# ID: svediakorp-gov425240
# author: Rajoy Brey (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,844
# sentences: 81
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade ledamöter!
Låt mig för det första tacka för det tillfälle Europaparlamentet ger mig att göra en avstämning av de framsteg som det spanska ordförandeskapet har nått under de nu nästan fyra och en halv månaderna när det gäller en av de aspekter som enligt min åsikt är grundläggande för Europeiska unionens politik för rättvisa och inre frågor, nämligen hur vi skall hantera invandrings- och asylfrågorna.
Inom det område för frihet, säkerhet och rättvisa som vi européer har föresatt oss att skapa i enlighet med premisserna från Amsterdamfördraget intar den progressiva utformningen av en gemensam invandrings- och asylpolitik en framträdande plats.
Denna invandrings- och asylpolitik bör stödjas av en övergripande och balanserad inriktning.
Denna övergripande ram skall i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors bygga på fyra grundläggande förutsättningar: en lämplig hantering av migrationsströmmar, rättvis behandling av medborgare från tredje länder, samarbete med ursprungsländerna och fastställande av ett europeiskt asylsystem.
De framsteg som har gjorts när det gäller dessa fyra riktlinjer låg till grund för utarbetandet av Spaniens målsättningar och program inför övertagandet av ordförandeskapet för rådet.
Allt detta genomsyras av den förnyade impuls som Europeiska rådet i Laeken den 14-16 december 2001 innebar, där man lade tonvikten vid den nödvändiga balansen mellan skyddet av flyktingar i enlighet med principerna i Genèvekonventionen från 1951, flyktingarnas berättigade förhoppningar om ett bättre liv och unionens och dess medlemsstaters kapacitet för att ta emot flyktingar.
Vi har även velat prioritera de instrument som enligt slutsatserna från Laeken ansågs vara mest brådskande att anta, som till exempel den globala handlingsplanen mot olaglig invandring.
Med utgångspunkt i detta kommer jag att försöka strukturera mitt inlägg om de framsteg som har gjorts under dessa månader när det gäller asyl- och invandringsfrågor, och jag tar upp de principer som jag anser bör ligga till grund för denna politik, nämligen vägen till ett europeiskt asylsystem och en lämplig organisation av migrationsströmmarna i enlighet med följande förutsättningar: respekt för lagar, rättvis behandling av medborgare från tredje länder, samarbete med ursprungsländer samt bekämpning av olaglig invandring och människohandel.
När det gäller fastställandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem har vi under de två senaste formella råden för justitie- och inrikesministrarna tagit mycket viktiga steg.
Jag vill betona det direktiv där miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna fastställs.
Avsikten med detta förslag är att garantera att asylsökande som kommer till våra medlemsstater skall ges ett minimum av grundläggande rättigheter för att kunna leva värdigt, bland dessa rätten till fri rörlighet, familjeåterförening, skolgång och utbildning av minderåriga, tillträde till anställningar och yrkesutbildning.
Rådet har sedan sitt möte den 25 april enats om allmänna politisk riktlinjer när det gäller direktivet, och nu måste vi granska de förslag som tas upp i parlamentets yttrande och fastställa de femton medlemsstaternas ståndpunkt om de frågor som tas upp i yttrandet.
Jag vill även ta upp ett annat regelverk på asylområdet som vi antog den 28 februari och som jag anser vara särskilt viktigt, nämligen rådets förordning om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 2725 / 2000 om inrättande av systemet? Eurodac?.
När Eurodac-systemet väl inrättats i december 2000 blev det nödvändigt att utforma bestämmelser för att fastställa hur de förfaranden som gör det möjligt att identifiera de asylsökande genom elektronisk jämförelse av deras fingeravtryck skulle utformas.
Detta kommer att underlätta tillämpningen av Dublinkonventionen, i vilken det fastställs, vilket ni väl känner till, ärade ledamöter, vilken medlemsstat som är ansvarig för att behandla asylansökningarna.
I den andra delen av min redogörelse för de framsteg som vi hittills har nått under vårt ordförandeskap vill jag ta upp milstolparna i vår invandringspolitik, som styrs av kravet på lämplig hantering av migrationsströmmarna, vilket omfattar såväl tanken om en lagenlig hantering av migrationsströmmarna, en rättvis behandling av medborgare från tredje land och bekämpandet av olaglig invandring, särskilt människohandel, och den grundläggande tanken här är samarbete med ursprungsländerna.
