# ID: svediakorp-gov425260
# author: Mann, Erika (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,016
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Hjärtligt tack för de vänliga orden.
Jag vet att min kollega Magdalene Hoff som avslutning på sitt tal, som jag kommer att läsa upp för er, själv vill rikta några ord till er, men först vill jag säga ett hjärtligt tack.
Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, ärade kolleger!
Genom att Polen och Litauen ansluts till Europeiska unionen kommer den ryska enklaven Kaliningrad också att bli en enklav i Europeiska unionen.
Den svåra, unika och närmast paradoxala situationen består i att Kaliningrad som ryskt territorium visserligen faller inom giltighetsområdet för avtalet om partnerskap och samarbete med Moskva, men i själva verket i större utsträckning berörs av utvidgningen av Europeiska unionen.
Redan 1994 uppmärksammade Europaparlamentet i ett betänkande Kaliningrads prekära läge.
I betänkandet sade vi att framtiden för Kaliningradregionen är en fråga av direkt och brådskande betydelse för Ryssland, för grannländerna i regionen och även för Europeiska unionen.
Som en praktisk konsekvens beslutades det redan då om åtgärder vars betydelse för ett uppsving inom området nu snarast har tilltagit.
Exempel på detta är stimuleringen av gränsövergripande samarbete, samt ett ökat införlivande av Kaliningradområdet i de europeiska transport- och telekommunikationsstrukturerna.
Det är beklagligt att man sedan dess inte har utnyttjat tiden tillräckligt.
Nu avtecknar sig nya möjligheter inom ramen för det aviserade strategiska partnerskap som ni talat om, med lämpligt deltagande från grannländerna Polens och Litauens sida, för att finna lösningar för Kaliningrad som säkrar områdets livskraft, och kanske rentav gör det till en aktiv förenande länk mellan partnerna.
Samtidigt vill jag dock, liksom redan 1994, uttryckligen betona följande: Alla överväganden om Kaliningrads utveckling måste utgå från den förutsättningen att området även i framtiden folkrättsligt hör till Ryssland, och att dess statsrättsliga status uteslutande regleras mellan de ansvariga i Moskva och Kaliningrad.
Det finns två möjliga scenarier: ett negativt och ett positivt.
I ett negativt scenario skulle förhållandet mellan Europeiska unionen och Ryssland starkt belastas.
Ingen sida skulle klara av det viktiga provet rörande förmågan till samarbete och krisförebyggande åtgärder inom ramen för partnerskapsavtalet.
I ett positivt scenario däremot skulle Kaliningrad som lokaliseringsort totalt sett få en hög profil som referenspunkt för transportförbindelser, handelsaktiviteter och moderna tjänster inom det dynamiska Östersjöområdet.
Som pilotregion för genomförandet av ekonomiska strukturreformer skulle området kunna påverka hela nordvästra Ryssland och knyta denna stora region närmare Europa.
Kort sagt, bestämmelser om Kaliningrad som fattas i samförstånd skulle kunna bli en modell för ett praktiserat och inte bara nominellt partnerskap mellan EU och Ryssland.
Med tanke på det akuta handlingsbehovet avtecknar sig nu på båda sidor en ny rörlighet.
Jag välkomnar uttryckligen ordförande Prodi aktuella påpekande om nödvändigheten av att fastslå bestämmelser för Kaliningrad redan innan Polen och Litauen ansluts till EU, efter att kommissionen år 2001 i sitt meddelande om Kaliningrad utvecklat motsvarande idéer.
Positivt är också president Putins synbara engagemang för en konstruktiv förhandlingslösning.
Jag vill här inte i detalj gå in på de olika områden där det behövs gemensamma bestämmelser, utan jag vill bara göra några mer principiella påpekanden.
När det gäller viserings- och gränssystemet, som naturligtvis uppfattas som särskilt känsligt av befolkningen, gäller det att finna en balans mellan det strikta säkrandet av EU: s yttre gränser å ena sidan och behovet av en enklare gränspassering å andra sidan.
Ryssland kommer också att tvingas finna sig i att principiellt godta reglerna i gemenskapens motsvarande lagstiftning - och vi utgår från att man kommer att acceptera det.
Unionen kan här inte acceptera några undantag, framför allt eftersom detta skulle skapa ett prejudikat för andra gränsregioner.
Europeiska unionen å sin sida bör samtidigt överväga om det inte inom Schengen, och utöver de fall som nämns i meddelandet, finns en rad möjligheter för ett enklare viseringssystem.
I mitt betänkande återfinns några förslag om detta.
Anbudet om att delvis integrera Kaliningrad i Östersjöområdet får inte återupplivas genom ett exklusivt gränssystem för människorna.
Flexibla bestämmelser när det gäller rörlighet för personer och varor utgör visserligen viktiga förutsättningar för ett uppsving i Kaliningrad, och de har också stort ett symbolvärde i spänningsfältet med inneslutning och uteslutning, men i motsats till vad man i Moskva flera gånger förmodat räcker detta ensamt inte till för ett uppsving.
Det har vi sett vid de öppna gränserna till Polen och Litauen.
De flesta ekonomiska indikatorerna för Kaliningrad är snarast negativa, och visar fortfarande inte någon uppåtgående tendens.
Levnadsstandarden i gränsområdet ligger avsevärt under den totala nivån i Ryssland.
En viktig anledning till den envisa konjunkturnedgången ligger med all säkerhet i det problematiska geografiska läget, i tull- och skatteprivilegierna, men naturligtvis också i att situationen i sin helhet tenderar att medge kriminella handlingar.
Ett öppnande av Kaliningrad för omvärlden måste därför kombineras med djupgående reformer inom näringsliv och förvaltning i området.
Om detta inte sker löper man risken att de konjunktursvaga lokala industrierna till stor del slås ut av den utländska konkurrensen, och att utländska investerare ytterligare kommer att minska sitt obetydliga engagemang i Kaliningrad.
Vi vädjar därför till ledningen i Moskva och Kaliningrad, såsom ansvariga för området, om att man skapar förutsättningar för good governance i form av fungerande, öppna och förutsebara strukturer inom förvaltning, rättsskipning och politik.
Samtidigt finns det naturligtvis många möjligheter att stödja dessa ansträngningar.
Särskilt meningsfullt vore det att inrätta en investeringsbyrå, som här också skulle kunna ställa lämpliga ekonomiska grundvalar till förfogande.
Hit hör naturligtvis också det fortsatta intensiva samarbetet inom ramen för Tacis, och naturligtvis också önskemålet att skäliga medel ställs till förfogande via de internationella finansinstituten - här vill jag särskilt nämna Europeiska investeringsbanken.
Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, ärade kolleger!
Jag vill gärna avslutningsvis ge ordet till min kollega Magdalene Hoff.
(Applåder)
