# ID: svediakorp-gov425149
# author: Färm (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,466
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig börja med att framföra en ursäkt från budgetutskottets ordförande Terence Wynn som har fått förhinder.
Han har bett mig tala för honom också.
Vi vill båda två framföra ett tack till kommissionär Schreyer och generaldirektör Gazon för ett mycket gott samarbete.
Jag tror att vi kommer att ha stor nytta av vårt samarbetsklimat under året.
Det finns nämligen en del problem som behöver lösas.
Detta är enbart en första diskussion om det preliminära budgetförslaget.
Vi återkommer till ämnet fler gånger, bland annat vid sammanträdesperioden i juli och vid ett antal tillfällen i höst.
Det är ändå viktigt att göra några inledande kommentarer.
För det första finns det en rad positiva inslag jag tycker det finns anledning att ta upp.
Det första, beträffande årets budgetförslag, är förbättringen av själva processen.
Nu är vi äntligen på väg mot ett system med aktivitetsbaserad budgetering och därmed även mot ett mer överskådligt, genomsiktligt system som gör det lättare att presentera unionens budget för medborgarna i Europa, vilket jag tror är oerhört viktigt för tilltron till Europeiska unionen.
Vi tar nu det första steget genom att parallellt använda den gamla tekniken och den nya ADB-tekniken, vilket är ett stort framsteg.
Det andra positiva inslaget är att vi lyckats uppnå en bättre politisk dialog.
Genom kommissionens årliga politiska strategi och genom att rådet och parlamentet vid ungefär samma tidpunkt beslutar om de politiska riktlinjerna för nästa års budget har vi åstadkommit ett politiskt utbyte, en politisk dialog, på ett tidigare stadium.
Detta är faktiskt ett framsteg.
Det fanns visserligen en hel del kritik i parlamentet mot det bristande sakinnehållet i kommissionens årliga politiska strategi, men jag anser ändå att metoden som sådan innebär ett klart framsteg.
Jag hoppas också att vi skall kunna förnya parlamentets egen budgetdebatt genom att hålla en större debatt i juli månad där vi inte enbart fokuserar på nästa års budget, utan även på genomförandet av innevarande års budget och sammanlänkar processerna med varandra, vilket jag tror är mycket viktigt för framtiden.
Jag önskar dessutom att vi kan få en ordentlig och spännande budgetdebatt i höst, förhoppningsvis vid sammanträdesperioden i september, i vilken vi även kan sammanlänka budgeten bättre till de politiska lagstiftningsinitiativen.
Detta är alltså själva proceduren och den representerar en positiv utveckling.
En annan positiv aspekt är att det råder bred enighet om de grundläggande politiska prioriteringarna.
Om man jämför kommissionens grundläggande prioriteringar med de riktlinjer som parlamentet har antagit ser man att vi på en rad punkter är överens.
Vi är överens om att vi nu måste sätta utvidgningen i främsta rummet.
Den kommer med stor sannolikhet att gälla tio länder i början av 2004 och är den största utvidgning vi någonsin har genomfört.
Detta är vår viktigaste uppgift och vi måste börja förbereda den redan i budgeten för år 2003.
Vi är också överens om att vi måste ta oss an säkerhetsfrågorna i vid bemärkelse, dels hela diskussionen om hur vi skall hantera Europas säkerhet efter terroristattackerna i september i fjol, dels ett vidare perspektiv på säkerhetsfrågorna - livsmedelssäkerhet, transportsäkerhet, osv. som kräver en rad insatser redan i nästa års budget.
Vi är även överens om ett tredje område, nämligen behovet av ett ökat fokus på hållbar utveckling i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende vilket kommer att kräva en rad insatser från unionens sida.
Här har vi än så länge varit relativt svaga, inte minst när det gäller att få genomslag för parlamentets initiativ i fråga om småföretag, e-learning, och en rad andra områden inom vilka jag tror vi måste öka tempot rejält.
Med tanke på alla som tror att EU: s budget är en ständigt växande koloss kan man även notera, inte minst i pedagogiskt syfte, att vi nu har en budget vars andel av medlemsstaternas ekonomi minskar.
Även om man alltså kan se en rad grundläggande positiva tecken, finns det anledning att notera några punkter inför vilka vi känner viss oro.
Den första är det allt överskuggande problemet med genomförandet av budgeten.
Vi har eftersläpande betalningar och andra eftersläpningar, så kallade reste à liquider eller samlade utestående åtaganden, som enbart ökar.
Jag kan som påminnelse nämna förra sammanträdesperiodens debatt om tilläggsbudget nummer två för 2002 och det faktum att medlemsstaterna kräver tillbaka tio miljarder euro på grund av att unionen inte har kunnat fullfölja sina uppgifter.