Vi har försökt gå framåt enligt denna linje när det gäller ett gradvis samordnande av våra visumsystem.
I det syftet antogs två förordningar vid rådets (allmänna frågor) möte den 18 februari, om enhetlig utformning av visumhandlingar och en enhetlig modell för de visum som medlemsstaterna utfärdar till personer som är innehavare av ett resedokument som inte erkänns av den medlemsstat som utfärdar handlingen.
Vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) senaste möte den 24 april kompletterade vi dessa regler med rådets beslut, enligt vilket en enhetlig modell för visumansökningar godkändes.
Förutom den enhetliga utformningen av visumhandlingar har vi även fattat beslut om en allmän riktlinje för den förordning i vilken en enhetlig modell för uppehållstillstånd för medborgare från tredje länder fastställs.
En av fördelarna med denna bestämmelse är att polismyndigheters och gränskontrollers erkännande av dokument underlättas, vilket kommer innehavarna av dessa dokument till fördel, och gör det lättare att upptäcka förfalskningar.
För det andra: i syfte att ekonomiskt stödja vissa åtgärder som föreslås av medlemsstaterna, vars syfte är att främja samarbete och samordning mellan de nationella förvaltningarna och en öppen tillämpning av gemenskapens lagstiftning när det gäller invandring, asyl och yttre gränser nådde alla medlemsstater en generell överenskommelse vid det senaste rådet i april om att anta Argoprogrammet som kommer att vara i kraft i fem år.
Vi har avsatt 25 miljoner euro för programmet.
För det tredje står det klart att det är nödvändigt att genomföra effektiva åtgärder när det gäller bekämpningen av olaglig invandring, särskilt människohandel, för att kunna hantera migrationsströmmarna på lämpligt sätt.
Slutsatserna från Laeken innehåller därför en uppmaning om att anta en global handlingsplan om den här frågan, som vi fick tillfälle att diskutera under det informella ministermöte som ägde rum i Santiago de Compostela, och som vi formellt antog vid vårt ministermöte den 28 februari.
Kommissionens meddelande från november 2001 har i hög grad legat till grund för handlingsplanen, och skall ses som en vägledning för planeringen.
Detta kommer att underlätta planeringen av åtgärder för att effektivt bekämpa fenomenet olaglig invandring.
Låt mig kort förklara de huvudsakliga åtgärderna i planen.
För det första behandlar planen visumpolitiken, för det andra ökat utbyte och mer omfattande analyser av information om problemet med olaglig invandring, för det tredje innehåller planen en rad åtgärder för förebyggande insatser innan flyktingarna korsar gränserna, för det fjärde är planen inriktad på att förbättra gränskontrollernas kvalitet och effektivitet, för det femte tas en annan aspekt upp i planen, nämligen en politik för återsändande och repatriering, för det sjätte förstärks Europols operativa roll när det gäller bekämpning av människohandel och behandling av människor, och slutligen tas repressiva åtgärder mot dessa brott upp.
Nu handlar det om att gå framåt i arbetet med att tillförsäkra offren nödvändigt skydd och hjälp, bekämpa de arbetsgivare som anställer personal olagligt, konfiskera de vinster som härrör från denna handel och de transportmedel som används, samt genomföra bestämmelser om transportörens skyldighet att betala kostnader för återsändande av de medborgare från tredje länder som inte uppfyller kraven för att lagligt komma in i landet.
Ärade ledamöter, denna plan har redan gett resultat.
Vid ministermötet för rättsliga och inrikes frågor som hölls efter att planen antagits, antog vi redan en åtgärd i enlighet med planen, nämligen rådets slutsatser om olaglig invandring och människohandel sjövägen.
Syftet med dessa slutsatser är att utforma ett övergripande svar från Europeiska unionens sida när det gäller massinvandring sjövägen, och vi utgår från tanken att invandringsfrågorna bör utgöra en viktig del av Europeiska unionens externa förbindelser.
Enligt min åsikt är detta en fråga av avgörande vikt som vi måste bli medvetna om, och vi måste framför allt agera därefter och så snabbt som möjligt.
Jag upprepar, invandringsfrågorna bör utgöra en viktig del av Europeiska unionens externa förbindelser.
