# ID: svediakorp-gov425373
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,437
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag kommer att försöka besvara frågor och kommentarer om båda betänkandena och om de inlägg som vi lyssnat till i kammaren under dagen.
Jag börjar med att kommentera Trentins betänkande.
Jag vill först och främst understryka betänkandets nyskapande infallsvinkel.
Det är första gången man inte bara utarbetar ett allmänt betänkande, utan använder metoden med att föreslå ändringsförslag till kommissionens rekommendation.
Jag skulle säga att betänkandet går i samma linje som den Berès föreslagit.
Det är sant att det nuvarande genomförandet inte motsvarar det regelverk som för närvarande är i kraft, men det kan helt klart bli oerhört användbart för framtida utvärderingar av vårt debattsystem.
Jag vill gärna betona en rad särskilda faktorer i Trentins betänkande som jag anser vara av särskild vikt.
En första kommentar om området: jag instämmer i den globala visionen där exempelvis ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter innefattas, och i det sammanhanget vill jag även ta upp inlägget från Blokland, som betonade behovet av att ägna mer uppmärksamhet åt miljöfrågorna.
De tas faktiskt upp på ett tydligt sätt i de slutsatser som antogs om den punkten.
Det finns två punkter i Trentinbetänkandet som jag vill betona: det faktum att Trentin tar upp investeringar och ekonomisk och social sammanhållning.
När det gäller investeringar har många nämnt den frågan under dagen och jag vill ta upp de inläggen.
Ur vår synpunkt är en sund makroekonomisk politik, vilket ingår i de allmänna riktlinjerna, den grundläggande faktorn för att investeringar skall fungera.
Detta innebär prisstabilitet, minskade riskpremier, minskade räntesatser, automatiska stabilisatorer som fungerar fullt ut, och helt enkelt ett större förtroende när det gäller investeringar.
Emellertid innehåller de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken några faktorer som är ännu mer detaljerade och som är relevanta ur den här synpunkten: förbättrad kvalitet för de offentliga finanserna med ackumulering av fysiskt och humant kapital (denna referens finns i betänkandet).
Vi talar även om att utveckla de integrerade näten och använda dessa effektivt, och jag tar upp de kommentarer som Goebbels gjorde om energi, transport och kommunikationer.
Vi uppmuntrar även främjande av kunskapsinvesteringar i enlighet med de riktlinjer som fastställdes i Lissabon och Barcelona, och anser att vi inte bara skall investera i personer, utbildning, yrkesutbildning och lärande, utan vi föreslår även ett särskilt mål för forskning och utveckling på upp till 3 procent av BNP, ett mål som bör nås till år 2010.
Jag sade även att när vi analyserar de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken kan vi se vissa särskilda referenser, till exempel investeringar i stora nät och att dessa skulle kunna fungera mer effektivt.
I det här sammanhanget vill jag erinra om energi- och infrastrukturnäten.
I december föreslog kommissionen att man skall förbättra systemen för samfinansiering när det gäller Europeiska investeringsbanken, och föreslog även möjligheten att undanröja några av hindren för överföringar av tjänster från ett land till ett annat, såväl när det gäller el som gas, vilket ger oss möjlighet att förbättra sammankopplingarna och kort sagt nå målet att förbättra vår konkurrenskraft inom energisektorn till år 2005.
Vi gör något liknande när det gäller driftskompabilitet för järnvägar, allt detta med målet - som jag sade tidigare - att förbättra effektiviteten i vårt system.
Det är naturligtvis grundläggande - Goebbels tog upp detta - att investeringarna är sunda och att de inte medför problem som dålig användning av offentliga pengar.
Randzio-Plath tog även upp problemen med investeringar och nämnde ett förslag som jag anser vara ambitiöst, om att försöka nå siffran 3 procent av statliga investeringar i Europeiska unionen - vilket är vad som gäller i Förenta staterna.
Detta är en punkt som kommissionen emellertid inte överväger i kvalitativa termer och vi anser att vi betonar dessa frågor tillräckligt i våra allmänna riktlinjer.
Marinos talar mer direkt om stabilitets- och tillväxtpakten i sitt betänkande och under dagens debatt har vissa frågor kommit upp som jag anser vara av särskild vikt.
