# ID: svediakorp-gov425161
# author: Marinos (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 769
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman, herr kommissionär!
I det betänkande om den årliga bedömningen av genomförandet av stabilitets- och konvergensprogrammen, som jag presenterar för er och som godkänts enhälligt av Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor, konstateras sammanfattningsvis att de årliga stabilitets- och konvergensprogrammen från medlemsstaternas regeringar, och genomförandet av dessa under år 2001, till största delen levt upp till kraven i stabilitets- och utvecklingspakten; och detta trots den dystra ekonomiska konjunkturen, som beror på en kraftigt minskad tillväxttakt, de lyckligtvis tillfälliga problemen för den amerikanska ekonomin, och exceptionella händelser som terrorattentatet den 11 september.
Denna i stort sett positiva bild, trots vissa allvarligare avvikelser i fråga om Tyskland och Portugal, bevisar att valutastabiliteten på ett avgörande sätt påverkas av stabilitetspakten och av strängast möjliga tillämpning av den, vilket också Europeiska centralbankens politik har bidragit till.
Valutastabiliteten möjliggjorde ett framgångsrikt införande av euron och den är, enligt flertalets uppfattning, en grundförutsättning för en sund och säker ekonomisk utveckling i Europeiska unionen, som dock ännu inte har uppnåtts.
Utvecklingstakten är, med vissa undantag, tyvärr fortfarande låg, arbetslösheten är oförändrat hög, vilket leder till allvarliga problem för de fattigaste grupperna och i synnerhet för ungdomarna, och inflationstrycket utgör fortfarande ett hot.
Europeiska kommissionen och Ekofin tror att det blir en uppgång, som kommer att märkas tydligare under det sista kvartalet i år.
Motsvarande bild uppvisar också de nya stabilitetsprogrammen för de tre kommande åren.
Det återstår att se om det blir så.
Trots tendenserna till återhämtning i den amerikanska ekonomin och en viss uppgång på börserna nyligen kvarstår osäkerheten, och den breda folkmassan visar sitt missnöje, ibland på ett extremt sätt, i synnerhet i de senaste valen.
Det är uppenbart att det inte räcker att bara sköta de löpande ärendena, när man regerar ett land.
Det krävs effektivare politiska insatser, som stärker den europeiska ekonomins konkurrenskraft, främjar konvergensen, uppmuntrar produktiva investeringar, i synnerhet högteknologiska investeringar, och ökar antalet arbetstillfällen för att dämpa människors oro.
Det är en oro som beror både på den konstant höga arbetslösheten, i synnerhet bland ungdomar, och det tyvärr okontrollerade inflödet av invandrare och den brottslighet som de beskylls för.
Trots att man från vissa håll tar upp frågan om en revidering av stabilitetspakten eller en mindre sträng tillämpning av den, anser utskottet för ekonomi och valutafrågor att pakten måste tillämpas strikt, och därför kritiserar utskottet de bristfälliga insatserna mot avvikelserna från stabiliseringspakten vid dess tillämpning i Tyskland och Portugal.
Trots kommissionens rekommendationer om att i god tid framföra en varning till dessa länder, som man tidigare gjort till Irland, har Ekofin inte vidtagit några åtgärder, uppenbarligen av politiska skäl.
Det är ett misstag som kan rubba förtroendet för stabilitetspakten och kommissionens auktoritet.
Och misstaget visar sig vara ännu allvarligare, för till exempel i Portugal har den nya regeringen efter valet avslöjat att den tidigare regeringen undanhållit information om landets betydligt sämre budgetläge, eftersom budgetunderskottet tenderar att vara mycket större än 3 procent av bruttonationalprodukten.
Manipulationer med statistik har också konstaterats i Tyskland, åtminstone i fråga om arbetslösheten, och både i Frankrike och i Grekland förefaller underskotten också vara mycket större än vad som uppges officiellt.
De ovannämnda missförhållandena, som uppenbarligen är ett resultat av den så kallade kreativa bokföringen, måste upphöra, och kommissionen utövar påtryckningar på regeringarna för att deras statistik skall bli tydligare och mer korrekt.
Samtidigt framhålls det med skärpa att man måste påskynda de nödvändiga strukturella förändringarna, i synnerhet inom pensionssektorn, liberaliseringen av marknaderna, speciellt arbetsmarknaden och energimarknaden, och förbättringen av utbildningskvaliteten, så att Lissabon-målen kan uppnås.
Europeiska unionen uppmanas att visa större djärvhet, att dra lärdom av framgångarna för den amerikanska modellen, som dock gjorde oss bekymrade i går genom meddelandet om att jordbrukssubventionerna skall öka med 80 procent.
Unionen måste, utan att försumma marknadsekonomins sociala aspekter, lämna fritt, men naturligtvis inte okontrollerat, spelrum åt det privata initiativets kreativa krafter, så att vi kommer bort från dagens ovissa situation, som innebär ganska många hot.
Och detta bör ske även om terrorismen och dess destabiliserande verksamhet är ständigt närvarande, samtidigt som extremhögern och extremvänstern åter har väckts till liv, precis så som det var under perioden mellan första och andra världskriget.
