# ID: svediakorp-gov425167
# author: Markov (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har i Europeiska unionen en inre marknad, vi har en enhetlig valuta i tolv medlemsstater, men gemenskapen har inte någon skattepolitik eller ekonomisk politik, och inte heller någon sysselsättningspolitik.
Häri ligger också det grundläggande dilemmat!
De grundläggande dragen kan man ha helt olika uppfattning om.
Man kan diskutera, om vi satsar på tillväxt, huruvida hög sysselsättning inte är en förutsättning för tillväxten, eftersom den stärker köpkraften och därmed efterfrågan på den inre marknaden.
Man kan diskutera huruvida man vill dämpa den utbudsinriktade ekonomiska politiken i förhållande till den ekonomiska politik som är inriktad på efterfrågan.
Men om vi inte kan ordna någon gemenskapspolitik, så kommer vi inte att lösa problemet!
Vi har konkurrens mellan medlemsstaterna när det gäller lokalisering.
Det betyder att ett par gemensamma ramvillkor åtminstone måste fastslås i den ekonomiska politikens grunddrag.
Hur höga kan eller bör investeringsutgifterna vara i budgetarna?
Är det verkligen nödvändigt - som det står i texten - att i första hand satsa på en minskning av utgifterna, eller skulle man via skatterättvisa också kunna ändra intäktssidan?
Varför behandlas inte handelsbolag respektive kommanditbolag och aktiebolag lika inom skattelagstiftningen?
Varför betalar inte varje företag eller varje privatperson, som uppbär vinst, också skatt för detta?
Det är ju ändå ramvillkor som man kan ställa upp, så att konkurrensen blir jämställd i länderna.
Den fråga vi måste ställa oss - Karas har enligt min åsikt inte formulerat det på ett tillåtligt sätt - består inte i att vänstern bedriver socialpolitik gentemot ekonomisk politik, eller sysselsättningspolitik gentemot stabilitetspolitik.
En god sysselsättningspolitik, en låg arbetslöshet är över huvud taget en förutsättning för att det faktiskt skall bli någon tillväxt!
Bara om de produkter som tillverkas också går att sälja, får vi någon tillväxt.
Det betyder att de är kopplade till varandra.
Därför måste vi fundera över hur socialpolitiken och den ekonomiska politiken kan utformas på ett avgjort bättre sätt när de kombineras, i stället för att ställa dem mot varandra.
(Applåder)