Marinos betonar - och jag kan inte göra annat än att tacka honom för detta - vikten av att stabilitets- och tillväxtpakten bevaras som den är.
Han tog upp det faktum att man inte skall göra några politiska eftergifter för de stora länderna.
Detta har aldrig varit kommissionens vision.
Kommissionens vision är att alla medlemsstater skall behandlas likadant och vi har agerat därefter.
Vi har till och med agerat genom att använda vissa instrument som har gett upphov till en offentlig debatt och jag tänker naturligtvis på systemet för snabb varning eller early warning.
Det har tillämpats för Tyskland och Portugal och jag har flera gånger sagt att även om vi inte är nöjda med förfarandet, är vi dock nöjda med det mål som ställts upp.
En annan punkt som Marinos tog upp och som även någon annan talare betonat är om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och stabilitets- och tillväxtpakten är kompletterande instrument, eller om de i viss utsträckning motsäger varandra.
Ur kommissionens synpunkt är de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken den allmänna ramen, och stabilitets- och tillväxtpakten är det instrument vi förfogar över för att samordna det särskilda området för budgetunderskott.
Detta är en grundläggande punkt för att nå de två mål som vi siktar på i samordningen av den ekonomiska politiken: att skattepolitiken inte inverkar skadligt på den monetära politiken, och att inga externa effekter eller spin over-effekter uppstår i de länder där effekterna är negativa.
Enligt vår åsikt är det av grundläggande vikt att behålla stabilitets- och tillväxtpakten i sin nuvarande form, och vi anser att underskott är den värsta fienden till tillväxt, vilket vi har kunnat se under de senaste åren.
Det är således mycket viktigt att kunna räkna med en sund makroekonomisk situation för att kunna öka tillväxten och till följd av detta sysselsättningen.
Detta betyder att stabilitetspakten inte får vara tungrodd, eftersom detta gör det omöjligt att anpassa den till verkligheten.
Vi anser att de senaste två årens erfarenheter, och detta är tydligt definierat i våra förslag, visar oss att stabilitetspakten fungerar även i situationer med ekonomisk tillbakagång.
Jonckheer tog upp den saken i förmiddags.
Själv anser jag att stabilitetspakten har fungerat väl, att de automatiska stabilisatorerna bidragit till att vi har kunnat tillämpa en expansiv skattepolitik.
Det är sant att det inte har varit en frivillig politik, men vi anser att pakten har varit lika viktig - i relativa termer och på grund av vikten av de automatiska stabilisatorerna - i Europa som vissa frivilliga åtgärder har varit i Förenta staterna.
Vi anser att fördelen med det system vi föreslår är att det är automatiskt, vilket hjälper oss att undvika problem i framtiden, särskilt när vi måste ta itu med nya återhämtningar där vi utgår från positioner som är relativt behagliga när det gäller budgetjämvikt.
Flera frågor har tagits upp under debattens gång.
García-Margallo y Marfil talade, i termer som ligger nära honom och mig själv, om hur viktigt det är med dogmer, och använde kyrkliga termer för att definiera dogmernas väktare.
Naturligtvis vill ingen vara väktare för någon dogm, men det är dock självklart att vårt ansvar som kommission är att vara fördragens väktare, vilket innebär att vi är skyldiga att tillämpa de åtaganden som har fastställts.
I det här sammanhanget anser vi att det är mycket viktigt att stabilitetspakten fortsätter att tillämpas för alla länder och på samma villkor som den har tillämpats hittills.
Två kommentarer om de punkter som tagits upp under morgonen: problemet med utvidgningen som en del av er har påtalat är inte målet för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Det finns särskilda dokument om den frågan, och vi arbetar med ett system som skall göra det möjligt att progressivt närma oss de allmänna riktlinjerna för att vi skall kunna tillämpa dem när utvidgningen väl har genomförts.
Min andra kommentar riktar jag till Berès: jag har med intresse noterat det ni sade om särskilda ändringsförslag och vidarebefordrar gärna detta till rådet, som är den institution som nu är ansvarig för att fatta beslut om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, eftersom kommissionen redan har lämnat ifrån sig den här frågan.
