# ID: svediakorp-gov425166
# author: Jonckheer (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag skulle i min tur för min grupps räkning vilja tacka vår utmärkta kollega Bruno Trentin, och gratulera honom inte bara till hans personliga egenskaper, utan också till att det betänkande som antogs i går kväll i utskottet för ekonomi och valutafrågor enligt min uppfattning innehåller ett starkt politiskt budskap.
Budskapet består i att parlamentet, om betänkandet antas, ifrågasätter den avvaktande strategi som bedrivits av regeringarna i medlemsländerna, och förespråkar en mycket starkare kvalitativ tillväxt.
Budskapet innebär att det klarläggs att inom den triangel som ekonomerna väl känner till, den som består av den offentliga skulden, de offentliga intäkterna och de offentliga utgifterna - vare sig det handlar om löpande utgifter eller, framför allt, utgifter för investeringar som avses i detta betänkande -, handlar det om att också beakta den nivå på de offentliga utgifterna som krävs för att genomföra de målsättningar som fastställdes i Lissabon och även i Göteborg.
Man behöver inte vara särskilt duktig för att förstå att detta budskap strider mot det som man i allmänhet avser.
För att övertygas om detta räcker det med att titta på valprogrammen för de största partierna, som alla betonar minskade offentliga inkomster utan att riktigt precisera vilka offentliga utgifter som följaktligen borde minska i samma omfattning.
När det gäller den ökande skattekonkurrensen mellan medlemsstaterna tror jag att ändringsförslag 7 är ett absolut avgörande ändringsförslag, eftersom man där varnar för de påtryckningar som utövas mot de offentliga utgifterna.
Utöver skatteavsnitten som, enligt vår uppfattning, inte är tillräckligt utvecklade i betänkandet, är det också anledningen till att ändringsförslag 8 förefaller oss vara ett absolut minimum när det gäller företagsbeskattning och genomförandet av slutsatserna i betänkandet från Primarolo.
Men det krävs också - det vet kommissionären mycket väl - att vi gör framsteg när det gäller miljöbeskattning och beskattning av kapitalinkomster, vilka alla är punkter där debatten stannat upp.
Avslutningsvis, herr kommissionär, när det gäller stabilitetspakten, kommer min grupp inte att rösta för Marinos betänkande, eftersom jag anser att det föreligger ett motsatsförhållande mellan Trentins betänkande och Marinos betänkande, och där skiljer sig min uppfattning från de övriga talarnas.
I Marinos betänkande förespråkas en strikt respekt för stabilitetsprogrammen.
Jag för min del anser att det är oklokt att vägra att inleda en debatt om stabilitetspakten.
Det är oklokt att till varje pris och med respekt för de strikta tidsplanerna vilja klamra sig fast vid budgetbalansen: nivån på de offentliga skulderna i medlemsstaterna är helt enkelt viktigare än att strikt respektera budgetsaldot.
Jag tror att man måste se sambandet mellan högerextremismens framväxt i Europa och det faktum att staterna inte längre kan uppfylla sina medborgares grundläggande behov, eller åtminstone att dessa behov tillfredsställs i mindre omfattning.
Det krävs tillräckliga offentliga finanser för att uppfylla dessa behov.
