# ID: svediakorp-gov425376
# author: Kindermann (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Föreliggande paket om förslag till förordningar innehåller en omarbetning och en förenkling av EU: s hela livsmedelslagstiftning.
I förslaget till förordning, för vilket jag är föredragande, handlar det om specifika djurhälsoföreskrifter för livsmedel av animaliskt ursprung och import av dem från tredje land, i syfte att förhindra spridning av djursjukdomar vid försäljning av dessa produkter.
Nu regleras detta område av sju olika direktiv.
Enligt föreliggande förslag till förordning skall nu djurhälsoföreskrifterna utformas mer öppet och de befintliga direktiven skall sammanfattas i en förordningstext.
Jag välkomnar uttryckligen att kommissionen har valt förordningen som rättsligt instrument, för att i framtiden garantera en enhetlig tillämpning av föreskrifterna i hela Europeiska unionen liksom i tredje land.
Totalt sett stöder jag förslaget, även om jag principiellt är kritisk till det.
Kommissionen har på många ställen fallit tillbaka på förfarandet enligt artikel 11, dvs. regleringsförfarandet inom ramen för kommittésystemet.
Det är inte ovanligt och det är ingenting särskilt med det.
Just när det gäller bekämpning av epidemier är det viktigt att kommissionen kan reagera snabbare och bättre på nya forskningsrön och oförutsedda situationer, utan att varje gång behöva inleda ett långdraget lagstiftningsförfarande.
Men i föreliggande fall anser jag dock att förslaget går för långt med tillämpningen av kommittésystemsförfarandet, där Europaparlamentet inte är tillräckligt delaktigt.
Jag har därför på vissa ställen i förordningstexten föreslagit kompletteringar, kanske även preciseringar, där vissa kriterier fastslås.
För det första: Undantag får bara garanteras när situationen i fråga om djursjukdomar tillåter det. och när nivån på skyddet mot djursjukdomar inte i något fall påverkas negativt.
För det andra: Det måste handla om oaviserade kontroller som genomförs med regelbundna intervaller.
För det tredje: Vid framtagningen av listor rörande tredje land måste alla ytterligare relevanta fakta, även personalen vid kontrollmyndigheterna och tillförlitligheten i den information som lämnas av tredje land, också beaktas.
Dessutom har jag tagit upp två nya förslag i mitt betänkande.
För det första bör både medlemsstaterna och myndigheterna i tredje land vara skyldiga att på kommissionens begäran lägga fram en rapport om de kontroller man genomfört, där särskilt kontrollfrekvensen, arten av de brister och överträdelser man funnit skall framgå, liksom de sanktioner som de ansvariga myndigheterna inlett.
Den rättsliga ramens effektivitet - det vet vi alla - är ju i stor utsträckning beroende av de kontroller som genomförs, och för att se till att kontrollerna tillämpas effektivt i medlemsstaterna är sådana utförliga kontrollrapporter absolut nödvändiga.
De är ju då också till hjälp för kommissionen, för att man där genast skall kunna reagera på vissa svaga punkter.
För det andra bör kommissionen göra upp en lista med kategorier av eventuella överträdelser mot denna förordning, genomförandeföreskrifterna eller skyddsåtgärderna, och varje gång bedöma om dessa måste bli föremål för åtal av de ansvariga nationella myndigheterna, på straff- eller förvaltningsrättslig nivå.
Om bestämmelserna i förordningen överträds måste sanktioner fastslås för alla medlemsstater, så enhetligt som möjligt.
Det får inte vara så att samma förseelse beläggs med andra följder i medlemsstat nr 1 än i medlemsstat nr 2.
Detta problem, som säkerligen är ännu mer brådskande på andra områden än i föreliggande fall, måste man någon gång ta itu med grundligt.
Genom mitt förslag ville jag här ta ett första steg, även om kommissionen har låtit utskottet förstå att ett sådant agerande kanske inte är juridiskt möjligt för närvarande.
Jag är ändå övertygad om nödvändigheten av det, och kollegerna i utskottet har också bekräftat detta.
Avslutningsvis vill jag tacka kommissionen för det konstruktiva samarbetet, som jag hoppas kommer att fortsätta.
