# ID: svediakorp-gov425381
# author: Corbey (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 846
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger, herr kommissionär!
I kväll har livsmedel åter en framstående plats på dagordningen.
Vi har gjort stora framsteg de senaste två åren.
Livsmedel måste vara säkra, och förtroende är väsentligt i detta sammanhang.
Gemensamma regler måste ligga till grund för den inre marknaden.
Konsumenter måste kunna lita på att livsmedel som producerats i andra medlemsstater är säkra och uppfyller kraven i fråga om hygien.
Därför stöder jag varmt kommissionens förslag.
Det är bra att skapa en omfattande ram för livsmedelshygien och för hygien inom den veterinära sektorn.
Det är bra att samla all lagstiftning i ett enda paket.
Jag vill också rikta mina uppriktiga komplimanger till Schnellhardt.
Bakom detta betänkande ligger många timmars arbete och många timmars förhandlingar.
Jag har ändå sju kommentarer som jag vill framföra.
För det första har förfarandena kring hygien kommit att betonas starkt.
Därigenom har slutmålen i viss mån försvunnit ur sikte, och det är synd.
Jag anser att de resultat som vi vill uppnå med lagstiftningen måste vara tydliga.
Vad förfarandena och arbetssätten beträffar är det enligt min uppfattning tillåtet med en viss flexibilitet.
Det finns flera vägar som leder till Rom.
En andra kommentar: vi måste förstå vad vi håller på med.
Vi vet att det råder starka känslor kring livsmedel.
Mot internationalisering, mot storskalig produktion, för lokal produktion och för tradition.
Det är ofta berättigade känslor.
Politiken kan och får inte ignorera dessa känslor.
Vi måste inse att det ofta endast är större företag som kan iaktta strängare och mer rigorösa regler.
Strängare regler stimulerar industriell produktion, men konsumenter misstror just industriell produktion.
Regler in i minsta detalj får i det här avseendet alltså motsatt verkan.
Vi måste dessutom skapa utrymme för de nationella kulturerna.
Det är därför önskvärt med flexibilitet vid tillämpningen av handböckerna för god praxis.
För oss finns det ingen anledning att i förväg tycka att europeiska handböcker är bättre än de nationella handböckerna.
Det måste finnas ett val.
Vi måste framför allt komma ihåg att dessa handböcker när allt kommer omkring inte är mer än ett hjälpmedel.
Frågan om huruvida HACCP skall tillämpas inom jordbruket sammanhänger med detta.
HACCP är inte konstruerat för jordbruksföretag.
En strikt tillämpning av HACCP-principerna skulle ta kål på enmansföretag och familjeföretag.
Även här gäller att HACCP är ett hjälpmedel, ett sätt att bereda livsmedel på ett ansvarsfullt sätt.
Det är inte ett mål i sig.
En tredje kommentar gäller jakten.
Det är utan tvivel en punkt som har fått särskilt stor politisk uppmärksamhet.
För den småskaliga jakten kan enligt vår uppfattning den nationella lagstiftningen tillämpas.
Men i detta sammanhang finns det gränser som gäller.
Vi förespråkar inte att undanta hela avdelning II för privatbruk och lokalt bruk.
Om det inte framkommer några oroväckande kännetecken vid en kontroll kan små leveranser till lokala marknader, enligt vår uppfattning, behandlas på samma sätt som privat konsumtion.
För det fjärde några ord om tredje länder.
Vi måste garantera att importerade livsmedel är precis lika hygieniska som livsmedel som producerats här.
Och detta kräver rättvisa och bra kontroller.
Men livsmedelssäkerhet får inte vara någon täckmantel för protektionism.
Livsmedelssäkerhet är en global uppgift.
Vi måste stödja utvecklingsländer just för att prioritera säkerhet.
För det femte måste ansvaret vara tydligt.
För medborgare och för politiker, men helt klart även för företag och deras personal.
Jag tycker att det är viktigt med utbildning för personal.
Årlig vidareutbildning kan vara nyttigt.
Det går att fila ytterligare på detta ändringsförslag under beslutsprocessen.
Arbetstagare som avslöjar brister i hygienen får inte själva komma i kläm av den orsaken.
Och det är innebörden i ändringsförslaget om angivare.
En sjätte kommentar gäller hur pass detaljerad lagstiftningen skall vara.
Vi måste ha målsättningen för livsmedelshygienen för ögonen.
De som organiserar och kontrollerar livsmedelsproduktionen är yrkeskunniga.
Den europeiska politiken behöver inte uttala sig om antalet kakelplattor på väggen hos slaktaren på hörnet.
Vi har numera också en åsikt om hur tvåskaliga blötdjur skall förpackas.
Vi vet hur tvåskaliga blötdjur behåller sin vitalitet.
Men det var ärligt talat inte på grund av detta som jag blev politiker.
Och detta leder mig till ett sista politiskt övervägande.
Vi måste ställa oss frågan om detta är den bästa vägen?
Skall vi som parlament fortsätta att ägna oss åt sådana detaljer?
Vi stöder Schnellhardts ändringsförslag om kommittéförfarandet, men jag vill redan nu säga att vi som parlament inte behöver ägna oss åt alla tekniska detaljer.
Det måste vi överlåta åt kommissionen, som kan ta hjälp av experter från livsmedelsmyndigheten.
Jag föreslår att vi begrundar denna punkt ytterligare en gång före andra behandlingen.
Tack än en gång till Schnellhardt, och tack för er uppmärksamhet.