När det gäller de frågor som mer direkt påverkar rättsliga och inrikes frågor kommer vi att prioritera vissa åtgärder, som till exempel att genomföra en undersökning för att förbättra kontrollen av sjögränser, införa förebyggande åtgärder och anta operativa åtgärder, särskilt informationsutbyte, vilket redan ger mycket goda resultat, och kraftfullt begära att ursprungs- och transitsländerna skall bekämpa människohandeln, och återsända de olagliga invandrare som ger sig iväg från deras kuster, bland annat.
För det andra har vi, liksom de stats- och regeringschefer som möttes i Laeken gav oss i uppgift att göra, upprättat en förteckning över tredje länder med vilka vi bör förhandla fram nya avtal om återtagande.
Vi har även fastställt de allmänna kriterierna för hur detta skall genomföras.
I april genomförde vi även en riskutvärdering av Europeiska unionens viktigaste flygplatser, med titeln Rio.
Resultaten från denna utvärdering, som jag hade tillfälle att lägga fram under rådets möte den 25 april, ger oss möjlighet att fördjupa samarbetet mellan medlemsstaternas gränskontrollmyndigheter och Europol, samt även att få insyn i metoder, rutter och övriga förfaranden som används för att olagligt föra in invandrare på Europeiska unionens territorium.
Inom ramen för detta samarbete har Strategiska kommittén för invandring, gränser och asyl (SCIFA) för första gången mötts under detta halvår.
Cheferna för gränskontrolltjänsterna vid de yttre gränserna deltog även i detta möte.
Dessa möten, som kommer att hållas var sjätte månad, har bidragit till att fastställa en strategi för att förbättra medlemsstaternas operativa samarbete när det gäller kontroll av de yttre gränserna ur aspekter som riskutvärderingssystem, situationen vid våra sjögränser och särskild utbildning för de tjänstemän som är ansvariga för gränskontroller.
Vi har även gått djupare in på mekanismer för att lösa situationen med de medborgare från tredje länder som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller villkoren för inresande eller vistelse genom slutsatser om utställande av resedokument för att genomföra repatrieringar.
För att kunna hantera migrationsströmmarna på lämpligt sätt är det, vilket jag nämnde i början av mitt inlägg, absolut nödvändigt att främja samarbete mellan ursprungs-, transit- och destinationsländer för dessa personers förflyttning.
Under dessa månader har vi intensifierat unionens externa förbindelser på det här området.
Jag hoppas att inom kort kunna redogöra för de kontakter vi har knutit.
Som en avslutning av rådets ministermöte för rättsliga och inrikes frågor den 28 februari sammanträdde vi med kandidatländerna inför utvidgningen.
Vid detta möte tog vi bland annat upp frågan om kontroll av de yttre gränserna, och vi överlämnade även en förteckning som vi antagit samma dag med rekommendationer och bästa praxis när det gäller kontroll av yttre gränser och förfaranden för tillträde och utvisning inom Schengenområdet.
För första gången inom ramen för unionen genomförde de femton medlemsstaterna även ett möte med Rysslands justitie- och inrikesministrar, och under det mötet tog vi bland annat upp migrationsfrågan, gränsförvaltningen och politiken för återtagande.
Vi överlämnade även den förteckning över rekommendationer som jag tidigare nämnde till de ryska företrädarna.
För det tredje: vid ministermötet för Europa-Medelhavet som ägde rum i Valencia den 22-23 april, tog vi upp frågan om samarbete på området för social integration av invandrare, migration och rörlighet för personer och antog ett regionalt program på detta område inom ramen för handlingsplanen från Valencia.
Dessutom nämns parternas vilja att under det andra halvåret 2003 hålla ett ministermöte för Europa-Medelhavet som skall koncentreras på invandringsfrågan och social integration av invandrare.
Slutligen vill jag särskilt ta upp den ministerkonferens inom ramen för ASEM-processen om hanteringen av migrationsströmmar som ägde rum på Lanzarote den 4-5 april.
Detta initiativ, som kan ses som en fortsättning av det toppmöte för statschefer från ASEM-länderna som ägde rum i Peking i oktober 2000, har hjälpt oss att lägga grunden för en dialog och ett samarbete mellan båda världsdelarna om den generella invandringssituationen, hanteringen av migrationsströmmar och bekämpningen av den olagliga invandringen.
Som ett resultat av detta möte antogs en förklaring i där man betonar behovet av samarbete mellan Europa och Asien för att organisera migrationsströmmarna på ett övergripande sätt, och där man även konkretiserar andra aspekter, bland annat inrättandet av ett nät med nationella kontaktpunkter för att fullfölja dialogen och genomföra framtida åtgärder.