Kommissionen föreslår i detta hänseende en större ökning av betalningarna än av nya åtaganden, vilket naturligtvis är ett steg i rätt riktning.
Vi befarar dock att denna åtgärd är helt otillräcklig för att komma tillrätta med de befintliga eftersläpningarna.
Inte minst i fråga om strukturfonderna, där vi förr eller senare måste betala ut pengarna, löper vi risken att bygga upp ett berg av obetalda budgetposter som kommer att skapa stora problem under de kommande åren, särskilt om dessa betalningar skall utföras samtidigt som vi har stora kostnader för utvidgningen.
Problemet är av avgörande betydelse och det måste diskuteras.
Det andra problemet, som också är bekymmersamt och måste diskuteras, är hanteringen av utvidgningen.
Mest akuta är de insatser som behöver göras inom de europeiska institutionerna för att förbereda själva utvidgningen.
Kostnaderna för utvidgningen som sådan belastar ju inte 2003 års budget, men vi måste redan nu förbereda oss, särskilt om tio nya länder kommer att vara på plats redan i början av 2004.
Kommissionen föreslår i detta sammanhang att vi skall använda flexibilitetsinstrumentet för att bekosta de ökade administrativa utgifterna.
Det är möjligt att vi blir tvungna till detta, men jag anser att vi måste öka trycket på generalsekreterarna för att få fram nya, radikala förslag, till exempel om utökat samarbete mellan institutionerna, för att få ner kostnaderna och därmed undvika att tillgripa flexibilitetsinstrumentet.
Jag tror att det finns många nya vägar när det till exempel gäller språkreglerna och nyrekryteringen av personal till unionen.
Vi borde på allvar öka påtryckningarna innan vi bestämmer oss för att använda flexibilitetsinstrumentet.
Beträffande säkerhetsfrågorna - jag nämnde tidigare livsmedelssäkerhet och transportsäkerhet - är vi också oroade över den oerhörda floran av nya myndigheter, så kallade organ.
Vi har Eurojust, Europol, myndigheter för livsmedelssäkerhet, järnvägssäkerhet, flygsäkerhet osv.
Organen i sig är inga problem, men de orsakar problem i fråga om budgetering och möjligheten att skapa en överblick över unionens kostnader.
De utgör en risk för att vi dubblerar kostnader genom arbete i både nya myndigheter och kommissionen.
De ger upphov till problem beträffande metoder för att utkräva ansvar och behålla insyn.
Vi måste se över dessa aspekter i grunden innan vi fortsätter att bygga ut floran av nya myndigheter, även om uppgifterna som sådana förvisso är utomordentligt väsentliga.
Ytterligare en punkt som vi måste diskutera, vilket även kommissionären nämnt, är naturligtvis utrikespolitiken.
Här föreslår kommissionen en budgetmarginal på 60 miljoner euro.
Det kan låta mycket, men är egentligen otillräckligt.
Vi står inför stora osäkra situationer, bland annat den fortsatta utvecklingen i Mellanöstern.
Vi vet inte vilka krav som kommer att ställas på unionen i fråga om insatser i Palestina.
Vi vet inte med detaljerad säkerhet vilka krav som kommer att ställas när det gäller Afghanistan eller den globala satsningen på att hantera fattigdomsrelaterade sjukdomar osv.
Vi vet heller inte om det kommer att vara acceptabelt att minska insatserna inom Cardsprogrammet på Balkan i så rask takt som kommissionen nu föreslår.
Även på detta område tror jag att vi behöver en mer omfattande diskussion och utvärdering av unionens insatser innan vi fattar några beslut.
Till alla dessa osäkra faktorer kan vi lägga fiskeriavtalen inom kategori 4 som under ytterligare ett år utgör en fråga vi behöver diskutera.
Avslutningsvis vill jag säga något om framtiden på längre sikt.
Två av de absolut viktigaste budgetproblemen som vi måste diskutera rör visserligen inte budgeten för 2003, men måste ändå tas upp.
Det är reformen av jordbruks- och fiskeripolitiken å ena sidan och utvidgningens verkliga kostnader å andra sidan.
Vi kommer senare att få en särskild rapport från budgetutskottet i ämnet.
Låt oss inleda denna diskussion i tid.
Låt oss också försöka bevara det utomordentligt intressanta samarbete och det gemensamma synsätt vi har i den spännande utvecklingen mot utvidgningen.
Då tror jag faktiskt att det finns gott hopp om att kunna finna gemensamma lösningar.
