# ID: svediakorp-gov425384
# author: Esclopé (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
För att reformera gemenskapslagstiftningen om livsmedelshygien - 17 direktiv berörs -, tillämpar kommissionen principen med odlarnas ansvar på livsmedelsområdet.
Jag instämmer helt i att denna princip skall tillämpas på livsmedelsindustrin, som försörjer miljontals konsumenter.
Men i direktivet ger man sig på hela primärproduktionen - produkter från marken, uppfödning, jakt och fiske -, där man vill införa ett tvingande system för spårbarhet.
Hur kan man ta personligt ansvar för en svamp som plockats i skogen eller för en fisk som fångats i floden?
Det förefaller ganska orealistiskt.
I den första artikeln i förordningen,? Tillämpningsområde?, anges att bestämmelserna inte skall tillämpas på vare sig primärproduktionen av livsmedel avsedd för privat användning eller på tillredning i hemmet av livsmedel avsedda för privat konsumtion.
Denna åtgärd måste utvidgas till försörjningen av lokala marknader och marknadsföring av naturprodukter från primärproduktionen.
Dessa produkter från markerna - bär och svamp - bidrar till regionernas image, förstärker deras identitet och gastronomiska ryktbarhet, och främjar den gröna turismen som är nödvändig för landsbygdsekonomin.
Det är sysselsättningen och traditionella tillämpningar som står på spel.
När det gäller vilt och viltkött som levereras direkt från jägaren till konsumenten eller detaljhandlaren, måste det betraktas som traditionell livsmedelsproduktion, som skall omfattas av särskilda marknadsföringsmetoder.
När det gäller spiralis förefaller oss ändringsförslag 92 överdrivet, eftersom frysning eller upphettning till 65 ° undanröjer parasiter.
Behöriga myndigheter i respektive medlemsstat har de bästa förutsättningarna för att bedöma situationen och utfärda de föreskrifter som garanterar ett lämpligt skydd för konsumenten.
Låt oss åter bli förnuftiga genom att främja flexibilitet, med hänsyn till de många olika geografiska och klimatmässiga förhållandena, snarare än att begränsa oss med stränga regler som bara kan leda till en återvändsgränd och till starkt missnöje.