Hittills har jag inriktat min redogörelse på de konkreta resultat som uppnåtts under dessa månader.
Jag vill dock även betona den viktiga drivkraft som de olika lagstiftningsinstrumenten haft i arbetsgrupperna, såväl på asyl- som invandringsområdet.
Jag kan bekräfta att man har gjort avsevärda framsteg i arbetet med förslaget till rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan, känd som Dublin II, eller direktivet om miniminormer för flyktingstatus.
I samma linje, och i enlighet med de ändrade förslagen om miniminormer för förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus och om familjeåterförening som kommissionen lade fram den 30 april, kommer vi att se till att arbetet fortskrider för att vi skall göra framsteg på de här områdena.
Kommissionen har, som ni redan känner till, nyligen lagt fram en grönbok om gemenskapens återvändandepolitik, och ett meddelande om? riktlinjer för en integrerad hantering av de yttre gränserna? och vi kommer att försöka se till att rådets behöriga instanser granskar den här frågan.
Om vi koncentrerar oss på området för normal invandring, har man nått avsevärda framsteg i diskussionen om förslaget till direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning, och direktivet om villkor för inresa och bosättning i syfte att ta anställning eller bedriva egen verksamhet.
Under vårt ordförandeskap har man börjat se på ett förslag till direktiv om utfärdande av korttidsvisum för offer för människohandel som samarbetar med de behöriga myndigheterna.
När det gäller de framsteg vi gjort vill jag slutligen ta upp den drivkraft som Europeiska unionens handlingsplaner för tredje länder utgör, särskilt dialogen med Marocko.
Arbetet i arbetsgruppen? Sociala frågor och invandring?, som höll sitt andra möte den 12 mars i Rabat, har framskridit.
Jag vill även betona att högnivågruppen för asyl och invandring har beslutat att sända en expertgrupp till Marocko för att utvärdera ett gränskontrollprogram.
För att avsluta mitt inlägg vill jag mycket kort berätta om våra arbetsplaner fram till den 30 juni 2002.
Inför ministerrådets sista sammanträde, som kommer att äga rum den 13-14 juni, kommer det spanska ordförandeskapet att ta upp frågan om en visumdatabank, och när det gäller den har vi redan diskuterat riktlinjerna för det gemensamma systemet för informationsutbyte om visumfrågor.
Vi har för avsikt att lägga fram ett förslag till slutsatser från rådet för att det skall antas i juni, och i vilket kommissionen anger vilka aspekter som bör övervägas och undersökas i genomförbarhetsplanen.
Detta system utgör ännu ett steg i genomförandet av den övergripande handlingsplanen mot olaglig invandring och människohandel, och kommer att göra det möjligt att undvika att ett konsulat i en av unionens medlemsstater utfärdar ett visum fast den sökande redan har fått avslag av ett annat konsulat i en annan medlemsstat.
Enligt planerna skall resultaten av genomförbarhetsundersökningen om en europeisk gränspolis läggas fram.
Det är Italien som ansvarar för detta, och man inrättar för närvarande en arbetsgrupp i vilken även företrädare från Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien kommer att delta.
Vi planerar även att lägga fram ett förslag till beslut om undertecknande av avtalet om återtagande, som förhandlats fram med Hongkong för rådet, och ett förslag till kommissionens förhandlingsmandat om ett avtal av samma slag med Ukraina.
Om förslaget till förordning, kallat Dublin II, mognar tillräckligt under dessa månader kommer vi även att lägga fram det till diskussion vid det sista rådsmötet under vårt ordförandeskap.
Jag vill avsluta mitt inlägg med att än en gång tacka för den grundläggande roll kommissionen och kommissionär Vitorino har spelat i dessa ansträngningar, för utan deras hjälp hade detta inte kunnat genomföras.
Jag tackar även parlamentet för dess engagemang och samarbete, vilket har varit en stor drivkraft för Europeiska unionens invandrings- och asylpolitik under dessa nästan fem månader av spanskt ordförandeskap för Europeiska unionens råd.
Jag anser att avstämningen av resultat och perspektiv är positiv och jag kan bekräfta att vi uppfyller en stor del av de mål som ingår i det spanska arbetsprogram som jag hade nöjet att lägga fram för utskottet för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inre frågor den 4 februari.
Mina damer och herrar, tack så mycket, och ett särskilt tack till er, herr talman.
(Applåder)
