# ID: svediakorp-gov425369
# author: Mayol i Raynal (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den gode doktor Duisenberg har i flera månader aviserat en ekonomisk återhämtning.
Detsamma gäller anhängarna till den gode doktor Coué.
De ser tecken på detta överallt, på samma sätt som spådamen ser lyckan i kaffesumpen.
Men vi måste faktiskt fråga oss om vi inte är inne i en recession.
Inför denna verklighet uppvisar de liberala uppfattningar som styr Europeiska unionens ekonomiska politik en viss skadlighet.
Den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten och Centralbankens oberoende berövar de offentliga myndigheterna möjligheterna att bemöta krisen.
Inför denna verklighet faller den berömda Lissabondeklarationen mer under besvärjelser än under politik, och kommissionens rekommendation när det gäller de stora riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik för 2002 faller under samma besvärjelseformulering.
När marknadens osynliga hand fungerar går allt i stort sett bra.
I stort sett, för man måste ändå konstatera att klyftan obönhörligen vidgas mellan rika och fattiga.
Det händer i världen likaväl som hos oss, på ett tragiskt sätt, och man ser med exemplet från den franska republiken att demagogerna lurar i skogsbrynet för att dra nytta av situationen.
Lite i förbigående vill jag gratulera den handfull kolleger som just tillsammans med den icke-statliga organisationen Fjärde världen arrangerat toppmötet för de fattigas Europa.
Detta Europa representerar i dag 17 procent av befolkningen, dvs.
60 miljoner personer som lever på en lön som är 60 procent lägre än genomsnittet.
Men låt oss återgå till den osynliga handen.
När denna hand har myror, stickningar eller reumatism, vilket tycks vara fallet i dag, fungerar ingenting längre.
Medlemsstaterna kommer att få det allt svårare att respektera de uteslutna liberalerna liksom den berömda gränsen på 3 procent.
För att inte tala om budgetbalansen för 2004!
Flera stater har svårigheter: Tyskland är exempelvis i den situationen.
Och det handlar - som ni vet - om den starkaste ekonomin bland medlemsländerna.
När Berlin nyser blir Europa förkylt.
Vi har ett exempel från andra sidan Atlanten: med sin vanliga pragmatism har Amerikas förenta stater, dessa liberalismens besjungare, ännu en gång bevisat att man ibland måste använda sig av antiliberala åtgärder.
Man skulle kunna få inspiration till det från den här sidan Atlanten.
Blygt, alltför blygt - jag skall avsluta här, herr talman, - lämnar föredraganden homeopatiska ändringsförslag till kommissionens liberala trossats.
Trots all den aktning jag hyser för Bruno Trentin ...
(Talmannen avbröt talaren.)
