# ID: svediakorp-gov425322
# author: Färm (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 203
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tackar kommissionär Schreyer för det konstruktiva svaret på min fråga.
I egenskap av budgetföredragande hade jag naturligtvis kunnat diskutera detta med Schreyer i samband med debatten om 2003 års budget, men jag ville hellre ta det i frågeform.
Det rör sig nämligen om ett mycket större och mycket mer principiellt problem.
Budgetmyndigheten fattar beslut om regionalpolitik och biståndspolitik därför att vi vill åstadkomma någonting för sysselsättningen i fattiga regioner och för stödet till fattiga länder i världen.
Om vi upptäcker att en stor del av det vi faktiskt fattat beslut om inte genomförs är detta ett stort demokratiskt problem som kan leda till att människors förtroende för unionen minskar.
Därför anser jag att vi måste få medlemsstaterna, rådet, kommissionen och parlamentet att gemensamt genomföra en handlingsplan för att förhållandena verkligen skall förändras.
Jag har också en sista fråga till Schreyer.
Tycker kommissionen att det finns en tillräcklig beredskap i medlemsstaterna för att verkligen göra någonting åt problemen?
Ibland får jag känslan av att medlemsstaternas finansministrar mest applåderar för att de får tillbaka pengar.
Finns det en riktig vilja att verkligen göra någonting åt problemen gemensamt med kommissionen och parlamentet?
