# ID: svediakorp-gov425386
# author: Whitehead (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill kort ta upp en rad ändringsförslag som man har uttryckt oro över.
I ändringsförslag 31 behandlas livsmedelsföretag som använder traditionella metoder, eller som är etablerade på avlägsna platser.
Alla av oss kan ge exempel av detta slag.
Jag har sett detta i Förenade kungariket, då folk har försökt att tillämpa vårt kvalitetssäkringssystem för nötkött.
Vi bör försvara detta ändringsförslag, eftersom man genom detta specifikt uttrycker att sådana produkter inte skall äventyra livsmedelshygienen.
På samma sätt innebär hänvisningarna till HACCP-systemet i ändringsförslag 9 en frivillighet - det är alltså inte obligatoriskt att följa dem - och det kan småföretagen klara av.
Jag tar nu upp Goodwills och Berniers ändringsförslag 18, vilket Goodwill förväntar sig att jag skall göra, genom vilket man vill undanta jägare från dessa förordningar.
Vi kan godta detta för den enskilde jägaren som konsumerar viltköttet eller låter det gå vidare.
Men det finns en skillnad mellan den ädle nordiske jägaren som når personlig och djup tillfredsställelse i sitt sökande efter en enskild älg, den bild som Sjöstedt har målat upp för oss, och de blekfeta affärsmän som åker ut till engelska lantegendomar och på ett amatörmässigt sätt skjuter stora mängder fåglar och djur som säljs på marknaden.
Under dessa förhållanden anser jag, om dessa produkter hamnar i köttdisken eller hos en restaurang, att det finns en skillnad.
Oscar Wilde, som var ett kvickhuvud, beskrev det engelska jägargillet som någonting? obeskrivligt på jakt efter det oätliga?.
Jag har inget emot det, men när det? obeskrivliga? börjar att mixtra med det? ätbara?, bör de omfattas av de hygienregler som anges i denna förordning.
Jag kan inte se några skäl till varför vi skulle göra ett undantag i detta fall, då något som börjar som en liten marknad som inte gör någon skada - ett par fåglar här eller där - blir ytterligare en leverantörskälla till den större marknaden.
Vi bör skydda jägarnas rätt att få jaga, men vi bör inte garantera dem en oreglerad väg till köttdiskarna.
