligent som vi, även om intelligensen kanske inte sitter på samma ställe och uttrycker sig på samma sätt.
Jag vädjar därför till kammaren om stöd för mina två betänkanden så som de med bred majoritet antogs i miljöutskottet.
